Kolonialväldets regimer...
Ngũgĩ wa Thiong’o räknas som en av Afrikas främsta författare, läser jag på bokomslaget. Men det hade jag ingen som helst aning om innan jag lånade boken på biblioteket.
”Drömmar i krigets skugga” med underrubriken ”Minnen från en barndom” kom 47 år efter debuten 1963 med ”The black hermit”. Den svenska översättningen kom 2012.
Wa Thiong’o är född i en förort till Nairobi i Kenya och i boken berättar han om sina år och sitt liv fram till universitetsstudierna började. Det är ett liv som är svårt att föreställa sig, inte minst, att hans far hade 4 hustrur och författaren 27 syskon.
Med stor noggrannhet redogörs för familjen och familjeförhållandena. Många namn, som jag har lite svårt att hålla reda på, men inser att det fanns en sorts roll- och hierarkisystem, som styrde upp det hela. Hyddornas placering i förhållande till varandra tydliggjorde graderingen. Fruarna bestämde i sina respektive hyddor.
Skola gick man i bara om ens mor hade lyckats få ihop pengar därtill. Wa Thiong’es mor lyckades finansiera skolgången i utbyte mot att sonen alltid skulle göra sitt absolut bästa! Och vara rädd om skoluniformen… Det första omvälvande i skolan var, att läraren skrev in honom som son till sin far och inte, som var det gängse, till sin mor!
Skolan var inte någon dans på rosor. I boken skriver han, att utbildning för afrikaner begränsades till snickeri, jordbruk etc för att erhålla yrkesskicklig arbetskraft - inte bildade afrikanska huvuden… De vita herrarna styrde och ställde i apartheidens Afrika!
Andra av författarens tankar: Jomo Kenyatta, Kenyas förste premiärminister efter befrielsen från Storbritannien 1963, hade talets gåva, men behövde Peter Mbiyus ”penna”. Att jämföra med ”parhästarna” Gandhi och Nehru, Mao och Zhou Enlai eller Moses och Aron. Intressanta liknelser.
Detta är en lärorik bok om 40- till 60-talets koloniala Afrika. Under slutet av den tid då kolonisatörerna tvingas lämna och självständighet börjar uppnås så smått. Skildringarna av familjer, skola och samhälle är omfångsrika och fängslande. Makt och maktspel likaså. Glad att jag lånade och läste boken!
Liknelserna ovan, får mig att tänka på motsvarande parhästar ionom musiken. Elton John var första namnet som dök upp. Väldigt många av Eltons låtar fick text av Bernie Taupin - ett ”skapligt” kombo, eller hur? Richard Rogers (musik) och Oscar Hammerstein II (text) med bl a ”Sound of music” och ”Kungen och jag” fungerade också bra tillsammans, .liksom Benny Andersson (musik) och Björn Ulvaeus (text).
År 1975 kom albumet ”Captain Fantastic and the brown dirt cowboy”. Det har jag lyssnat på väldigt många gånger! Fantastiska melodier av Elton John och bra texter av Bernie Taupin - jag har låtit min ”röst” höras många gånger till detta. En av favoriterna är ”Someone saved my life tonight” - sist på LP’ns första sida. Texten refererar till 1968, då Elton ville bryta förlovningen med flickvännen, men kände i desperation, att det ”enklaste” då, skulle vara att ta sitt liv. Long John Baldry och Bernie Taupin fick dock honom på bättre tankar. Självmordsförsöket stoppades, liksom giftermålet och musiken tog över, för att uttrycka sig enkelt.
På nätet hittade jag två olika liveframföranden av ”Someone saved my life tonight”… och jag valde båda här! Det första är från 1976 med enbart Elton John och flygeln på scenen:
Och det andra med sitt band live i BBC 2006:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
