Sweet tears in heaven...
Bertil Perrolf är väl inte på allas läppar i dessa dagar, men nu har jag läst hans bok från 1993: ”Sidor till kaffet”, titeln är en travesti på hans radioprogram ”Skivor till kaffet”.
Bokens undertitel är ”Minnen från femtiofem radioår” och det handlar boken om. Perrolf var en mästare i att ordrikt väl beskriva saker och ting inkl det klassiska ”vädret-genom-mitt-fönster”. Och boken följer samma linje!
Perrolf var också en mästare på att få Evert Taube medverka i diverse radioprogram, dock inte alltid på just det sätt som Perrolf tänkt sig… men program blev det! Georg Rydeberg, Anders de Wahl m fl av de ”svenska elefanterna” lyckades Perrolf också få fram till radiomikrofonen, men han gav sig också ut till skogar och öar och intervjuade lokala personligheter.
Jag saknar dock i boken hans målande beskrivning av snöbergen mellan Tomelilla och Lunnarp när han tisdagen den 20 februari 1979 sände ”Skivor till kaffet” från Skånemejerier i Lunnarp! Det var dagarna efter det våldsamma snöovädret den 13 – 18 februari, då jag f ö inte lyckades ta mig hem från jobbet, utan fick sova över ett par nätter hos en kollega i byn.
Programmet ”Skivor till kaffet” startades 1957 och var ett entimmesprogram, som sändes varje tisdag från en ny arbetsplats i Sverige. Vid julen 1993 sändes det sista programmet, då var man nära den 1500:e sändningen! ”Mikrofonen är min pensel”, var Perrolfs egen förklaring till sitt beskrivande språk.
Kul att läsa om de gamla personligheterna, tycker jag. Ett härligt och väl balanserat språk gör hans upplevelser ”till mina”! Bra loppisköp!
På tal om trotjänare, så verkar det vara årsmöte på gång i Music Heaven… Många tycks vara på väg… Först Jerka… och nu Lill-Babs… tur vi har deras skivor! Och YouTube… Där jag hittade Eldkvarns ”Huvudet högt” i en inspelning med Lill-Babs. Plura Jonsson hade skrivit låten 1999 med sin mor, som gått bort något år tidigare, i åtanke. Så här lät Lill-Babs i ”Så mycket bättre” 2010 med ”Huvudet högt”:
Både Lill-Babs och Jerry Williams var ju hårt arbetande scenartister. Svettigt skuttande runt och med hjärta och känsla i agerandet. Alltid ge allt och aldrig ge upp, men nu… Ber att få tacka för vad jag fått höra & se och ser/hör Jerry i ”I’m going home” tillsammans med bra driv och ett bra band från ”Allsång på Skansen” 2012:
Tänkvärd tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
