Unikt eller fablernas värld...
Undrar om Linus Kuhlin visste vad han gav sig in på när han började skriva om Lena Junoff? Titeln på boken, ”För bra för att vara sann”, syns mig välfunnen. Helt säkert sög intervjuer och skrivande på krafterna, men det blev en bok 2022.
För mig är Junoff ett bekant namn i så motto, att jag visste, att hon kommit med några singlar på Olga-etiketten (samma som Hep Stars m fl) på 60-talet. Men vad hände sedan?
Med nyfikenhet började jag läsa. Kuhlin lyckades få flera intervjuer med Junoff, men att svara på hans frågor var inte hennes ”grej”. Hon berättade gärna, men bara det som just i den sekunden dök upp i skallen. Och redan i andra meningen, så handlade allting om hur känd och missförstådd hon varit genom alla år. Och är fortfarande, nu när hon är nära de 80.
Författaren har svårt att få någon sorts kronologisk ordning på hennes ordsvall och när han kollar sanningshalten med andra involverade, så är den ”inte på topp”, om man säger så. Hon berättar t ex att hon skulle på en turné i Tyskland tillsammans med Hep Stars, men när författaren frågade Svenne Hedlund i bandet, så var det inget han kunde erinra sig. Många liknande exempel finns.
I många år betedde hon sig som om hon vore en känd musik-kille så som somliga kända musik-killar bete sig, om du förstår vad jag menar… tiden tillät inte, att en kvinna betedde sig så. Hon fick dåligt rykte. Dessutom ställde hon krav, men på fel sätt och kom att betraktas som besvärlig.
I intervjuerna är hon snabb med att nämna de hon jobbat med eller önskat att hon jobbat med. Namnen bara susar förbi, som t ex Jan Rohde, Peter Winsnes (Spotnicks), Hep Stars, Johnny Bode, Duke Ellington, Rod Stewart, Paul Anka, Chuck Berry, Eva Rydberg, ja, listan är lång.
Genom åren har hon känt sig mobbad av bl a Sveriges Radio och skrivit massor av brev med skivönskningar, dvs att de skulle spela hennes få skivor! Ingen brist på initiativ och självförtroende.
Hur som helst, jag kom igenom boken, imponerades över vilket jobb Kuhlin gjort, men jag blev inte någon Junoff-fan. ”Myed mung-vär”, skulle man säga på skånska.
Kan man beskriva Lena Junoff som lite mer unik än oss andra? Eller hennes berättelse är mer av ”Fablernas värld”? Ja, det kan jag inte klura ut. Oavsett, så finns det en inspelning med Duke Ellington och Lena Junoff. Vid ett besök i Conny Planks Rhenus Studio i Köln 1970 gjordes låten ”Afrique” med Junoffs sång. Den gavs dock inte ut förrän 2015. Så här lät det:
En av hennes inspelningar från ”Olga-tiden” var Gershwins ”Summertime”, som hon f ö gärna framförde i alla möjliga sammanhang. Denna singel kom 1967.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
