Arrangemang och engagemang...
Thomas Johansson berättade och Mats Olsson skrev. Resultatet blev 2019 boken ”Rock’n’roll circus” och handlar om Johanssons liv och driv som konsertarrangör m m.
Redan som tonåring gav Johansson sig på att ”fixa” konserter på lokal nivå. Det ledde till att han 1969 startade Ema Telstar, som kom att arrangera både konserter och turnéer, bl a ABBA i Australien och Roxette. 30 år senare sålde han bolaget, som numera är Live Nation Sweden (dotterbolag till Live Nation Inc).
Höjdaråren för Johansson beskriver han som…
1974 - ABBA, 1982 - Rolling Stones på Ullevi, 1987 - Roxette, 1989 - Cirkus, 1992 - Tomas Ledin och Rocktåget.
Just Cirkus kräver nog ett förtydligande. Johansson ville ha ett mellanting mellan klubb och arena med plats för ca 1500 personer och köpte Cirkus i Stockholm. Succé med allt från ”Chess”, ”Les miserables”, ”Mamma Mia” och ”…Duvemåla” till Povel Ramel och Rolling Stones. För att inte tala om Dylan, Bowie, Young, Lundell, Ledin, Skifs, Jerry W…
En lång lista, liksom listan på hans andra arrangemang och spelställen, men han ”fick” aldrig någon av Beatles två turnéer i Sverige. Däremot Wings inkl McCartney, Springsteen, U2, Queen, Hendrix, AC/DC, Marley, Kiss…
Johansson arrangerade också utdelningen av själva Nobelpriset till Bob Dylan. Det skedde den 1 april 2017 i samband med Stockholm Waterfront! Lugnt och stilla utan fotografering och så…
I boken ”avverkas” den ene artisten/gruppen efter den andre med små kapitel med bilder/låtlista. Jag bara baxnar. Det är ju en musikens Who’s Who! Läser f ö ang Marley, att Haile Selassie föddes som Ras Tafari och var rastafarireligionens Gud! Visste inte den namnkopplingen.
Styrkan i boken ligger på artist-/spellistorna, men de blir samtidigt mer som en uppräkning över arrangörens förträfflighet. Jag är övertygad om, att det finns många fler anekdoter att berätta. Dessutom hittar jag sakfel, som att låten Paul McCartney skrev till Everly Brothers är ”On the wings of a nightingale” och inget annat! Jag hade hoppats och önskat mer av den här boken.
Här skulle jag kunnat spela ”Johanssons boogie-woogie-vals”… Så det gör jag! Denna vals, med överraskande boogie-woogie-takter insprängda blev Povel Ramels genombrott 1944. Dock var det nära ett stopp! 78-varvaren blev försedd med etiketten ”Får ej spelas i radio”, beroende på en konflikt mellan skivbolagen och Radiotjänst. Povel kände dock en anställd på radions Grammofonarkiv och hon plockade bort etiketten… så sägs det i alla fall… Men succe blev det för den Povelska valsen!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
