Sökande efter sin pappa...
Elisabeth Hedborg är en välkänd journalist och korrespondent med flera år i Rom och Moskva för SvT och SR. De 10 åren i Moskva sammanföll med Sovjetunionens fall, men också med möjligheten att kunna öka kunskapen om de sovjetiska soldater som flydde från Norge till Sverige 1942. Boken, ”Min far var rysk soldat”, handlar om Inger Gustafssons sökande efter sin far och gavs ut 2019.
Soldaterna, som flydde, hade tillfångatagits av tyskarna och skickats till Norge för straffarbete. Under en tågtransport lyckades några rymma, varav en del försökte och lyckades ta sig till Värmland, Sverige.
Till en början blev det rubriker i tidningarna, men ganska snart blev publicerandet stoppat från centralt håll. Tydliga signaler från Stockholm visade, att det inte var ”lämpligt” att berätta för allmänheten - det skulle, av Sovjetunionen, kunna tolkas som provokationer och avsteg från Sveriges neutralitetspolitik.
Under tiden i Sverige bodde soldaterna på olika läger. Många kom att jobba i skogen, men även med byggen etc. Man blev en del av byarna, med allt vad det innebar… Arbete och fritid, de ryska sångerna ekade i skogarna… Och somliga kom att fastna i kärlekens garn, som t ex Inger Gustafssons far. Hedborg gräver djupt och omfattande i det och flera andra livsöden.
Efter hand som antalet flyende blev fler blev Sovjetambassaden också aktivare och lyckades få tillstånd (och drivmedel!) till att åka runt och besöka flyktingarna. Att bli tillfångatagen av tyskarna var ett svek mot hemlandet Sovjet och straffbart. Ambassadpersonalen åkte runt med dokument för erkännande och undertecknande inför ett tänkt hemskickande.
Hemresan kom att verkställas för många, men återkomsten blev inte alls som utlovats. Och svenska regeringen bistod inför resan…
Det här hade jag ingen aaaning om. Jag hade tidigare bara läst lite om baltutlämningen, men inte den här soldatöverlämningen. Den svenska regeringen agerade lika försiktigt som när det gällde tyska trupptransporter genom landet eller försäljning av järnmalm… Men man undvek invasion av landet… Lätt att i efterhand ha åsikter, men den här boken var väldigt upplysande, gripande och läsvärd!
Musikern/kompositören George Jones framstår inte direkt som en pappaförebild - alkoholproblemen var tidvis stora. Tammy Wynette (hon med ”Stand by your man”…) var hans tredje fru (och han var hennes tredje make). Äktenskapet varade i sex år. De fick 1970 dottern Georgette. ”Daddy come home” spelade far och dotter in 1981 och jag antar, att dessa livebilder är från den tiden. Hos vem av föräldrarna hon bodde vid den tiden vet jag inte, men de verkar vara överens om dottern ska stå på scen…
Och så lite öronrensning…? Hittade ”Nowhere man”, från Beatles ”Rubber soul”-album, med ”sentida” kommentarer av George, Paul och Ringo. Bilderna här är från en konsert i München i juni 1966 och visst blir man imponerad av stämsången - långt före öronsnäckmedhörningens tid! Grant, så det förslår!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
