Here on the inside, outside so far away...

Sent omsider har jag så läst ”uppföljaren” till ”700 dagar i Rosenbad” av Thomas Bodström. Boken ”Inifrån” kom 2011, medan pocketupplagan, som jag nu läst, kom året efter. Tack vare det, så hade Bodström hunnit lägga till Håkan Juholts uppgång och fall…

 

När Laila Freivalds hastigt lämnade justitieministerposten år 2000 blev Bodström tillfrågad av Göran Persson om han ville efterträda henne. Passande post för en advokat, kan jag ju tycka! Riksdagsman blev han dock inte förrän 2 år senare.

 

I boken ställer han en fråga som överskrift till varje kapitel, som t ex ”Varför i helvete vill man bli politiker?” och ”Hur ska vi bemöta Sverigedemokraterna?”. Och det är intressanta svar han ger, inte minst om hur man skulle kunna förändra/-bättra arbetet i riksdagen.

 

Hans åsikter om hur Sverige förändrades efter mordet på Anna Lindh är tankvärda, liksom räv- och rackarspelet kring sparkandet av Mona Sahlin. En av ”sparkarna” fick dock själv smaka på den medicinen senare och blev på så vis rekordsättare med 302 dagar som S-partiordförande!

 

Bodström ger också sina synpunkter på privatiserandet av diverse statliga företag och pekar på dåliga exempel som järnvägen, elmarknaden, apoteket och bilprovningen, som i alla fallen blivit både krångligare och dyrare för konsumenten. Han är dock positiv till att taxi avreglerades.

 

Han menar också att det vore dags att modernisera Socialdemokratiska arbetarpartiet, inte minst genom att ta bort ”arbetar…” i namnet  -  arbetsplatserna har förändrats, så det finns bara ca 25% arbetare! Vore kanske lämpligt att även möta tjänstemännen…

 

Som inledning till kapitlet om Sverigedemokraterna citerar Bodström en radiointervju från 1965 med Olof Palme, som säger ”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt, ett uttryck för okunnighet och rädsla.” 

 

Detta är en läsvärd bok om det politiska spelet under en period skriven av en som både var med och vågar stå för sina åsikter! Ser fram emot en bok om Bodströms tid efter politiken, så jag får veta varför han inte fick efterträda Lars-Åke Lagrell som l ordförande i Svenska Fotbollförbundet…

 

Inte för att jag tror att Bodström agerade ”en stilla bris”, men…   ”Call me the breeze” blev en hit (2014) med Eric Clapton, som sågs spela låten tillsammans med kompositören J J Cale på en video. Låten fanns dock redan på Cales första studioalbum ”Naturally” från 1972 och har spelats in av många, däribland Lynyrd Skynyrd, som stoppade in låten på sitt andra album ”Second helping” 1974. På samma skiva fanns f ö ”Sweet home Alabama”, deras absolut största hit.

Här kommer dock en liveinspelning från sommaren 1977 av ”Call me the breeze”. På hösten, den 20 oktober, inträffade flygkraschen, där tre bandmedlemmar, bl a sångaren Ronnie Van Zant omkom.

 

 

Go’ torsda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

 

PS Först blev det Polar Prize…  och nu Nobelpriset…  Jag lyfter på kapuschongen!  Grattis Bob Dylan!!!

Och så kommer Beatles ”Yellow submarien” i LEGO-format i november! Go’ Jul !!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0