Johnny - samlaren...

”Generalsekreteraren” är bokens titel. Jag lånade den på direkten. Den kom 2024. Författad av Per Starke.

Underrubriken ”Låt mig med öppna ögon läsa den bok mina dagar skriver  -  och lära” är ett Dag Hammarskjöld-citat. Jag började läsa och insåg snabbt, att bokens huvudsyfte inte var att redogöra för FN-ledarens liv. Detta är en bok om ledarskap, starkt inklädd i citat från Hammarskjölds dikter, brev etc. Där finns förvisso en del händelser nämnda, men allt är med ledarskapet i åtanke.

Hammarskjöld hade stol 14 i Svenska Akademin. Han skrev gärna dikter i haiku, ett japanskt versmått, som passade hans sätt att formulera sina tankar. I hans bok ”Vägmärken” läser jag: ”Den längsta resan är inåt.”

Vid ett tillfälle uttryckte han, att ”Förenta Nationerna skapades inte för att ta oss till himlen, utan för att rädda oss från helvetet”. Den här bokens alla invävda reflektioner är avsedda för inspiration till gott ledarskap, som kräver övning! Chef kan alla bli, men ledare är en nivå upp!

Boken krävde hög koncentration vid läsandet! Inget för avkoppling vid stranden, men stundtals intressant ändå. Jag konstaterade, att Dag Hammarskjöld var en stark ledare i världens ensammaste (och omöjliga?) jobb!

”The Music for UNICEF Concert: A gift of song” var en välgörenhetskonsert i FN’s generalförsamling den 9 januari 1979 med bl a Rod Stewart, Bee Gees, Donna Summer, John Denver och Kris Kristofferson. ABBA deltog med ”Chiquitita” och skänkte dessutom royalty för låten. Har, så här långt, inbringat mer än 20 milj kr till UNICEF, FN’s barnrättsorganisation!

Det kom i Sverige även en singel på Polar/Polydor med ABBA på ena sidan och Bee Gees på andra: ”Chiquitita”/”Too much heaven”. Så här lät ABBA på konserten:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Journalisten Anders Johansson har tidigare skrivit om andra världskriget, bl a om Axel Munthes son, Malcolm. Hans namn dyker upp även i Johanssons ”Över gränsen”(2024). Bokens underrubrik ”Norsk-svensk krigsdramatik 1940-1945” sammanfattar innehållet väl.

Efter att ha läst en del böcker om vad som hände i Skandinavien under andra världskriget, blir detta både en helhetsbild och en repetition. Dessutom lite av ”namedropping”…

Greve Carl L Douglas, svensk diplomat i Oslo, följde den flyende norska kungafamiljen, som inte var välkommen till Sverige… Den svenske kung Gustav ville inte riskera neutraliteten för att hjälpa sin norske kusin…

Svenska C-Byrån med Carl Petersén, Gunnar Jarring och Harry Horndahl dyker upp här i boken. Harry Söderman, dvs ”Revolver-Harry”, och landsfiskalen i Storlien Olof Bergman finns också med här tillsammans med många andra som försökte hjälpa Norge.

Fjällstationerna i Grövelsjön, Sylarna, Blåhammaren tog diskret emot flera ”gränsvandrare”. Fanns givetvis fler platser, som kom att ha stor betydelse för motståndet mot ockupationsmakten och för flyktingar.

Kul att Johansson låtit flera av de norska citaten förbli på norska! Det ger en mer ”närvarande” upplevelse av boken, som är en ganska bra ingång till historien om Norge under andra världskriget.

Finns ju en och annan känd norman, som t ex Greenbaum! Kanske inte den bästa övergången från text till musik… men liavell… Han är ett väldigt bra exempel på One-hit wonder! Hans egen låt ”Spirit in the sky” kom på singel lagom till julhandeln 1969 och blev en dunderhit! Ingen kunde undgå höra Norman Greenbaum! Men det blev inte mycket mer än så, så han drog sig tillbaka till sitt lantbruk i Kalifornien. Som det kan bli, men det blev faktiskt ett ”återfall”! I juni 2019 dök han upp med käpp och allt på en festival i San Fransisco och ni kan ju försöka lista ut vilken låt han framförde…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Författaren och musikern Peter Mosskin har skrivit flera böcker. Senaste är ”Och det var på den tid då järnridån fanns och fjällkor och truckar bjöd upp till dans” (2024).

Mosskin är föddes i Stockholm just innan andra världskrigets slut. Pappan var rysk adelsman, som flydde pga sitt judiska påbrå. Farfarsfar hade varit soldat i ryska riket. Farfar sydde uniformer i Kronstadt (Finska viken).

Med denna bakgrund var det inte konstigt, att Mosskin kom att plugga ryska, både på Slaviska institutionen i Lund och i lumpen. Men sedan lockade annat… Lite juridik först, innan han gav sig ut i världen… Frankrike, Ungern, Israel (kibbutz), Sovjetunionen, men även Dalarna med Gagnef och Grövelsjön lockade.

Musiken ”drabbade” honom tidigt. Med gitarr och munspel var han med och grundade bandet ”Gläns över sjö & strand”, som verkade 1970-72. En av spelkamraterna, Hans Wiktorsson, blev senare känd i rollen som Kurt Olssons kompanjon Arne.

Georges Brassens, Jacques Brel, Bob Dylan och Sjostakovitj var stora inspiratörer. Rysk litteratur läste Mosskin på originalspråket, men franska sånger blev också förstådda och även sjungna.

