All we are saying is give peace a chance...
Nu är det fredag igen! Och med tanke på textlängden borde det vara Långfredag…
Historikern och författaren Bengt Liljegren, som bl a skrivit en läsvärd bok om Pink Floyd, har nu tagit sig an en annan engelsk gigant: Winston Churchill. Det blev två böcker - en om tiden före andra världskriget och en om kriget och därefter.
Givetvis får vi följa Churchill ”från begynnelsen” och konstaterar snabbt att det var ett lite märkligt liv! Han förväntades av sina föräldrar att studera med framgång, men det funkade inte speciellt bra. Och inget större stöd fick han från dem - besöken var få, knappt ens ett om året!
Till slut blev det dock officersutbildning, men, till faderns stora besvikelse, på kavalleriet! Churchills självförtroende var oerhört stort och han skaffade sig snabbt ett antal vanor, som kom att följa honom genom livet - whiskey och cigarrer… Därtill kom en oerhört stor förmåga att tala och övertyga!
Och just det här med alkoholen, som rent ut förvånar! Hur kunde en man, som premiärminister, med sådana alkoholvanor/-problem (?) tillåtas leda ett land i krig? Hans uppträdande var inte speciellt juste mot sin omgivning, varken privat eller i politiken. Hans idéer var spretiga och inte alltid särskilt genomtänkta, men energin och drivet var enormt.
Böckerna innehåller så mycket, så jag nöjer mig med att nämna några meningar ur boken:
…Churchill var ingen anhängare av kvinnlig rösträtt (!), däremot var han för ”progressiv beskattning och sociala reformer som skulle gynna de mindre bemedlade”.
…han menade redan i början på 1900-talet ”…att all religion var en form av vidskepelse som stod i motsatsförhållande till förnuft och utveckling.”
…Churchill finansierade mycket av familjens leverne med sitt författande. Han fick f ö Nobelpriset i litteratur 1953, men var besviken för att det inte var Fredspriset…
…45 år gammal utsågs han till krigsminister 1919 och ett par år senare blev han kolonialminister och kom bl a få hand om stora områden i Mellanöstern - Frankrike hade resten av områdena. Churchills agerande där har efterverkan även i dessa dagar…
…förutom politiker och författare, var Churchill en flitig amatörmålare!
…vi får inte glömma, att Storbritannien i början av andra världskriget var allena mot Hitlers krigsmaskin. USA gick inte med förrän långt senare.
…Churchill var 66 år gammal när han blev premiärminister 1940. En post han innehade till 1945, men återkom för en fyraårsperiod 1951.
…1945, i slutfasen av kriget, ville Churchill, att de allierade trupperna skulle rycka fram så långt som möjligt österut för att möta de ryska trupperna. Gärna nå Berlin och Prag före dem för att ”rädda undan” så många östeuropeiska länder som möjligt ur Sovjetiskt inflytande. Detta ville dock inte amerikanerna och Jaltakonferensen med en sjuklig Roosevelt och en trött och utsliten Churchill blev till ett ”lättfångat byte” för Stalin… Det kalla kriget med alla dess följder var uppstartat…
…i november 1945 talade Churchill i det belgiska parlamentet om sina tre grundbultar i efterkrigspolitiken:
1. ”De demokratiska länderna måste samarbeta i FN och agera resolut och i tid…”
2. ”Storbritannien och USA måste samverka för att uppväga Sovjets maktambitioner.”
3. ”Länderna i Västeuropa borde bilda en union.”
Detta sista är ju väldigt intressant, inte minst med tanke på, att när ”Kol- och stålunionen” senare bildades, så ställde sig Storbritannien utanför…
Givetvis kretsar mycket i boken kring andra världskriget. Chamberlain hade träffat Hitler och fått lugnande ord på att det inte skulle bli krig… och så gick Hitler in i Polen och en hel del andra områden och eftergiftspolitiken hade misslyckats! Churchill hade tidigt insett faran med Hitler och fick sina farhågor besannade . Chamberlain tvingades avgå strax efter tyskarna ockuperat Danmark och Norge i maj 1940. Churchill blev premiärminister.
Jag kan inte säga annat än, att detta är mycket intressant läsning. Churchills roll i politiken är obestridlig, men hans gloria har, för mig, fått sig en liten törn efter att ha läst de här innehålls- och lärorika böckerna.
Vera Lynn och hennes sånger ingöt mod och förströstan hos britterna under kriget. Hennes inspelning av ”We’ll meet again” var en av de populära låtarna. Dame Vera Lynn, som fyllde 98 i våras, blev 2009 den äldsta artisten att toppa albumlistan i England med ”We’ll meet again. The very best of Vera Lynn”! Britterna har inte glömt henne!
Den 9 oktober 1940 föddes i Liverpool en pojke, som fick namnet Winston. Han kom att bli ännu populärare än sin gamle namne. Pojkens namn var John Winston Lennon, men han kom dock senare att byta ut mellannamnet till Ono, men det är ju en annan historia. John Lennon skulle fyllt 75 år idag!!!
Dagens överskrift gör melodivalet enkelt: ”Give peace a chance” från 1969 inspelad med inhyrd 4-spårsbandspelare under lätt kaotiska förhållanden på ett hotell i Montreal, Canada. Lennon har till sång-&klapphjälp bl a Petula Clark, Timothy Leary, Allen Ginsburg, Murray the K, Derek Taylor och på gitarr, Tommy Smothers.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
