Thank you for the music...
Jazzentusiasten Göran Wallén kom 2106 med boken om Arne Domnérus. Underrubriken ”Tidsbilder med Arne Domnérus egna kommentarer” antyder att detta är en vältäckande bild av den svenska jazzhistorien. Och det förtas inte heller av den diskografi, som upptar 125 av bokens 350 sidor. A4-formatet ger utrymme…
Domnérus fick sitt genombrott 1941 i Orkester Journalens tävling för amatörorkestrar. Owe Kjells ork vann och i bandet ingick Dompan och Rolf Ericson. I ett konkurrerande band spelade Povel Ramel! Och slår jag ett öga i diskografin, så ser jag, att den första kommersiella skivinspelningen Dompan medverkar på är Ramels ”Vårt eget blue Hawaii”, där han spelar klarinett! Inspelad 18 april 1942.
Och så kan jag fortsätta grotta mig ner i jazzhistorien! Fullständigt betagen! Jag läser vidare om möten med Ellington, Charlie Parker (som sa’ om Dompan: ”Han är nästan lika bra jag”), Benny Carter och... ja listan är oerhört lång.
Dompan var skicklig klarinettist (kompisen och konkurrenten Putte Wickman var nog tekniskt skickligare…), men för mig är han altsaxofonist. Han bildar tidigt eget band och ställer ganska hårda och precisa krav på sig och sina medmusikanter. Kom i tid! Var nykter! Vårdad klädsel!
Parisorkestern, Harry Arnolds Radioband, samarbetet med Bengt Hallberg, Georg Riedel, Jan Johansson, Quincy Jones, Bengt-Arne Wallin, Alice Babs, Lars Gullin, Monica Zetterlund, Jan Lundgren, ja namnen bara susar förbi i en glad musikalisk rad!
Det här är en enastående musikhistorisk lektion, bl a om en tid när svensk jazz var strået vassare än t o m den amerikanska! Jag hade oerhört stort nöje i att läsa och leta rätt på och lyssna till musiken… som t ex ”The midnight sun never sets” (1958) eller ”Karl-Bertil Jonssons julafton” (1970)! Fantasifull, sprudlande, eftertänksam, gripande och fantastisk vacker musik!
Tack för musiken, så kan jag enklast sammanfatta den här boken. Och lyssnar så på ”Karl-Bertil Jonssons julafton” med Arne Domnérus. Gunnar Svensson skrev musiken och den ingår i Tage Danielssons och Per Åhlins film, ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”, som visats på SvT varje julafton sedan 1975.
Och så ett stort Tack till 2 skåningar för deras musik, filmer m m: Hans Alfredson och Jan Carlsson, som lämnat oss för att underhålla i änglarnas värld! Där sitter säkert Arne Domnerus redan och spelar ”The midnight sun never sets”. Låten skrevs av Dorcas Cochran, Henri Salvador och Quincy Jones. Jones arrangerade och dirigerade bandet där bl a Bengt Hallberg, Egil Johansen, Bengt-Arne Wallin, Åke Persson, Arnold Johansson och Weine Renliden ingick. Snacka om BIG Band!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
