Detta är en glad blues...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Mats Werner har skrivit en bok om sin nio år äldre broder. Titeln är ”Lasse Werner * En lycklig skit” (2014), men har också underrubriken ”Den svenska jazzens gossen Ruda”.
De båda pojkarna fick två systrar också och familjen bodde och arbetade i Stockholm. Musiken fanns i familjen, framför allt hos mamma, som spelade piano ända upp i mycket hög ålder, hon avled 10 dagar före sin hundraårsdag!
Scouter och musik blev viktiga delar för Lasse efter skoldagens slut, med bl a Olle Adolphson och Maj Sjöwall som klasskamrater. Pappan spelade både blås- och stränginstrument och Lasse fastnade snart för saxofonen. Charlie Parker och Dexter Gordon blev favoriter och julklappsönskelistan fylldes…
Somrarna 1951 och 1952 tillbringades hos vänner i London med många jazzkonserter och -influenser och efterhand blev det mer och mer piano. Efter att, 20 år gammal, ha tagit studenten 1954 pluggade han i Paris, där han möter Thelonious Monk och Gerry Mulligan - kompositörer, arrangörer, pianister etc.
Lasse startade band med kompisarna. Christer Boustedt, Jan Carlsson, Kurt Lindgren m fl ingick i banden, som inte bara ägnade sig åt musiken. Att agera på scenen blev en viktig del i det som kom att kallas happenings, dvs publiken kunde inte alltid veta vad som väntade.
Bebopen var Lasses musikbas, men snart hittade han sin egen genre, både i kompositioner och spel. Det blev flera framgångsrika utlandsturneer, bl a till Tyskland och Frankrike, men även medverkan i teateruppsättningar hemma i Sverige.
Mer om Lasses liv och musicerande finns att läsa i lillebror Mats bok, som är omfattande, men klart läsvärd. Med boken följer en CD och en DVD för att kunna följa Lasses framfart i svenskt musikliv. Och även om jag inte är anhängare av alla upptågen, utan föredrar den mer ”Domneruska/Jan Johanssonska” jazzen, så var det en underhållande resa i Lasses värld!
I december 1973 spelades ”Sergel + Ryska snuvan” in med Lasse Werner på piano, Christer Boustedt, altsax, Gösta Wälivaara, bas och Jan Carlsson, trummor. Bra driv i spelandet och jag noterar, att ”den där” Carlsson inte bara sysslar med att hålla takten - han musicerar på trummorna! Det gillade bl a Jimi Hendrix, som kom att jamma med Carlsson och Bo Hansson, men även Werner hyllades av Hendrix! Håll i hatten! Nu kör vi!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
