Tala om vart du ska resa... igen…
Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!! Och då tänkte jag göra ett skrivarundantag med tanke på järnvägsolyckan den 12 november nära Stockholm Södra station och reprisera en bok jag skrev om i mars i år. Olyckan skedde när ett godståg spårade ur, troligen p g a dåligt underhållen räls, och slog ut både tåg- och pendeltrafiken, dvs både lokal- och fjärrtrafik, där Stockholm utgör navet.
”Det stora tågrånet” är en bok från förra året skriven av Mikael Nyberg. Boken handlar, trots sin titel, inte om det stora tågrånet i England på 60-talet, då miljoners miljoner försvann. Den enda likheten är väl de svindlande beloppens försvinnande, fast nu handlar det om svensk järnväg och dess avreglering. Följden har bl a blivit färre ”järnvägare” och fler administratörer - det senare beroende på att det är fler bolag inblandade och då är det ju fler avtal och avtalstolkningar som måste hanteras…
Sverige och Storbritannien har gått längst i den av EU önskade/påbjudna avregleringen och det har inte blivit succé i något av länderna. Britterna har backat lite till en snarliknande lösning som den som fanns innan, medan Sverige ”kämpar på” mot ”ruinens” brant, där många bolag slåss om ”lägsta-budet”-trafik på spår, som underhålls dåligt och utan framåtsträvande strategi.
”Förebyggande underhåll” är nästan avskaffat och ersatt av ”Reparationer i efterhand”, som kanske blir billigare för stunden, men förödande i långa loppet och tär på kapitalet, både i reda pengar och för spår, tåg etc. Dessutom sliter det på ev kvarvarande yrkesstolthet hos ”järnvägsfolket”. Att göra något förebyggande är ju meningslöst, när man inte vet om man har kvar trafikkontraktet mer än något enstaka år i taget…
Och vad tyckte jag om boken? Jo, den är en enda lång uppräkning över järnvägsmisslyckande och elände och det går bra att läsa om det så länge förklaringarna till motgångarna finns med, men när boken i slutet övergår till rent allmänekonomiskt gnäll, då tappar jag intresset - om jag vill läsa om det ämnet, då väljer jag en bok som handlar om allmän ekonomi. Dessutom trodde jag ett tag att boken bara hade text på vänstersidan, om ni förstår vad jag menar…
Men största delen av boken är en svidande vidräkning över den svenska järnvägspolitikens misslyckanden, den delen av boken är läsvärd! Ja, både lärorik och läsvärd!
Järnvägen är ju ständigt aktuell - man kunde ju nyss läsa om att gränsen för att en tågavgång ska betraktas som ”Försenad” ändras från 5 till 15 min - därmed minskar givetvis förseningarna…
Med den utgångspunkten, så kan vi väl också bestämma oss för, att man är feberfri upp till 39 grader, det skulle ju innebära att färre personer betraktas som febriga och sjuka och kan därmed ta sig till jobbet som vanligt (om tåget går…) och därmed sjunker frånvarokostnaderna för Försäkringskassan och arbetsgivarna - nu har jag väl jobbat ihop till åtminstone ett halvt Nobelpris…?
Musik till detta mitt gnäll är ju fullständigt självklar. Stefan Demert är en strålande tågberättare, men jag serverar inte ”SJ-visan”! ”Antirallarens visa” från 1975 har också mycket att berätta och går inte spårlöst förbi, eller…?
Förhoppningsvis så är järnvägen inte på väg mot ”End of the line”, men låten tål definitivt att lyssnas på! Den framförs av de musikaliska grabbarna i Traveling Wilburys!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
