Aftonbladet eller Expressen...
Gösta Ekman blev allvarligt sjuk i november 2011. Han genomgick en svår operation, som följdes av en lång rehabiliteringsperiod. Hans hustru, Marie-Louise, började föra anteckningar på skeendet. Dessa dagboksnoteringar publicerades 2018 i en bok med titeln ”Få se om hundarna är snälla ikväll…”.
Boken täcker perioden fram till början av mars 2012, då Gösta får lämna vården på sjukhus för en fortsättning hemma i bostaden. Anteckningarna/boken ser jag som en ”anhörig-skriven sjukjournal”, då den stundtals är ganska tydlig med sjukdomstillståndet och medicineringen.
En intressant notering kan göras… Det gäller, som i många andra sammanhang, att ”få tag i” rätt personer för att få hjälp, att nå ett bra resultat. Rätt doktorer, sköterskor etc etc ger större möjlighet till framgång, men det underlättar också om man har anhöriga, som kan stå på sig, argumentera, vara envisa och ifrågasätta…
Detta är en väldigt privat bok. Oerhört ömsint och kärleksfullt skriven, men också utlämnande. Jag inser att anteckningarna bearbetats, men de ger ändå en bild av paret Ekman djupa kärlek till varandra.
Läsvärt, berörande och ganska snabbläst. Tilläggas ska, att Gösta Ekman avled den 1 april 2017, dvs flera år efter den tid boken beskriver.
Ekman i rubrikens underbara tvehågsenhet med Tage Danielsson, som tidningsförsäljare har jag valt bort idag! Satsar i stället på Ekman som politisk agitator, kanske rent av en aktualitet som Centerextremisten (ur Glaset i Örat, 1973)…
Scenen med Ekman och Hans Alfredson om olika äppeldrycksnamn ur ”Äppelkriget”, som regisserades av Tage Danielsson (1971), är också fylld av en massa små&stora finurligheter och ordlekar!
Och så avslutar jag dagens Ekmanmani med en snutt Papphammar, pausprogrammet av SvT som blev en hel film till slut. Det här avsnittets bilder startar på torget i Tomelilla och avslutas på Österports torg i Ystad, men liavell…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
