Efter Prag-våren blev det...
Boken startar 1968 i Stockholm med examensdiplomet från Handelshögskolan och slutar 4 år senare med ett körkort i Prag. Onekligen en intressant resa som Richard Swartz bjuder oss på i ”Ostron i Prag” (2022).
Redan på trappan ut från skolan har Swartz bestämt sig: Han ska inte jobba med ekonomi! Men han har känt utbildningstrycket från familjen och nu lyckats infria förväntningarna. Det ”firar” han med att riva sönder diplomet och slänga delarna i en papperskorg ”på sta’n”. Nu är han fri!
Två år efter Pragvårens brutala avbrott 1968 reser den 25-årige Swartz till Tjeckoslovakiens huvudstad, nyfiken på hur staden är efter att ryssarna kuvat frihetssträvandena. Han finner, med hjälp av några unga damer, boende och börjar försöka lära sig staden. Ett par av tjejerna hjälper honom med det tjeckiska språket - inte helt enkelt eftersom de endast kan tjeckiska… och med flickvännen Ela växer språkkunskaperna.
Efter en tid i Prag kommer Swartz in på Karlsuniversitetet i Prag och börjar plugga ekonomi (!). Antalet utländska studenter är inte stort. Efter ett tag inser han, att studierna är styrda till att visa ”kommunistiska framgångar” och inte följer Handelshögskolans spår direkt… Swartz tar upp detta med sin handledare docenten Konecny…
Övervakning, censur, kontroll, styrning etc finns överallt i landet. Swartz inser snart, att flickors intresse för honom i många fall är en åtrå till hans pass…
Detta är en intressant ”på-platsen-beskrivning” av livet i en kommunistisk diktatur i 70-talets början. För Richard Swartz del, så blev Prag-tiden inledningen på en tid som utrikeskorrespondent på Svenska Dagbladet och senare krönikör i Dagens Nyheter. Ekonomi visade sig inte vara hans ”grej”.
Boken är välskriven och ger inblick i det dagliga i en totalitär stat, som varubrist i affärerna, dålig kvalitet på en del av det som finns, köandet utanför butikerna (utan att veta vad som kan finnas till salu) osv.
Förresten, i slutet av den här läsvärda boken kommer förklaringen till dess titel.
Bokens titel fick mig att tänka på det amerikanska hårdrocksbandet Blue Öyster Cult och konstaterade, att min kunskapsbrist var stor. Fann att bandet bildats 1967 och är aktivt fortfarande. De spelade på Sweden Rock både 2008 och 2012, men numera är bara två av originalmedlemmarna kvar. Deras största och nästan enda hit är ”(Don’t fear) the reaper” från 1976. Deras senaste album kom 2020, men här backar vi 44 år:
Och så nås vi av nyheten att Jeff Beck avlidit. Hans karriär startade i Yardbirds, där f ö två andra kända gitarrister också fick sina genombrott: Eric Clapton och Jimmy Page!. Beck lämnade och bildade Jeff Beck Group med bl a Rod Stewart och Ronnie Wood.
Beck har haft en lång och framgångsrik solokarriär, oftast med sin vita Fender Stratocaster, som här i ”Cause we’ve ended as lovers” från Claptons Crossroads Festival 2007. R.I.P.
Go’ freda’ den Trettonde!!!
Haj å Goodbaj!
