All we are saying...
… ha en Glad Påsk!!! Och så är det lååång Fredag! Men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Vad passar då bättre än ännu en praktbok från Premium Publishing: ”Världen känner Elvis Presley – men ingen känner mig”? Boken kom 2014 och är skriven/sammanställd av Bruno Tillander, som bl a arrangerat ett flertal resor och utställningar i ”Elvis’ fotspår”. Han har också sysslat med artistbokningar, vilket ledde till åtal för skattefusk för några år sedan, läser jag på nätet…
Detta är en omfattande bok fylld med intervjuer med personer i och kring Elvis, även om Tillander inte ätit fastlagsbullar med Elvis trummis D.J. Fontana… Det har jag!!! Hur som helst, så har han tillbringat mycket tid i USA och Memphis från mitten av 70-talet. Han satt vid några tillfällen som ensam vakt på Presleys Graceland under dennes livstid!
Boken är givetvis en resa i Elvis liv och leverne, men också en uppgörelse med alla ”förvridna” rykten, som efter Elvis’ död spridits, inte minst av alla hans tidigare anställda.
Elvis fastnade tidigt i självutnämnde Överste Parkers management-klor, som lyckades lura in Elvis i en sorts 50/50-kontrakt. Parker styrde dessutom låtval och filmer till att landa hos kompositörer och bolag, som ”avstod” ett antal %. Kort sagt - en tuff förhandlare, som dock fastnade i spelmissbruk och behövde än mer pengar…
Över huvud taget kom en generös Elvis att omge sig med ”sugande” vänner, som egentligen inte gav så mycket till stöd för Elvis i hans strävan till framgång. Och där har vi kanske lite av förklaringen till att allt ”gick överstyr” då han den 16 augusti 1977 hittades död, dagen före starten på en ny turné… mina tankar far iväg och jämför med Michael Jacksons slut. I båda fallen behövde ”kassan” fyllas på…
Intressant i boken är också den tydliga skillnaden på den ”offentlige” och ”private” Elvis. Visserligen visade han öppet sitt stöd för konservativa republikanska presidenter och för kriget i Vietnam, han hade ju gjort sin militärtjänstgöring i Västtyskland i slutet på 50-talet, men var i övrigt ganska lågmäld i politiken. Här får vi dock veta att han ägnade sig bl a åt att samla vapen (han gick f ö alltid beväpnad!). Han var rakt inte kamrat med t ex John Lennon eller Bob Dylan, om man säger så…
Detta är en klart läsvärd bok om en ung troende man med väldigt bra röst och stark utstrålning, som tyvärr kom att omge sig med (alt fångas av) fel personer, som utnyttjade honom maximalt för egen vinning! Låna & läs!
Det saknas inte Elvis-kopior, även om vi i alla fall inte skulle sakna dem, men så har vi ju Kirsty MacColl och hennes berättelse om ”There’s a guy works down the Chip Shop swears he’s Elvis”! Hennes låt blev en hit 1981 och visade än en gång hennes förmåga att skriva bra sånger, som i flera fall blev framgångar för andra artister. Tyvärr tog Kirstys liv slut i en tragisk och inte helt utredd olycka strax innan jul 2000, då hon och hennes båda söner var på dyksemester i Mexico. En snabb motorbåt ägd av en mexikansk multimiljonär närmade sig familjen MacColl och Kirsty hann få undan sönerna, men blev själv träffad av båten och avled 41 år gammal. En av miljonärens anställda tog på sig att ha varit båtens förare, men åtagandet påstås varit förknippat med pengaöverföring…
Kirsty MacColl:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
