Att resa är att leva...
Med sin sedvanliga polaroidkamera har Patti Smith bildsatt boken ”Hängiven” (2018). En ganska tunn liten bok med dagboksberättelser.
Smith är på resa, förlåt resor, för att utforska och följa i, av henne, beundrade och kända personers spår. Det är gatorna i Paris beskrivna av Patrick Modiano, men även Albert Camus trädgård. Båda franska författare och Nobelpristagare i litteratur. Camus är ju väldigt aktuell med boken ”Pesten”, som kom redan 1947 och som alla dagstidningar med självaktning recenserar på nytt i dessa corona-tider.
Med även den franskfödda judiska filosofen och mystikern Simone Weil lockar Smith. Weil avled 34 år gammal i Ashford, England, 1943 och hennes grav är målet för en resa.
Detta är en liten tunn bok, men oj så bra! Välskriven!
När jag nu ändå är inne på Nobelpristagare, så passar det ju alldeles utmärkt att visa Patti Smith sjungandes ”A hard rain’s a-gonna fall” vid prisutdelningen den 10 december 2016. Priset tilldelades låtens kompositör, Bob Dylan, som dock inte deltog i ceremonin - han mottog priset den 1 april 2017, samma dag som han skulle spela på Stockholm Waterfront. Patti Smith är uppenbart nervös inför sitt framträdande och kommer av sig, men ber om ursäkt och återupptar den tappade tråden på ett varmt och imponerande sätt. Lyssna och njut av ett ödmjukt och lågmält framförande av denna sång från 1962 om ”fattigdom, rasism och miljöförstöring”, för att citera Wikipedia.
Go’ freda’ & Ta Äggstra väl hand om varandra!!!
Haj å Goodbaj!
