Memory, all alone in the moonlight...
… I can smile at the old days…
All Helgona tiderna får många av oss att tänka på och minnas nära och kära, som under årens lopp lämnat oss. Människor, som kommit att påverka oss i olika omfattning och i olika riktningar med sitt handlande och sina tankar och idéer. Vi hade kanske inte varit den vi är idag utan denna påverkan från föräldrar, mor-/farföräldrar, livskamrater, vänner eller vem det nu kan vara.
Nästa rad i texten till ”Memory” ur musikalen Cats är…
…I was beautiful then…
Är jag inte det nu, då? Kan det vara så, att ”utanverket” har tappat lite av sin patina…? Tidens gång har kanske gjort att jag åldrats? Att nunan jag möter i spegeln på morgonen ser lika pigg och fräsch ut fortfarande, beror kanske mest på att synen blivit lite sämre…? Strunt samma, ”innanverket” är ju piggt, eller hur?
Minnenas dag får mig att tänka på Bee Gees och låten ”Don’t forget to remember” från 1969. Bandet startade redan 1958 i Brisbane, Australien, och hade mängder av hits på 60-talet, men fick stora framgångar även senare, t ex med disco- och filmvågen i ”Saturday night fever”. Idag är Barry Gibb den ende av bröderna i livet.
En annan ”minnes-låt” med värme i är Phil Collins ”Do you remember”. Här i en liveinspelning från 1990.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Yttre skönhet förgår, men inre den består.