Jag vill inte kalla den här boken för Peter Mosskins memoarer, snarare hans

självberättelse med små korta händelser, ofta utan tidsangivelse. Boktiteln sammanfattar till en del skeendet. Detta är en skapligt intressant och lättläst bok om en man, född 1945, och hans liv under en tid med massor av förändringar. Skolan, musiken, politiken, ekonomin, resandet, frigörelsen från föräldrarna, ja, allt var i förändring.

”Gläns över sjö & strand” lade ner 1972, men så hittade jag en livespelning från 2021! Dock är det Mosskin med andra kamrater. Låten ”Är du lönsam lille vän (och för vem?)” fanns med 1970 på bandets första album. Så här lät det i Umeå i sept 2021:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Brigitte Reimann föddes 1933 i Magdeburg. Hon överlevde kriget, men drabbades som 14-åring av polio. Under konvalescenstiden bestämde hon sig för att bli författare. År 1963 kom hennes ”Syskonen”, men eftersom den utspelade sig i Östberlin vid den tiden, så censurerades den. Drygt 60 år senare återutgavs den i sin ursprungliga version.

Elisabeths bror Konrad flyr från Östberlin strax innan muren byggs 1961. Hon tar därefter starkt avstånd från honom och hans flykt. Trots detta avståndstagande, går hon inte med i partiet vilket gör hennes jobb som konstnär mer komplicerat. Målande partimedlemmar har lättare att bli erkända…

Hennes andra bror Uli står henne väldigt nära, men så avslöjar han att han inom någon dag ska fly till väst. Han har gett upp hoppet om ett ”vettigt” liv i DDR. Hur mycket han än pluggar och utvecklar sig, så är framgång mer avhängigt av medlemskap i partiet. Den tråden vill han inte följa.

Boken kretsar kring livet, kärleken och arbetet i DDR sett via Elisabeths tankar och agerande. Hennes morfar hade ägt en fabrik, som ”gått i släkten”, men den hade staten tagit över. Pojkvännen Joachim var, inte fyllda 30, verkschef på en större fabrik. Han var medlem i partiet…

Jag fångades, förutom av händelserna, även av författarens beskrivande språk med rader som:

”Planket, som var mättat med väta in i minsta flisa, såg svartbrunt ut, som tjärat.”

”Regnvattnet dröp från det utskjutande glastaket och dropparna sprack mot trappan.”

”…kommer den druckna drösen av drinkare i sina unkna dräkter…”

Detta är en bok med mycket funderande, men ger samtidigt en intressant bild över hur livet i DDR tedde sig i början på 60-talet. Stasi övervakade allt och alla. Man visste inte vem som var ens vän.

Läsvärd kombination av livsfilosofi och historia i en diktatur.

35-årsdagen av Berlinmurens fall närmar sig. De tyska rockarna Scorpions stora hit, ”Wind of change”, som bandet började skriva 1989, handlar om de stora förändringarna i östeuropa och Sovjetunionens upplösning. Vid en konsert i Royal Albert Hall, i anslutning till Michail Gorbatjovs 80-årsdag 2011, spelade Scorpions låten tillsammans med London Symphony Orchestra. Pampigt och maffigt, trots vissa tveksamheter i visslandet…

Go’ lörda’!!!

Haj å Goodbaj!

Simon Bank frågar sig i sin nya bok: ”Vem dödade min fotboll?” (2024). Han gör en djupdykning i fotbollens förändrade värld. Bokens underrubrik är: ”En uppgörelse med världens mest älskade sport”.

Banks beskrivning av de senaste ca 30 årens förändring av fotbollsvärlden gör mig lika upprörd och uppgiven som när jag läst Olof Lundhs böcker i ämnet. Jag lägger en mängd kom-i-håg-lappar i boken när jag läser och du är säkert också medveten om vad som hänt/händer, så jag väljer att berätta om boken i ”simpel stolpform” utan inbördes ordning:

Bolagiseringen.

Omfattande sportwashing av bl a Qatar och Qatarbaserade företag.

Köpta mästerskap, som t ex VM i Ryssland och Qatar.

År 1992 grundades Premier League  -  var det början på bolagiseringen?

Ryska oligarker och andra med ”stort pengaöverskott/goda lånemöjligheter” köpte lag som Chelsea, PSG, Salzburg  -  bra för sporten?

Medlems- eller bolagsägda klubbar  -  hur gagnas fotbollen bäst?

Var blev medlemmarna och fansen av i denna pengakarusell?

Finns ”min-klubb-känslan” kvar? Eller allt är ett spektakel numera?

”Fotbollen skapades av de fattiga, men stals av de rika.”

VAR  -  hjälp eller stjälp för domarkåren och matchstämningen?

Citerar ur boken: ”Herrarnas fotboll är trasig…”  -  kan damfotbollen byggas bättre?

Det kan inte vara enkelt att vara fotbollssupporter idag, menar Simon Bank i boken. Politiseringen och kapitaliseringen (och mutor/bestickningen bakom) har blivit omfattande, men å andra sidan: Varför skulle fotbollen vara annorlunda än livet i övrigt? Beskrivningarna i boken är omfattande och känns noggranna. Jag läste och upprördes!

Har elitfotbollen kvar sin lekfullhet? Spontanitet? Eller det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid? År 1978 kom Gösta Linderholm med albumet ”Jordsmak”. En av låtarna, ”Rulla in en boll och låt den rulla”, kan väl få symbolisera den gamla, kanske lite naiva, fotbollstiden… Linderholm skrev låten och framför den här med bl a Anders Berglund i ”Live Stjärnklart”, jan 1986.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!