It was ninety years ago...
I veckan fick Bowie & Co sällskap av en suverän producent! George Martin, nyss fyllda 90, ”lämnade det jordiska”. Ofta sägs han vara den femte Beatlen efter att ha ”signat” dem till EMI’s dotter Parlophone 1962 och det är inget tvivel om hans insatser för bandet. Han hade dock redan gjort sig känd som producent/arrangör för både klassisk musik och humorskivor med bl a Peter Sellers. Samarbetet med den senare ledde till en tidig Top 5 framgång i England 1960 med ”Goodness gracious me” med Sophia Loren och Sellers:
Och den singeln spelades säkert flitigt på radiogrammofonen… I mitt hem fanns dock inte någon sådan. Denna stora och eleganta möbel hade valts bort för en radio med en handfull snabbval. Men när jag läser Lars-Göran Dybecks bok ”Radiogrammofonen – en harmoni i klang och elegans” från 2008 kommer jag ihåg vem som hade investerat... Jag hade kamrater i vars hem denna möbel fanns och att ”Mexico” och andra tidiga hits på Tio i Topp kunde spelas på hög ljudnivå…
Radiogrammofonen, som förutom radio och skivspelare,också kunde innehålla (tråd)-bandspelare, startade sin framgångssaga på femtiotalet. Men det var ingen billig apparat, kunde kosta en god bit över 1.000 kr - vill minnas att en ny VW-bil gick på runt 8.000 kr!
Men svensken hade fått det bättre och kunde kosta på sig lite nyheter. Många av radiogrammofonerna var tillverkade i Sverige, men i slutet av 50-talet började TV’n pocka på uppmärksamhet… och i slutet av sextiotalet var eran över för möbeln. Det var lättare att möblera med en enkel radio, som t o m kunde vara en transistorradio. Skivspelare med högtalare i locket började ta över (eller var det familjens ungdomar, som tog över…).
Luxor, Philips, Grundig, Dux m fl var varumärkena på de här apparaterna - visst känns de igen? Och författaren har grävt fram och avbildat många av den tidens broschyrer - kul läsning. Det är, som vanligt, en vacker bok från förlaget Premium Publishing, men f f g tycker jag att layout-folket borde lugnat ner sig! Svart text på mörkt grön bakgrund är kanske tufft, men svårt att läsa… svart text på blå eller lila är inte heller lättläst…
En anledning till att Beatles slutade turnera 1966 var, att man ville ägna mer tid i studion. Bandets kompositioner och låtidéer, liksom teknikutvecklingen, gjorde att turnerandet blev en belastning. Ett bra exempel på den ”nya” musiken är ”Penny Lane”, singeln som kom 1967. Klassiska klanger i ett oerhört vackert arrangemang signerat George Martin blev en stor succé! Liksom den film, som svenske Peter Goldman producerade till låten:
Tack Sir George för all go’ musik!!!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
