Norge, Norge, det är ett...
Såg nyligen ett program på TV om Kirkenes och Nordnorge under andra världskriget. Tysklands ockupation av Norge 1940 gav tyskarna möjlighet att senare skapa både en syd- och en nordfront i sitt anfallskrig mot Sovjetunionen. Då blev Kirkenes centralort för de tyska förberedelserna inför anfallen mot Murmansk. Mer än 100 000 tyska soldater samlades i området!
Tyskarna lyckades aldrig inta Murmansk och staden Kirkenes blev utsatt för våldsamma flygbombningar. I TV-programmet talades det om att detta var de mest intensiva bombningarna under hela andra världskriget! Förmodar att det var räknat i mängden bomber per km2.
Mitt i allt detta befinner sig Anna Helskog, född 1880. Hon arbetade som lärarinna efter att, med sin familj, ha flyttat till Kirkenes och började redan efter första bombanfallen mot staden skriva ner vad som hände. Hennes berättelse om fasorna och vardagen i krigets Kirkenes återfanns och gavs ut i bokform 2004, långt efter hennes bortgång 1965.
Vardagslivet med den påtvingade nazifieringen är väl beskriven och skrämmande. Om t ex lärarna inte gick med i partiet Nasjonal Samling, så riskerade man bli av med jobbet. Men motståndet var kraftigt. En i lärarfacket skrev: ”Det er sikkert lettere for en misjonær å arbeide blant Zulu-kafferne i Afrika enn for meg å omvende kirkeneslærerne til nazismen”!
Men stadens invånare led hårt. Bombningar, matbrist, bränder och, inte minst, de kalla vintrarna slet hårt på folket under de fyra åren i ”Festung Kirkenes”. I slutet på 1944 har ryssarna befriat staden från tyskarna, som vid tillbakadragandet spränger och bränner det som fanns kvar, såsom livsmedelslager etc…
Boken är rikt illustrerad med noggranna kommentarer och, i många fall, namnen på de avbildade personerna. En enastående och gripande berättelse av krigets fasor och folkets förmåga att, åtminstone till en del, överleva i eländet. Och det värsta av allt - scenerna utspelas även i denna tid år 2017!!! Mycket läsvärd bok, även om den är på norska!
Dagens överskrift är inledningen på Hasse & Tages Norge-drift efter landets OS-framgångar 1968, men jag föredrar en annan Norgevisa: ”Norwegian wood” eller ”This bird has flown”, som den hette i början. Den finns med på Beatles album ”Rubber soul” 1965, men här hör vi take 2 i inspelningsfasen. Sången inte helt engagerad, men stämmorna sitter. Mindre Norge-satir och mer Norge-sitar, skulle jag kunna säga om den här versionen:.
Så hittade jag ett annat långhårigt och skäggigt gäng med samma låt: Buddy Rich Big Band! Hämtad från deras livealbum ”Big swing face” 1967 - ”Norwegian wood”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Thanks for finally writing about >Johnny - samlaren...
- <Liked it!
Greetings fellow bloggers. We are delighted we saw this blog. Ive been looking for this info for years and I will be telling my bro to swing by. The other night I was toggling through the search engines trying to secure a conclusion to my tough questions. Now I am definately to take a leap in whatever avenues I can. We are getting all pickled out on the smart ideas we are observing. Moreover, I just wanted to thank you while I could for such incredible information. This has shifted me out of unhealthy habits. Many vibrant things are transitioning into my world. Its really a sure space to make new ideas available. I must say also that I am developing. Here is my new hobby, take a look my new photography site:[url=https://drywallpatchguys.com/drywall-repair-and-water-restoration-company-aliso-viejo-ca/]orange county patch around NEWPORT BEACH CA[/url]
