Melodifestival-Uggla...
Magnus Uggla i Melodifestivalen - vem hade trott det? Och ändå blev det så 1979! I boken ”Johnny the Fucker” (2021) berättar Uggla om sin ”Mello-resa”.
Hans karriär hade 1978 gått lite i stå. Albumet ”Vittring” blev ingen framgång och på hans skivbolag, CBS, var det Factory, som hade hitsen. Uggla var redan föredetting enligt bolaget och dess A&R, Produktchefen. Kalhygget, chef på CBS i Sverige, instämde.
Redan här noteras, att en del personnamn är ”dolda” för den som inte ”är i branschen”. Vem Gert Svensson på Agneta Records är är ingen svårlöst gåta, ej heller Olof Matsson, som skrev musik i Expressen. Henkan är ingen mindre än legendariske producenten Anders Henkan Henriksson. Detta är ett par exempel på Ugglas kreativa namnhantering.
Alltnog, skivbolaget menade att Uggla borde lämna musiken eller, varför inte, skicka in en låt till Melodifestivalen… Ett allvarligt ”hot”, eller hur? Men med tiden smälte Mello-idén in. Han skulle göra en låt!
Boken startar i september 1978 med Ugglas ointresse i att skapa och lämna in en deltagarlåt för att kunna bli utvald och medverka. Han hittar en gammal sparad melodislinga, som ”blivit över” och jobbar vidare på den. Tycker det börjar ”bli något”, men texten vill inte komma hur han än vrider och vänder på orden. Men Produktchefen kunde kanske…?
Och så blev det! Och ”tjuvläser” jag på skivan, så står Johan Langer (f ö son till Bibbi och Pekka) för låttexten! Titeln blev ”Johnny Rocker”, men många trodde, att låten handlade om Johnny Rotten, dvs sångaren i Sex Pistols. Titeln ändrades till ”Johnny the Rocker”, men kollar jag ursprungs-EP:n så står det ”Johnny the Rucker” på omslaget, men ”Johnny the Rocker” på skivetiketten… Hoppas STIM-pengarna kommer rätt…
Låten skickades in och antogs! Kul läsning om processen att bli en av 10 utvalda. Själva tävlingen den 17 februari 1979 leddes av Ulf Elving och spelades in några tim före sändning. Visade sig vara bra, då hann man redigera teknikstrulet och buropen efter Ugglas framträdande, som stördes av, att en bandmaskin inte klarade av att ersätta SR symfonikerna. TV-programmet producerades av Peter Goldman, för mig mest känd för de fina promofilmerna han gjorde till "Penny Lane"/"Strawberry fields forever" med The Beatles.
Alla 10 bidragen framfördes live med orkester på plats. Allt avgjordes på en afton. Ted Gärdestad, Tomas Ledin, Py Bäckman, Eva Dahlgren och Pontus Platin var några av konkurrenterna, men Uggla tippades nå högt. Vid omröstningen, som gjordes av svenska jurygrupper, var kampen hård mellan Ledin och Gärdestad. Tyvärr vann den senare med den, enligt mig, sämsta låt han någonsin gjorde: "Satellit". Tionde och sista plats gick till Magnus Uggla!
För mig är Magnus Uggla en blandning av slagdängor och ordekvilibrist instoppat i en yvig frisyr och lite sprallighet. Och boken bekräftar faktiskt detta. Jag hade gott sällskap av boken där Magnus Ugglas rädslor, våndor och styrkor träder fram.
Så här såg det ut och lät den 17 februari 1979 i Ugglas Mellodebut. De exklusiva och Londoninköpta scenkläderna valde han bort i sista stund för en betydligt enklare outfit strax innan han ”gick på”. Notera gärna refrängens ”dalande” stråkar i Ankans fiffiga arrangemang. Men, som sagt, det räckte bara till en tionde och sista plats…
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
