Vår bästa tid är teater...
Lagom till 50-årsjubileet 1994 kom boken ”Konst & nöje – Malmö Stadsteater 1944-1994” skriven av Henrik Sjögren. Ett omfattande verk om tillblivelsen och det första halvseklet av Malmö Stadsteater och dess olika scener.
Teatern vid Fersens väg invigdes krigsåret 1944, ersättare till det slitna huset vid Gustav Adolfs Torg. Det var dock en flera decennier lång ”match”, som startade redan i slutet av 1800-talet, innan bygget kom igång. Politiker, varav några ”satt på flera stolar”, och teaterengagerade hade svårt att enas om plats, storlek etc, men till slut kommer bygget igång. Många sidor (allt för många?) i boken ägnas åt utdrag ur fullmäktigeprotokoll och liknande handlingar - säkert ett jättejobb av författaren.
Boken innehåller mycket om föreställningarna från 40- till sent 70-tal inkl utdrag ur recensioner, bl a av Sten Broman. Men så lämnade teaterchefen Gösta Folke (1977) och Rolf Rembe tog över, liksom Åmanlagarna… och oreda skapades mer bakom scen än på. Bo G Forsberg, regissör, uttryckte att det ”…spårade ur mot medbestämmande i stället för medinflytande…”.
Tyvärr drar Sjögren samtidigt ner på de sceniska beskrivningarna i boken också. Visst nämns, att ”La Cage aux Folles” (1985) är den mest sedda föreställningen under teaterns första 50 år, men nu finns inget om recensioner! På samma sätt har författaren hanterat ”Animalen” (1981) och originalverket ”Röde orm från Kullen” (1978) m fl och det stör mig. En ”femtioårsbok” borde beskriva tiden mer ”jämlikt”, tycker jag.
Några plock ur boken är dock roande:
… som att SJ på torsdagar hösten 1953 satte in ”särskilda teatertåg med våra nya rälsbussar Ystad – Malmö” med ”tillfällig hållplats bakom teatern”.
… som att Thalia-statyn gjordes i gips av Bror Marklund, men tappade efter hand sin vithet, så efter 30 år (1974) göts hon i brons, som förgylldes!
… som att det stora och vackra glaskonstverket i salongen fick plockas ner för att ersättas av en ljusbrygga. ”Röde orm från Kullen” (1978) krävde mer ljus. Konstverket lades in i ett förråd. Där låg det till 1987 när Jan Richter, SDS, ”slog larm”. Året efter sattes det upp i foajén till allas beskådan.
… som ett genomgående ”tema” i boken beklagar sig alla, skådespelare, regissörer, journalister m fl, avsaknaden av en tredje scen med en publikkapacitet på 400-600 personer.
… som att många skådespelare menade, att den stora scenen var besvärlig att hantera, både i dramatik och sång, medan Ingmar Bergman trivdes ypperligt med de möjligheter scenen gav.
Hårt och kort uttryckt är bokens delar:
… skapandet/byggandet.
… ett antal skådespelarbeskrivningar (inkl ”inhyrda”).
… sedan blir det författare med väldig tyngdpunkt på Shakespeare och Strindberg…
… och så kommer ”spelöversikten”:
I bokens finns en riktigt torftig översikt över vad som spelats på Stora scenen, Intiman m fl. Den är väldigt komprimerad och svår att hitta i och saknar helt namnen på de agerande, inte ens i de ”tyngre” rollerna. Där nämns premiärdatum, regissör, dirigent, scenograf och koreograf, men inte en enda på scenen finns med!
Jag har själv vid flera tillfällen ställt frågor om vad som spelats genom åren, eftersom jag inte hittat en bra enkel nätsida, och senaste svaret är, att jag är välkommen till Malmö stadsarkiv! Onekligen ambitiöst, men jag är inte intresserad, som Henrik Sjögren, av löneavtal etc för skådespelarna på 40-talet. Jag vill veta vad som spelats av vem och med vem sedan 1944 i huset på Fersens väg. Oavsett om det är opera eller musikal och oavsett om det sker i Malmö Stadsteaters eller Malmö Operas namn!
Denna 25 år gamla bok kräver tid och tålamod - tack till Ystads bibliotek som letade rätt på den till mig.
”La Cage aux Folles” är den största publikframgången på teatern i Malmö och dessutom Sverigepremiär 1985. Jag hoppades kunna hitta rörliga bilder på nätet från denna fantastiska uppsättning med Jan Malmsjö och Carl-Åke Eriksson, men tji fick jag. Visst har jag minnesbilder av föreställningen, minns dock inte om jag såg genrep eller premiär, men hur ska de som inte närvarade kunna få en uppfattning om denna storslagna historia? Trist att inget tycks finnas sparat, så vi får nöja oss med Malmsjö och Inger-Lise Rypdal med en rejäl kör och orkester från TV-programmet ”Notknäckarna” (1985):
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
