Willkommen, bienvenue, welcome...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

”Halvblodsblues” av Esi Edugyan kom på svenska sent 2013. Handlingen är förlagd till Berlin 1939 med en fortsättning i Paris samt i Berlin 1992 med en fortsättning i Polen. Ett litet populärt jazzband med tysk-amerikansk sättning förbjuds att verka i det nazistiska Berlin, men försöker överleva och spela ändå. Tillsammans med deras kvinnliga medhjälpare görs allt för att skaffa fram resedokument för att kunna lämna Tyskland. Till slut lyckas man fly till Paris, men i det dramatiska skeendet försvinner ett par bandmedlemmar, så det är bara trummisen, basisten och trumpetaren som når fram.

 

I Paris träffar man Louis Armstrong, som blir helt betagen i bandets trumpetspel och man börjar jobba med en skivinspelning. Ett hårt arbete, som dock avbryts av stöveltrampet…  tyskarna har invaderat och tar snart över Paris. Armstrong hinner ge sig iväg söderut i god tid, men det gör inte bandet. De saknar en del papper de behöver och tvingas invänta dessa.

 

När de väl får tag i papperna saknas ändå på ett märkligt sätt handlingar för trumpetaren. Deras kvinnliga medhjälpare kan inte förstå hur detta kunnat ske och resultatet blir att trumpetaren blir tillfångatagen, medan de övriga två kan ge sig av och fortsätta över Atlanten.

 

På en jazzfestival i Berlin 1992 vill man hylla bandet och de två musikerna i Amerika bjuds in. Under vistelsen i Berlin följer de båda musikerna ryktena om, att den legendariske trumpetaren skulle vara i livet och åker österut till Polen för att söka och undersöka. Resultatet låter jag dig finna själv…

 

Detta är en både skrämmande och spännande bok, inte minst med tanken att ha intresse i en musik, som inte regimen accepterar. Har man då dessutom ett utseende som inte platsar i det nazistiska Tyskland, så blir inte livet enkelt att leva…  En del uttryck känns igen…  Boken är läsvärd och tänkvärd! Finns förhoppningsvis på biblioteket.

 

Tänkte det vore passande med lite Louis Armstrong idag. Och varför inte kombinera med tysk musik? Tolvskillingsoperan skrevs av Kurt Weill och Bertolt Brecht och uruppfördes i Berlin 1928. En av melodierna, ”Mack the knife”, framför här Armstrong i en TV-show från 1970, kanske en av hans sista då han avled sommaren året efter.

Eftersom Louis inte trumpetade utan sjöng, så det vill jag rätta till detta med Duke Ellington. I hans orkester fanns i många år trumpetaren William ”Cat” Anderson, en briljant musiker med stort tonomfång  -  drygt 5 oktaver! Här hör vi en ”tipping and whispering” Cat i en blues, som jag inte lyckats få fram namnet på. Skulle gissa att detta är inspelat strax före 1971, då Cat lämnade Ellingtons band. Oj, vad det svänger som Cat-en!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0