Egen art från Egenart...
Stor, stilig och tjusig bok av Lasse Ermalm utkom 2023. Titeln är ”Omslag: Ermalm’s Egenart” med underrubriken ”Svenska skivomslag 1971-2017”.
Detaljerad bok för nördar? Tja, så kan det kanske vara, men det är ju, trots allt, en konst att kunna ”paketera” musik på rätt sätt. Vackert, harmonierande, upplysande, skyddande, lockande och säljande är väl kravspecifikationen för ett skivomslag? Därutöver finns en tidspress och att produkten ska vara produktions-/distributionsbar till ett pris som skivbolaget är villigt att betala.
Beatles ”vita” album, Andy Warhols ”banan”-bild till Velvet Undergrounds debut-LP och hans blixtlåsomslag till Rolling Stones ”Sticky fingers” är onekligen unika. Riktigt så udda omslag har inte gjorts i Sverige, men visst finns speciella omslag, t ex första upplagan av Kal P Dals debut ”Till Mossan!”, vars framsida var utskuren och ett löst foto på bandet stoppades dit på ett fotoalbumliknande sätt.
Ja, där kom jag lite utanför Ermalms bok, som lyser tydligt av hans skaparkraft. Det har blivit ett mycket stort antal Ermalm-omslag genom åren. På senare år även en hel del boxar/samlingar/böcker, som t ex Metronomes minnesbok. Anders Burman, Metronomes starke man, var en av Ermalms största kunder.
Torbjörn Calvero, Bengt H Malmqvist och Tony Sandin har tagit många av fotona till omslagen - inte helt sällan efter Ermalms idéer - varefter han kunnat jobba vidare med allt från linjal och kniv till gnuggisar. Fantasifullt och kreativt.
Svenskamerikanen Victor Yngve uppfann 1948 vinylen, som ersatte shellacken för musik. Först ut var 7”-formatet för singlar och EP. Samtidigt ersattes 78-varvarnas pappfodral av mer säljande omslag.
Knappast en storsäljarbok det här, men nog finns det en och annan intresserad, som jag… Och visst är detta en lång uppräkning, lite som en dagbok sorterad efter uppdrag och det är ingen blygsam författare… Jag kunde inte sträckläsa… Blev liksom lite för mycket, samtidigt som jag imponerades av mängden omslag och en del pärlor!
Lasse Ermalm, föddes 1949 i en musikintresserad familj. I tonåren bildade han och några kompisar band, skrev egna låtar och fick spelningar. I bandet Underground Failure ingick bl a Stefan Wermelin och John Holm. Det blev t o m skivinspelning, men snart märktes det, att det var John Holm som var musikanten… Så här lät bandet 1970 i låten ”Why oh why”:
Året efter kom John Holms debutsingel ”Svarte kungen”, som han själv skrivit.
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
