En tur men med retur...

Kalle Moraeus har tillsammans med Johan Hedberg skrivit boken ”Tjur på retur” (2021). Underrubriken ”En kärleksförklaring till alla gubbar” visar, att boken inte är en ren biografi, bara lite lätt åt det hållet…

 

Kanske en lite diffus förklaring, men huvudtemat är åldrandet och förgubbningen, som Moraeus ”föll in i”. Detta ackompanjeras med händelser i Moraeus’ liv, så lite får jag, trots allt, veta om uppväxten, utbildningen, musiken och familjen.

 

Anledningen till bokens tillkomst är, som jag ser det, att livet som framgångsrik musiker i flera olika genrer, bl a SM-guld i luftgitarr(!), kräver ett engagemang i den egna hälsan. Detta var inte hans bästa gren…

 

Musikframgångarna hade kanske firats lite väl mycket genom åren och därutöver gick han och hans fru skilda vägar och dottern flyttade hemifrån för studier. Helt plötsligt satt han ensam i huset tillsammans med sin katt.

 

Till slut hade han svårt att ”hitta hakan” att vila fiolen mot. Han var kraftigt överviktig och vägde nästan mer än sin längd. Räddningen blev en inbjudan till TV’s ”Biggest looser VIP”, som han först tackade nej till. Han var ju inte så tjock…

 

Men när han ett par dagar senare blev uppringd på nytt, så hade han tänkt om. Han skulle visa upp sin kropp i TV! Och det blev starten på ”återkomsten”. Nu var han motiverad! Han var i medelåldern och en tjur på retur!

 

Detta är, som tidigare nämnts, ingen egentlig biografi, utan snarare en bok med råd om hur en man kan förändra sin livsstil och få ett hälsosammare och, förhoppningsvis, sundare och längre liv. Om man är på det humöret, så kan man reagera på alla pekpinnarna, men förklaringarna och entusiasmen tar över och boken blir hanterlig med alla sina lärdomar…

 

Storebror Per-Erik skrev låten om ”Koppången”, som Py Bäckman satte text till. Här spelas den av Kalle Moraeus i Sissel Kyrkjebøs ”Julekonserten 10 år” 1999:

 

Hittar inga bra bilder från Luftgitarr-SM, så det får bli lite ”Jailhouse rock” med Kalle och Orsa Spelmän i stället. Live från Grammisgalan 1995 med många och långa förklaringar, så brakar det loss:

 

 

Go’ månda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0