Allt blir bra till slut...
Molly Gray är tillbaka! Nita Prose fortsätter att berätta om städerskan på Regency Grand Hotel i boken ”Den hemliga gästen” (2024).
Som jag skrev efter att ha läst debuten, så är Molly ytterst flitig och plikttrogen, men nu befordrad till städchef. Diskret och noggrann som få, dock fortfarande både godtrogen och naiv, men alla hotellytor glänser!
Den sociala biten är inte hennes starka sida, men hon är duktig på att notera vad som händer runt omkring och kopplar ihop det med de sentenser och visdomsord hennes mormor lärt henne som t ex:
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Mormor har avlidit. Molly bor kvar i den lilla synnerligen välstädade lägenheten. Kärleken spirar dock och en kär kollega flyttar in. De ordnade rutinerna består med matlagning, disk, tvätt och städning efter detaljerade planer, som mår bäst av att inte rubbas.
Molly är den omständliga berättaren i boken. Irriterande och lockande på samma gång. Berättandet sker parallellt i nu- och dåtid - stilen kan ibland kräva läsarens tålamod… ”Allt blir bra till slut. Och blir det inte bra, så är det inte slutet” - en av mormors sentenser.
Precis som i förra boken, så skruvar saker och ting till sig på ett dramatiskt och förbryllande sätt. Mollys städlärling Lily hamnar i knipa. De hämtar kraft i mormors ”Går du bara in för det klarar du det”… Och spänningen stiger… Och kommissarie Stark anländer…
Kan till sist inte låta bli att citera bokens förtjusande beskrivning: ”Hennes mun är så hårt snörpt att den påminner om en katts stramt åtdragna öppning baktill”!
Även denna bok om Molly Gray läste jag med behållning, även om den inte överraskade riktigt så som förra. Noteras ska att avslutningen är som gjord för en tredje bok om städerskan…
Molly Gray ger inte upp! Elton John och Bernie Taupin uttryckte det 1983 som ”I’m still standing”. När de 2024 fick George Gershwin-priset steg Joni Mitchell, nyss fyllda 80, in på scenen och framförde låten på sitt sätt. Annie Lennox och Brandi Carlile körade och med suveräna musiker därtill blev ju helhäftigt! Ser ut som att Elton och Bernie på första raden också gillar det de ser och hör. Vilket sug & sväng!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
