Växer galler i stället för gräs...
”Mellan rotfrukt och måne” är en sorts ”greatest hits” av Jacques Werups diktning. Boken kom 1983 och fyndades av mig på en loppis. Dikter är väl inte ”min kopp av te”, men det har blivit några lästa över åren, däribland Werups ”Hemmavid”.
Werup, som avled hösten 2016, tillhörde matthandlarsläkten Nessim. Han föddes i Malmö och var, förutom skrivandet, också aktiv i musiken och jobbade bl a med Mikael Wiehe och Lill Lindfors. Hans poesi har tonsatts av t ex Mikael Saxell.
Diktsamlingen ”Mellan rotfrukt och måne” sträcker sig från 1971 till 1982 och är stundtals nästan brutalt jordnära, som ”vartenda steg jag tar åsamkar någon lidande”.
I en annan dikt skriver han ”…ju mer man lär sig om världen desto svårare blir den att leva i” och ”Alla lösningar på världsproblemen verkar vara lika fascistoida, på jorden växer det upp galler i stället för gräs”. Optimismen spirar inte direkt i hans diktande…
I den här samlingen finns visserligen några kärleksfulla rader, men de bryts snabbt med dikten ”Vinterkrig”: ”I rälsbussen bereder sig passagerarna på nattens väntan utan mat och elektricitet”. Detta var innan problemen med kontaktledningar och liknande teknik börjat dyka upp… Här var det ett bastant skånskt snöoväder som slagit till, han var ju Österlenbo under en tid, så han hann väl öva…
Som du säkert inser, så är bokens dikter lättlästa - jag har ju läst dem! Och boken är, merendels, läsvärd, tycker jag.
Tillsammans med Lill Lindfors spelade Werup 2004 in ”Gör mig lite levande”, både som album och låt. Werup skrex texterna och Michael Saxell musiken och bland musikerna finns Jan Lundgren, piano. Vackert ömsint musik, eller hur?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
