When I’m sixty-five...
Kanske lite sent att börja läsa på om pensionen… Men jag tog risken och lånade boken ”Blåsningen” med underrubriken ”Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla” (2018). Författare är journalisten Inga-Lisa Sangregorio, född 1936 i Helsingborg.
Efter hand som jag läser, brukar jag lägga in lappar vid intressanta avsnitt. Den här boken innebar nog nytt rekord för mig! Det var mycket att ha med sig till den här skrivningen!
Boken handlar främst om den allmänna pensionen. Det nya pensionssystemet (DNP) trädde i kraft 1999 och ersätter i princip ATP. De som är födda före 1938, som författarinnan, gynnas inte av DNP. Men, som hon skriver, de utgör ju en utdöende grupp…
De senaste 8-10 åren har pension beskattats hårdare än annan inkomst genom jobbskatteavdragen, som Alliansen införde och de Röd-Gröna inte tog bort… Detta är ju ett sätt att ”trycka ner” pensionärerna…
Därtill finns i DNP inget som gör, att pensionen följer löneutvecklingen! Prisutvecklingen är dock densamma för alla…
I DNP ingår, att vi alla ska ägna oss en stund åt ”gissningslekar” för aktieutvecklingen i Premiepensionens fondutbud - en, även i mina ögon, töntig syssla. Hösten 2005 fanns det 705 fonder i systemet och innebar att vi hade 5.387.818.708.359.882.641, dvs mer än 5 triljoner, valmöjligheter! Och alla är vi ju proffs…
Om jag förstår det hela rätt, så ger inte DNP någon större belöning i att ha jobbat så mycket som möjligt - förrän efter 65! Då blir det både bättre allmän pension och lägre skatt! Samtidigt!
Däremot bör jobbandet fram till 65 ha renderat i en tjänstepension, men det är en helt annan historia!
Dyster, men lärorik, skulle man kunna säga om denna bok. Sangregorio pytsar dock på med superbra räkneexempel och en galghumor, som gör boken mycket läsvärd. Ett exempel hon gärna repeterar är jfr 1999 och 2016 för pension resp arvode för en riksdagsman. Med inflationen borträknad har den högsta ATP’n ökat med 190 kr på 21 år - riksdagsledamoten har fått 30.700 kr mer. Och så 5 jobbskatteavdrag på det… Alla är vi lika, men inte…
I somras var Paul McCartney ute och åkte bil i Liverpool med James Corden i dennes ”The late late show”. Klippet på Youtube är ur ”Carpool karaoke”, som har setts mer än 34 miljoner gånger! McCartney gör bl a en snabbvisit i sitt barndomshem och kör en kort pianovariant av ”When I’m sixty-four”. Han skrev låten när han var 16!
En annan som kunde hantera ett/flera tangentbord var Jon Lord i Deep Purple. Låten ”Lazy” är kanske inte pensionärsbeskrivande, men fylld av energi! Den finns med på bandets album ”Machine head” (1972), men här hör/ser vi den live från Australien 1999. Bandet har då samma sättning, MK2, sånär som på att Steve Morse efterträtt Blackmore. ”Lazy”:
Happy Helgon!!!
Haj å Goodbaj!
