Brrrm, brrrm, sa Trollhättemopeden...
Tidningen ”auto motor & sport” (ams) har samlat alla sina SAAB-artiklar, och några tidigare opublicerade, sedan starten 1995 i en bok, ”Stora boken om SAAB * 1947-2011” (2017). Det är en riktig tungviktare! Stor och omfattande med vackra illustrationer!
Jag är väl inte speciellt insatt i bilar och dess tekniska utveckling, men tycker om att köra! Och har alltid haft ett ”svagt öga” till SAAB - mina första 3 bilar var SAAB 96! Och då är det ju inte helt onaturligt att låna den här boken på biblioteket…
Svenska Aeroplan-aktiebolaget (SAAB) grundades 1937 på initiativ av regeringen. Bofors och Ars (Electrolux-dotter) fick i uppdrag att bygga militärflygplan.
Den första bilen kom tio år senare. En lite egensinnigt designad bil med framhjulsdrift och droppformad kaross. Bilen fick namnet 92, siffernamn blev det även i fortsättningen.
Jag tänker inte gå in på de olika modellerna och utvecklingen av dessa. 1968 slås SAAB samman med Scania. Samgåendet med Volvo sprack 1977. SAAB-Scania delas 1990 och GM går in som delägare i personbilsdelen för att tio år senare ta över helt. Något som kom att innebära slutet för den svenska biltillverkaren.
Varför gick det åt pipan, trots att SAAB ingick i en av världens största bilkoncerner? Förmodligen just därför! En liten prestigebilsfirma ”fick inte plats” i stora GM, vars huvudsakliga Europaintresse fanns i tyska Opel.
Det lite egna Trollhätteföretaget med sina innovativa lösningar gick inte hem i GM, som dessutom snart skulle hamna i egna ekonomiska bekymmer. Konkursen var ytterst nära, men USA gick in med gigantiska belopp och räddade bolaget. Svenska regeringen gav aldrig SAAB motsvarande stöd… kanske lite med det misslyckade varvsstödet i åtanke…
Entusiasmen och kreativiteten hade alltid funnits i SAAB, som t ex först i världen med strålkastartorkare, 2-krets bromssystem, värmestol. Tidiga med att få turbon funktionell i personbilen och i pipelinen under firmaslutet fanns det snålgående motorer, liksom en smart elmotorlösning. Problemet låg nog lite i, att man inte lyckades nå en bra kombination av tillverkningskostnad och försäljningspris. Överskottet blev otillräckligt.
Och under GM-tiden lyckades man aldrig nå ett fullt fungerande förtroende eller samarbete med Opel, GM i USA etc. Samtidigt framstår GM som en ägare som inte riktigt visste varför man köpte SAAB. Virrigheten blir ju ännu tydligare i att GM 2017 säljer hela Opel till PSA Peugeot Citroen! GM har lämnat Europa!
Man kan ju alltid beskylla GM för SAABotage, men det som stör mig mest när jag läser boken, är nog att man i SAAB-slutet inte samlade ihop alla pågående innovationer i ett ”kunskapsbolag”. Dels hade man kunnat behålla kompetensen i Trollhättan, och dels hade man kunnat bidra till utvecklingen av energismartare fordon. Och Trollhättan hade fortsatt vara en del av ett ”innovativt bilnav/-kluster”.
Boken är omfattande… och visade flera SAABar, som jag aldrig sett tidigare! Och, en del av dem, kommer aldrig att kunna ses, tyvärr. Några hade varit värda ett bättre öde! Boken var mycket läsvärd, både som ett ”skapandedokument” och som berättelse om flera misslyckade äganden.
Tvåtaktsmotorn i SAABen med Erik Carlsson vid ratten - välväxt man i en liten bil - blev succé i rallyvärlden i början på 60-talet. Efter hans bortgång 2015 hedrades han med en ”otyst” minut (OBS!!! Se upp med ljudnivån!!!)::
Nästa ”musikinslag” blir också lite dunka-dunka… ett nästan 15 min långt reportage om Monte Carlo rallyt 1963 med Erik Carlsson som kommentator. Del av rallyt startade i vänstertrafikens Sverige, men från Helsingör var det högersidan som gällde! Intressant sätt att göra reportaget, där man inkluderat hurtfrisk musik á la ”Tekniskt Magasin”-signaturen…
Go’ Ärtsoppeda’!!!
Haj å Goodbaj!
