Smålänningar I Stockholm...
Per Anders Fogelströms bok om ”Svenssons” kom 1979. Nu, knappt 45 år senare, har jag läst den.
I bokens efterord förklarar Fogelström bakgrunden: ”…skrevs ursprungligen som scenario till en serie TV-program 1973…”. Blev aldrig inspelat och manuskriptet kom i retur. Boken bygger på faktiskt material, som bearbetats och ”knutits till den diktade figuren Kalle Svensson och hans familj”.
Kalles far Olle lämnar tillsammans med sin kamrat Axel ett fattigt Småland 1867 och tar sig till Stockholm. De åker med båt från Kalmar. Fulla av tillförsikt är de, men hamnar som ”invandrare” med en gång längst ner på samhällsstegen. Det hade kanske varit bättre att stannat hemma i Småland…
Motgångar och framgångar blandas för dem, men de stannar i huvudstaden och jag tycker mig ha mött liknande berättelser förr. Reagerar kanske mest på det lite stolpiga sättet boken är skriven på, men det handlar kanske om att vara tidstypisk…? Snabbt läst, men…
Efter denna släkthistoria passar det väl utmärkt med Povel Ramels ordrika sång om ”Karl Nilsson”, eller hur? Visan skrev Ramel till Knäppupp-produktionen ”Alla 4”, som hade premiär på Idéonteatern i Stockholm 1960.
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
