“Storebror”/grannen ser dig...
Första utgåvan av denna bok publicerade Jens Gieseke redan 2001, men efter att mer uppgifter framkommit, så blev det en reviderad utgåva och nu 2017 är den på svenska: ”STASI * Östtysklands hemliga polis, 1945-90”.
Ministeriet för statssäkerhet (MfS, mer känt som Stasi, Staatssicherheit) bildades 1945 efter den sovjetiska förlagan och kom i det långa loppet vara mer trogen sin förlaga än förlagan själv! Den ”sovjetiska” delen av forna Tyskland skulle byggas upp efter andra världskriget, liksom att de andra segrarmakterna skulle få övriga Tyskland på fötter igen. Och så föddes DDR och BRD! Och då blev säkerheten en viktig punkt på agendan.
Men 40 år senare var DDR/Östtyskland på konkursens brant. Trots märkliga vapenleveranser till båda stridande parterna i t ex Mellanöstern, så var statens pengar slut. Man kunde inte ens importera kaffe! Pengarna var slut, även om jag tycker mig kunna skönja ett visst stöd från Västtyskland… Landets produktion av t ex bilar, mat etc var av usel kvalitet och svår att exportera…
Men Stasi kunde fortfarande avlöna sina anställda… Och när landet kollapsade så hann man bara förstöra delar av de gigantiska arkiven…
Saxat ur boken:
I slutet på 80-talet gick det 1 polis-/säkerhetsman per 77 DDR-medborgare, medan det var 1 per 241 BRD-medborgare, dvs 3 gånger så många i DDR!
Ett par, för mig obekanta, revolter i DDR i början 50-talet slogs brutalt ner!
KGB hade klara planer för ”under-cover-krigföring” redan i början på 70-talet (och de verkar inte bortglömda idag heller, eller hur Trump…) - Stasi hakade på och skapade en 3 790 sidor tjock ”handbok” i ämnet… Där får man veta att likvidering kan ske ”genom att skjuta eller sticka ihjäl, bränna upp, sönderspränga, strypa, slå ihjäl, förgifta, kväva.”. Tydligt!
Stasi kunde 1989 avlyssna 20 000 telefoner samtidigt! I Östberlin!
Detta är bara enstaka exempel, mer finns i boken. Hakan trillar titt som tätt ner mot bröstet av förvåning!
Men det var ingen lättläst bok, tyckte jag! Men borde ändå läsas av t ex Jonas Sjöstedt… boken visar ju på kommunistiskt styressätt och dess framgångsmöjlighet…
Boken, med sina väldigt långa meningar, som då och då behövde repeteras, var inte lämpad för slöläsning. Kändes nästan som, att detta var en högskoleuppsats, med all sin noggrannhet och noter/källanvisningar. Den visar på diktaturens livsvillkor och den gigantiska övervakningen DDR-medborgarna utsattes för, liksom den misstänksamhet som följde därav. Mycket läsvärt, men ha tålamod!!!
Ja, hur väljer jag musik till ett helt lands styrandemisslyckande? Riktigt svårt, så jag tar en låttitel till min hjälp: ”Fantasy island”, som rakt inte har ett politiskt buskap och är den näst sista singeln av Göteborgs stolthet, Tages. Den kom för precis 50 år sedan, dvs maj 1968. Filmen till låten är också fantasifull, tyvärr är den inte i färg:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
