I found my thrill...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Sten Berglind berättar om sig själv och om raggar-fenomenet på 50-talet i boken ”Raggare – Rebellerna som skakade Sverige” (2005). Landet ”skakades” av raggarbråk och det skrevs mycket i kvällstidningarna om svensk ”bilburen ungdom”. Vuxenvärlden var mycket bekymrad och orolig över ungdomarnas dåliga uppförande - de söp och levde rövare och körde omkring i gamla amerikanska bilar… Föräldrar vågade inte släppa ut sina tonårsflickor…
Ungdomen gjorde upprör mot allt och alla - egentligen har väl de unga i alla tider gjort upprör mot den äldre, ”regerande” generationen, men det blev kanske tydligare på 50-talet. Och värre skulle det bli, men det är en senare historia.
Musiken fick en viktig roll i förändringen. Rock’n’roll kunde spelas i jukeboxarna och bilskivspelarna och blev ungdomarnas egen musik. Den var enkel att ta till sig och liera sig med. Elvis Presley med flera amerikanska idoler var stora hjältar för ungdomarna. James Dean var en annan yngling, som betraktades lite som en av sina få filmroller, dvs rebell.
Boken är lite som att bläddra i ett tidningslägg, med korta berättelser varvat med bilder och urklipp. Trevlig layout och lite tjockare papper gör boken ”titt-värd”, men jag är väl lite mer tveksam till läsvärdheten. Men det beror kanske lite på att det skulle komma en större ”ungdomsrevolt” ett årtionde senare, på sexiotalet… Och nästa årtionde, sjuttiotalet, kom även politiken in i ”revolten” och upproret mot föräldrar, skola och samhälle.
Musiken, som flödade i bilhögtalare och jukeboxar var ofta ”tillrättalagd” för den vita publiken, men ibland fick upphovsmännen, som Chuck Berry och Fats Domino, utrymme. Elvis Presley sjöng ju deras musik och ibland t o m ändrades ursprungstexterna för att få speltid i radion! Man fick ju inte stöta sig med lyssnare, annonsörer etc… Och vi får ju inte glömma censuren av Elvis första framträdande i Ed Sullivan show - enbart bilder från midjan och uppåt!
Carl Perkins skrev bl a ”Blue suede shoes”, som kom att spelas in av många artister, inte minst minns vi ju Kal P Dals ”Blåa skor”! Här har vi Elvis i en ”screen test” i färg från 1956:
Och så ett exempel på en ”städad och välanpassad” hit från 1957: Pat Boone sjunger ”Love letters in the sand”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
