It was fifty years ago today...
Med den titeln var det väl närmast självklart, att boken ”Beatlesmanifestet” skulle läsas av mig, eller hur? Einar Már Guðmundssons bok kom redan 2004, så jag har lyckats ”hålla mig” ett bra tag…
Guðmundsson, född i Reykjavik 1954, skriver om 1960-talet och huvudpersonens tonårstid i den staden. Musikens, inte minst Beatles’, påverkan fångas bra i meningen: ”I begynnelsen var den grå bandspelaren.” Och så var det säkert inte bara i Reykjavik…
Detta är en berättelse om tonårspojkars bus, skola, rockband etc, allt för att bli sedda av, framför allt, flickorna. Busen går ibland lite för långt, musiken och garagebandet blir inte så väl mottaget och skolarbetet… ja, kort sagt, framgångarna uteblir.
Boken är lättläst, men jag blir lite smått störd av känslan av att kända band och bandmedlemmars namn blandas in i en text om någons tonårsperiod bara för att locka läsare, som jag…
Samtidigt kan jag ju inte bortse ifrån, att om t ex jag skulle skriva om min tonårstid, så skulle jag ha svårt att bortse från musikens inverkan och påverkan på mig. Så jag får väl ”köpa” både bokens titel och innehåll. Lättläst, men läsvärd?
I början av augusti för 50 år sedan kom Beatles med sitt sjunde studioalbum, ”Revolver”, och den 29 augusti 1966 gjorde de sin sista konsert för betalande publik! De hade tröttnat på att knappt ens själva kunna höra vad de spelade och att de ville ägna mer tid i inspelningsstudion.
Ett livealbum, ”Live at the Hollywood Bowl” med delar av konserterna 1964 och 1965, kom 1977 och nu i dagarna släpptes musiken på nytt i uppgraderat skick… Så här lät ”Twist and shout” den 23 augusti 1964 i Hollywood (detta är dock en icke uppgraderad version):
Och så tar vi “A hard day’s night” från samma tillfälle, dock med sämre bildkvalitet och en producent, som inte riktigt lyckas fånga de rätta tillfällena, t ex vid gitarrsolot. Men vilken energi i musiken!!!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
