Och så kom det en mur...
Brigitte Reimann föddes 1933 i Magdeburg. Hon överlevde kriget, men drabbades som 14-åring av polio. Under konvalescenstiden bestämde hon sig för att bli författare. År 1963 kom hennes ”Syskonen”, men eftersom den utspelade sig i Östberlin vid den tiden, så censurerades den. Drygt 60 år senare återutgavs den i sin ursprungliga version.
Elisabeths bror Konrad flyr från Östberlin strax innan muren byggs 1961. Hon tar därefter starkt avstånd från honom och hans flykt. Trots detta avståndstagande, går hon inte med i partiet vilket gör hennes jobb som konstnär mer komplicerat. Målande partimedlemmar har lättare att bli erkända…
Hennes andra bror Uli står henne väldigt nära, men så avslöjar han att han inom någon dag ska fly till väst. Han har gett upp hoppet om ett ”vettigt” liv i DDR. Hur mycket han än pluggar och utvecklar sig, så är framgång mer avhängigt av medlemskap i partiet. Den tråden vill han inte följa.
Boken kretsar kring livet, kärleken och arbetet i DDR sett via Elisabeths tankar och agerande. Hennes morfar hade ägt en fabrik, som ”gått i släkten”, men den hade staten tagit över. Pojkvännen Joachim var, inte fyllda 30, verkschef på en större fabrik. Han var medlem i partiet…
Jag fångades, förutom av händelserna, även av författarens beskrivande språk med rader som:
”Planket, som var mättat med väta in i minsta flisa, såg svartbrunt ut, som tjärat.”
”Regnvattnet dröp från det utskjutande glastaket och dropparna sprack mot trappan.”
”…kommer den druckna drösen av drinkare i sina unkna dräkter…”
Detta är en bok med mycket funderande, men ger samtidigt en intressant bild över hur livet i DDR tedde sig i början på 60-talet. Stasi övervakade allt och alla. Man visste inte vem som var ens vän.
Läsvärd kombination av livsfilosofi och historia i en diktatur.
35-årsdagen av Berlinmurens fall närmar sig. De tyska rockarna Scorpions stora hit, ”Wind of change”, som bandet började skriva 1989, handlar om de stora förändringarna i östeuropa och Sovjetunionens upplösning. Vid en konsert i Royal Albert Hall, i anslutning till Michail Gorbatjovs 80-årsdag 2011, spelade Scorpions låten tillsammans med London Symphony Orchestra. Pampigt och maffigt, trots vissa tveksamheter i visslandet…
Go’ lörda’!!!
Haj å Goodbaj!
