You can’t always get what you want...
Ibland vill jag bli lite förståndigare, vilket ju inte är så svårt… Så jag när jag såg Ingmar Karlssons bok från 2016, ”Roten till det onda” med underrubriken ”Uppdelningen av Mellanöstern 1916 – 2016” på biblioteket, så ”slog” jag till! Kanske skulle jag kunna förstå varför Israel, Syrien m fl beter sig som de gör.
Nu har jag läst boken! Och kommit fram till, att grunden till oredan i hela området ligger i Storbritanniens och Frankrikes agerande där för över 100 år sedan! Bristen på förståelse för alla folkslagen i Mellanöstern och oförmågan att sätta sig in i deras historia, samt tron, att man i London och/eller Paris kunde sköta/rita landsgränserna på en karta och få det att fungera. Winston Churchill, som innehade olika ministerposter redan på 1910-talet, var en av de ”händiga” med pennan på kartbladet…
Kanske lite brutalt sätt att uttrycka sig, men det är utan tvekan dessa gamla synder, som ligger i grunden till dagens oroligheter. Och allt krigandet genom åren…
Boken beskriver ganska ingående alla märkliga beslut och åtgärder som skapat fler problem än löst dem. Och så kom ju oljan in i bilden, palestinierna ville ha ett eget land, judarna hade blivit lovade ett land, dessutom vägrade på 30-talet de flesta länder i världen, att ta emot flyende judar från t ex Tyskland… ja, listan är lång på märkligheterna.
I boken hittar jag ett citat från fältmarskalken Earl Wavell, vid palestinska fronten under första världskriget: ”Efter kriget, som skulle göra slut på krigen, tycks de ha varit mycket framgångsrika i Paris med att sluta en fred, som gör slut på freden.” Nästan 100 år har gått… har vi kommit så mycket längre?
Och blev jag så mycket klokare? Tron på människans förmåga att lösa konflikter blev i alla fall inte starkare! NF var hjälplöst, FN är det också - varifrån ska fredssignalerna/-lösningarna komma? Jo, jag blev kanske ett uns klokare, men många, många uns oroligare… Men boken var läsvärd!
Mozart’s ”Requiem” skulle kanske passa bra efter den här läsningen, men jag nöjer mig med en gammal singelbaksida med Rolling Stones. Sommaren 1969 kom de med ”Honky tonk women” kopplad med ”You can’t always get what you want”, som ju även kan vara en bra kommentar till att dra några enkla streck på en karta…
Låten är inspelad med bara 3 av Stones-medlemmarna närvarande! Brian Jones hade nyss blivit kickad och hittades f ö drunknad dagen innan singeln släpptes. Jagger/Richards/Wyman tog hjälp av bl a Jimmy Miller (trummor och producent), Al Kooper (piano/orgel), Doris Troy och Madeline Bell samt London Bach Choir (kör). Här lyssnar du till den längre albumversionen av ”You can’t always get what you want”, som är lite av Stones motsvarighet till ”Hey Jude”, Beatles-hiten från 1968:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
