It was fifty years ago... twice…
I år är det 100 år sedan ”bonnatösen” Birgit Nilsson föddes och då har bl a Elisabeth Meyer-Topsøe markerat detta med en bok om henne: ”Birgit – Från Västra Karup till Metropolitan” (2018). Elisabeth föddes i Danmark 1953 och kom att lockas till den klassiska musiken. Hon läste musikvetenskap på Köpenhamns Universitet och ville gå vidare med sången, så hon skrev ett brev till Birgit om råd och tips. Hon fångades av brevet och engagerade sig i Elisabeth.
Birgit Nilsson, redan då uppburen världssopran med mycket resande, brukade inte ha elever. Det var dock något ”som klickade” med Elisabeth och det resulterade i, att de blev väldigt nära vänner! Vid Birgits 60-årsdag 1978 besökte Elisabeth Birgit och maken Bertil första gången.
Med denna vänskap som bakgrund berättar Elisabeth om Birgit, vars föräldrar ville att hon, som enda barnet, skulle gifta sig och ta över gården! Men blyga Birgit sjöng ändå allt vad hon kunde. Det blev kyrkokör, där kyrkomusikern Albert Runbäck insåg, att hon hade en bra röst. Han lyckades få Ragnar Blennow, kyrkomusiker i Lund och engagerad i körförbundet, som gästlärare till kören. Detta lyckades och Blennow kom att betraktas som Birgits upptäckare.
Men kor skulle mjölkas, betor gallras och hö tas in… Pappa Nils var fortfarande negativ till ”sjungandet”, men mamma Stina hade lite ärvda pengar, som hon ”sponsrade” dotterns vidare öden med för studier i Stockholm. Hon kom in på Musikhögskolan 1941 - av 47 sökande antogs 2!
Allt detta och mycket, mycket mer finns att läsa om i boken - och det är den verkligen värd!!! Jag har läst andra böcker om Birgit, bl a hennes egen ”La Nilsson”, men detta slår allt! Birgits humor, drivkraft, envishet, generositet och den stora värmen från publiken finns väl beskrivet i boken.
Elisabeth har haft tillgång till massor av material, bl a Stinas dagböcker, och det ger boken ett stort omfång. Jag saknar bara det fina fotot, som togs av fotografen i Ystad, Gunnar Harnesk! Det stod i butiken på St Östergatan…
Birgit gjorde förresten 3 Sommarprogram i radion. Det sista, 13 juli 2003, gav hon rubriken ”Från bethögen till Beethoven”! Nog hade hon humor!
Sopranen Birgit Nilsson var ju stor Wagner-tolkare, men det finns mycken annan go’ sång med henne, som här: ”Vissi d’arte” från akt 2 av ”Tosca”, opera av Puccini. Gissar att detta är hämtat från italiensk TV i slutet på 60-talet
Men ok, lite Wagner här då… Slutscenen ur ”Ragnarök”/”Götterdämmerung”, Wagners fjärde och sista opera i ”Nibelungens ring”-sviten. Visserligen är det en konsertinspelning och inte scenversion, men ändå…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
