Vargatider...
”Vargatider” med underrubriken ”Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall * 1945-55” är skriven av Harald Jähner och kom 2021.
Kriget tog slut sommaren 1945, men vad som inte pratats så mycket om, är att det dröjde flera år innan de nya staterna Väst- resp Östtyskland bildas. Vad hände då under dessa år? Och vem gjorde vad? Något som det sällan pratas om, menar jag.
I princip var ju dessa åren inledningen till det kalla krig, som skulle råda mellan öst och väst under åtskilliga år. Först i maj 1949 bildades Västtyskland, som ju i princip var Bizonien (amerikanska och brittiska ockupationszonen), som blev Trizonien, när även den franska zonen anslöt. I oktober samma år blev den sovjetiska zonen Östtyskland och landsgränserna sattes.
De här 4 efterkrigsåren dokumenterades och fotograferades. Ruinerna röjdes av tappra arbetande, där speciellt kvinnorna, som ju oftast var kvar när männen tvingats ut i kriget, var populära fotoobjekt. Dock har det uppdagats att många bilder var arrangerade med skådespelare…
Människor var på flykt från de platser, ibland läger, de befann sig på. Många var på väg hem till sina familjer, men flera fann att husen var förstörda, livskamraten omgift eller att bostaden var ockuperad av andra. Varifrån hämtar man energi till ett fortsatt liv?
Samtidigt ville många unga kvinnor, och även män, ut och roa sig. Göra allt det man inte kunnat göra på många år. Det skapades dansställen, t o m med karnevaler, på många orter. Samtidigt som krigsfördärvade forna soldater hade svårt, att över huvud taget få ihop sina liv. Och lag och ordning hanterades, med varierande resultat, av ockupationsmakterna, som försökte skapa någon sorts styre lokalt. Då lät de ibland den gamle och då nazistiske borgmästaren, postmästaren etc fortsätta på sin post.
I många områden rådde dock stundtals ”djungeln lag”. Starkast vinner på svarta marknaden. Byteshandeln var omfattande, men även ocker och olika prissättning till olika kunder. Den som hade något att leverera, t ex mat, hade onekligen makt.
Det är inte helt enkelt att återberätta de olika episoder som beskrivs, men bokens kapitelindelning ger en liten vink om författarens sätt att dela in de här åren. Kapitel som ”I ruiner”, ”Den stora folkvandringen”, ”Dansmani”, ”Stölder, ransonering, svartabörshandel…” och ”Folkabubblans generation…” är bra och förklarande överskrifter på bokens indelning.
Jag hade lite svårt att komma in i boken, men med tålamod och envishet kom jag förbi de första två kapitlen. Därefter fängslades jag av det jag läste. Tänk, så mycket jag inte visste! Egentligen var det ju fullständigt självklart, att det mesta inte fungerade efter kriget, men så noggrant tänker man ju inte alltid. Tankar ”nöjer sig” med, att de två nya tyska staterna skapades och då fungerade ju allt med en gång… men då glöms efterkrigsåren 1945-49 bort. Dessutom fungerade säkert inte allt i begynnelsen i de nya staterna.
Rena läroboken det här, men även klart läsvärd!
Efter allt detta behövs det lite stilla musik. Jag återvänder till den engelske tonsättaren och pianisten John Ogdon (1937-1989). Här framför han ”Nocturne i Ess-dur op. 9 nr 2” skriven runt 1830 av Frédéric Chopin, som likt Ogdon, var kompositör och pianovirtuos. Fäll ner ögonlocken och njut!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
