…basfiol och flöjt och...
Av de få superkända tvärflöjtspelare jag känner till, är en svensk! Och nu har Anna Wetterqvist skrivit en bok om honom, Björn J:son Lindh. År 2016 kom boken ”J:son * Ett lätt turbulent porträtt”.
Första gången jag hörde hans frustande, pustande flöjtande var 1972 när hans tredje album ”Cous cous” kommit. Jag köpte albumet och har kvar min minnesbild av dess snurrande på min skivspelare! Mitt exemplar var inte riktigt platt, så pickupen på min enkla Philipsspelare svajade upp-och-ner… tur jag inte hade anlag för sjösjuka… Men musiken njöt jag av!
Lindh föddes 1944 i Arvika, där pappan var disponent och ägare till en tapetfabrik. Musik och konst fanns i familjen, så det dröjde bara några år till Lindh skapade sin egen pianomusik. Han började även spela saxofon i Tony Jordans orkester, men lämnade innan bandet bytte namn till Vikingarna…
Musikintresset ledde till studier i piano och flöjt på Musikhögskolan i Stockholm. Allt detta blandade den energiske Lindh med spel i band som Atlantic Ocean, som övergick i Jasons Fleece med bl a Hawkey Franzén, Georg Wadenius, Red Mitchell, Göran Lagerberg.
Wetterqvist följer noggrant Lindhs olika projekt och grupperingar. Bandnamnen, musikstilarna och kollegorna susar förbi i rasande takt. Filmmusik skapas, bl a Mannen på taket, och andra artisters skivor produceras och spelas på. Lill Lindfors och Cornelis Vreeswijk är bara två, som Lindh jobbar med - ofta i samarbete med Anders Burman på Metronome.
Björn och Benny tog hjälp med flöjtandet på ”One night in Bangkok”! Mike Oldfield fick också Lindh-drillar och arbetet med Janne Schaffer utvecklades och kom att fortsätta genom hela livet. Tillsammans med Staffan Scheja blev det 3 album och åtskilliga konserter, samtidigt som Lindh skapade bildkonst!
Energin hos Lindh syntes outsinlig, dock ändade en hjärntumör hans liv strax före julen 2013. Begravningen i Nora kyrka innehöll bara hans musik med Schaffer som anförare. Lindhs kvarlämnade musikskatt är mycket omfattande, vem minns inte t ex ”Brusa högre lilla å” och ”Härifrån till evigheten”?
Läsvärd bok om en mycket mångsidig svensk musikant!
”Vi äro musikanter” stämmer onekligen på Lindh och några av hans spelkamrater, men det handlar inte enbart om ”ohämmat” spelande. Stämningar och känslor fångas på ett enastående sätt! ”Härifrån till evigheten” fanns med på Lindhs album ”Musik” från 1981. Schaffers gitarrspel är också stämningsfullt.
Från albumet, “Cous cous”, hämtar jag “Good time Charlie’s got the blues” skriven av Danny O’Keefe. Flöjtandet står Lindh för, trummar gör Ola Brunkert, Schaffer spelar gitarr och Palle Danielssons jazziga basspel gungar på!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
