Dottern till Sveas son...
”Dottern” (2020) är Lena Anderssons ”uppföljare” till sin bok om ”Sveas son”. Elsa Johansson är Dottern till Sveas son, Ragnar, och hon har en bror vid namn Erik.
Boken om Sveas son kom 2018 och jag läste den med stort igenkännande. Det var en bra och intressant beskrivning av folkhemmet, men ”Dottern”…
Ibland kommer det över mig… Varför fortsätter jag läsa en bok, som jag inte begriper mig på? En bok, som jag inte ser syftet med? En bok, som jag är ”för dum för att förstå”?
Det vore ju klokare om jag valde, att lämna tillbaka den halvlästa boken till biblioteket… Men jag läste färdigt… Och blev inte klokare…
Ragnar med fru Elisabet curlar sina barn Elsa och Erik för fullt, men boken övergår sedan i en sorts ordekvilibristiskt överflöd. Var det så och då ”folkhemmet” deformerades? Är det detta författaren vill förmedla?
Eller är det den svenska ”vet-bäst”-mentaliteten, som beskrivs? Ja, inte vet jag, men det kändes bra när jag nådde till bokens sista sidor…
Musik till detta är väl nästan självskriven - Johanna Jansson! Mer känd som Dotter! Förra årets Mello-tvåa, ”Bulletproof”, har väl inte undgått någon… ”Vintern jag var sexton” släppte Dotter också 2020 och hon har skrivit den tillsammans med Thomas G:son och Dino Medanhodzic.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
