Ja, jag vill vakna upp I stan som aldrig sover...
Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Baksidestexten lockade mig till köp av ”Hopplös och hatad av alla” skriven av Toby Young 2001. Författaren, en ung och lovande engelsk journalist, skulle ”ta steget över pölen” och göra karriär i New York.
Men vad hjälper det att ha språket gemensamt, när ”maneret” inte är det! För ”An Englishman in New York”, inte minst i tidningsbranschen, är livet och arbetet inte en dans på rosor.
Starten med anställning på Vanity Fair går inte av för hackor, rätt in i den ”upphöjda skvallersvängen”! Det underlättar dock om man har förstått ”spelreglerna” och, åtminstone till att börja med, undviker att köra den lite brutalare engelska varianten.
Young insåg att ”The American way” borde respekteras, men efterlevde inte detta och snart var han utan jobb. Han fortsatte dock som frilansare, främst inom kändisbranschen, men framgångarna uteblev, varken i yrket eller privat. Efter drygt 5 år i New York återvände han till London 2000.
Detta är i och för sig en ganska öppenhjärtig bok av Young. Han gömmer inte missödena och misslyckandena under sin tid i New York, men jag fastnar inte i mötena eller icke-mötena med kändisarna. Blir för mycket, på något vis, så jag nöjer mig med att glädjas åt, att jag inte betalade fullt pris för den här boken…
Mer passande musik än ”Englishman in New York” med Sting får man väl leta efter… Och det gör jag inte! Sting live i Berlin med stor symfoniorkester och Branford Marsalis på sopransaxofon är ”hur grant som helst”, tycker jag. Låten är ursprungligen från Stings andra soloalbum ”…Nothing like the sun” (1987).
Men det blir inte så tokigt med ”Theme from New York, New York” av John Kander och Fred Ebb heller. De skrev f ö även musiken till ”Cabaret” och ”Chicago”. Liza Minnelli sjöng låten i filmen 1977, men jag håller mig till storsångaren Frank Sinatra, som sjöng in den 1979. Här är det dock en liveversion:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
