Ond bråd landskamp...
”Vinterpacket” (2021) är första delen i en trilogi av Jacob Lindfors. Författaren har tidigare jobbat med säkerhetspolitiska frågor.
Den erfarenheten finns med i bakgrunden i denna thriller med Mattias Kassian i huvudrollen. Mattias, född i Rwanda (?), är i 4-årsåldern när han adopteras till Sverige av ensamstående Matilda, 42 år gammal.
När Matilda blir sjuk och senare avlider blir Mattias väldigt ensam. De var varandras närmaste kamrater. Han börjar supa bort ensamheten, men kommer till insikt om, att han inte borde svika sin mamma så här. Han tar ”tag i sitt liv” och skaffar jobb som reseguide i Kina, men det är inga stillsamma resor. Han har hand om lite äventyrligare resor, som bl a inkluderar klättring. Väl hemma igen söker han sig till det militära.
Detta är en riktigt spännande thriller, men fullständigt översköljd av blod, våld och terror. Utspelar sig i Sverige och visar, precis som dagens försvarsdebatt, hur sårbart landet är. Vi har kanske levt ett, låt oss kalla det, naivt liv och ”monterat ner” vårt försvarstänkande parallellt med Warszawapaktens avskaffande. Nu är det nya krafter i en kombination av terroristgäng och utländska lego(?)soldater, som vill ta över vårt land. Finansieringen är inga problem… narkotikaaffärerna i landet blomstrar…
Jo, det är en väldigt spännande, om än lite ältig, bok. Våldet är högst påtagligt och noggrant beskrivet, men det är bokens karaktärer också, så jag blir smått tagen av dem. Men minst lika intressant är beskrivningen av att någon vill och har resurser att försöka ta över vårt land…
Efter denna hårdkokta thriller kan det behövas en lugn låt, som t ex ”Touch” med engelska Hollies. Den är från deras album ”Romany” och kom 1972. Låten skrevs av Mikael Rickfors, som var med i det populära bandet ett par år. Låten är en av de 4 som gavs ut av Bamboo, där Rickfors sjöng innan det blev byte till Hollies. Jag är väldigt förtjust i låten och den souliga sången, men förstår också att Rickfors inte kom till sin rätt i Hollies. Det här var för mycket soul för deras stil, så deras vägar skiljdes. Så här lät det 1972 med sång, stämmor, orgel och allt:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
