Missing pieces of history...
Journalisten och författaren Anders Rydell noterar i bokens inledning att det undersökts och skrivits mycket om den konst som ”försvann” under andra världskriget. Däremot finns det nästan inget om böckerna som förstördes eller ”omplacerades”. Rydells arbete blev till boken om ”Boktjuvarna” med underrubriken ”Jakten på de försvunna biblioteken”.
Bibliotek, både offentliga och privata, tömdes på ett högst organiserat vis av nazisterna före och under andra världskriget. Arbetet systematiserades av en av Hitlers närmsta män och skedde både i meningen, att litteratur skulle förstöras (eldas upp eller bli pappersmassa) eller i att den skulle användas för studier och forskning.
Nazisterna hade ett mål i att inte minst den judiska litteraturen skulle försvinna. I det sammanhanget skulle även religiös litteratur från synagogor och andra samlingar samlas in. Även torah och talmud m fl skrifter ”togs om hand”… inget skulle bli kvar, som kunde få judarna att t ex känna sin historia. En oerhört skrämmande nazistisk inställning.
Ett folk utan litteratur är inget folk… utan litteratur ingen historia… alltså finns man inte… annat än längst ner i hierarkin…
Till detta kom så den ”vanliga” samlarvurmen högt upp i den nazistiska kadern… Konst och juveler stals, men även böcker. Tiotusentals böcker från de av tyskarna erövrade områdena packades och lastades på järnvägsvagnar för vidare hantering/sortering. Historiska dokument och samlingar ”åkte med” i hanteringen. I slutet på kriget stal ryssarna ”tillbaka” en del av samlingarna, även det som tyskarna kapat i t ex Frankrike och Nederländerna.
Det pågår arbete med att försöka hitta och återlämna materialet, men det är svårt och tar tid. Och alla länder, som t ex Ryssland, är inte så samarbetsvilliga.
Rydell har gjort ett enastående och omfattande arbete för att ”få ihop” denna bok, som är fylld av ”det hade jag ingen aaaning om”! Att man kunde bete sig så gement! Och likförb-t så hittar vi likheter idag, som t ex sprängningar på historiska platser! Läsvärd, om än stundtals omständlig, och tankeväckande bok!
Till sist en repris: Kom att tänka på Dino Crocetti, en gammal kompis till Sinatra. Hittade ett helt underbart med klipp med Dino där han sjunger tillsammans med Børge Rosenbaum. Rosenbaum är en av mina stora favoriter, inte minst efter att ha sett honom på Malmö Stadsteater en gång i tiden. Så får jag presentera Crocetti och Rosenbaum, kanske lite mer kända som Dean Martin och Victor Borge:
Borge var f ö ganska duktig pianist… Här framför han ett ”Wagnerskt stycke” vid firandet av Leonard Bersteins 70-årsdag 1988…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
