Nej, jag ångrar ingenting...
Vilken tur att jag hittade Parisboende Britta Röstlunds debutroman på biblioteket! Boken ”Vid foten av Montmartre” kom 2016, men först nu blev jag varse den.
Redan i inledningen kommer första överraskningen! För egentligen ligger Mancebos lilla speceriaffär inte riktigt vid foten av Montmartre! Men ganska nära…
Och så fortsätter berättelsen om Mancebo och hans familj, släkt och affärer. Och så får han ett uppdrag av kvinnan, som knackade på porten efter stängningsdags…
Samtidigt sitter en annan kvinna på ett café och kämpar med sin journalistik och får ett jobbförslag…
Den ena hemligheten efter den andra kommer upp i ljuset efter hand som berättelsen går vidare… ”Things ain’t what they used to be”, som i den fina Ellington-dängan!
Hur lyckas man som författare ”följa upp” en sådan här suverän debutroman? Ja, det återstår väl att se, för den har inte kommit än. Läs och fångas av denna härliga berättelse!!!
Anita Lindblom hade redan 1961 spelat in en av Edith Piafs hits, ”Non je ne regrette rien”, innan hon 1973 gjorde ett helt album med Piaf-låtar. För mig var det ett riktigt bra album, där Lindblom lämnat schlagersjungandet för sång med djupare inlevelse. Tyvärr hittar jag inget på Youtube från ”…sjunger Edith Piaf”, så jag får nöja mig med ”Nej jag ångrar ingenting” från en EP 1961… Texten skrev Stikkan Andersson och Sven Olof Walldoffs orkester spelade till Anita Lindbloms ”Piafska” röst:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
