It’s the same old...
Walter Kempowski räknas som en av de främsta tyska efterkrigsförfattarna och jag har läst hans sista roman, ”Allt förgäves”, som kom 2006. Som jag uppfattar det, så kom den inte på svenska förrän 2022! Kempowski föddes 1929 i Rostock och blev 78 år gammal.
I staden Mitkau i Ostpreussen låg godset Georgenhof ägt av familjen von Globig. Ostpreussen var vid tiden för andra världskriget ett tyskt territorium beläget mellan floderna Wisla och Njemen vid sydöstra Östersjön. Idag är området delat mellan Litauen, Polen och Ryssland.
Boken utspelar sig i krigsslutet 1945, då ryska trupper är på väg mot Berlin. För befolkningen i Mitkau och däromkring är detta en svår tid, men von Globig dröjer med sin flykt. ”Ryssen kommer” hörs, liksom deras stridsvagnar och bomber. Flyktingar passerar och några söker skydd för natten på godset.
Men så kommer det en besökare, som förmedlas via byns präst. Det är en hemlig gäst, som bara stannar över natten, men…
Jag kan inte släppa likheten med dagens situation i Ukraina, nästan granne med Ostpreussen, som innefattade Königsberg, numera Kaliningrad... Flyktingar, ”ryssen kommer”, våld, avrättningar utan rättegång, en brutalitet utanpå det mesta. I en del sammanhang tycks människan inte bli dugg klokare…
Jag ska inte avslöja vad som händer i denna intensiva bok, men titeln luras inte…
Boken är välskriven och har ett lite annorlunda upplägg med små korta episoder samlade i kapitel på ett, för mig, lite annorlunda sätt. Människans stora fantasi i att skapa nya plågoformer beskrivs, liksom girigheten och förljugenheten. Ska dock erkännas, att kärlek och omtanke också visas i boken. Jag fängslades av boken. Läsvärd!
Det är lätt att bli besviken på mänskligheten. Kunskapsnivån stiger, men det tycks inte förhindra krig och elände. Det känns lite som ”It’s the same old song”, som Four Tops sjöng in 1965. Låten skrevs av Motowns ”huskompositörer” Holland-Dozier-Holland och blev en hit världen över. Four Tops bildades 1953 i Detroit och håller igång fortfarande, men bara Duke Fakir återstår av de ursprungliga fyra medlemmarna. Här ser vi dem i ett TV-framträdande 1966. Playback, dock… om det åtminstone varit singback…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
