Kontrahenterna del 6...
”Vår sjätte attaché” är del 6 i Denise Rudbergs serie ”Kontrahenterna” om ”Tre kvinnor - Ett krig - En kod att knäcka” och gavs ut 2025. Konstaterar efter läsningen, att det finns än mer att berätta… Inte minst efter den cliff-hanger som avslutar denna bok.
Denna bok är nog lite mer i balans mellan kodknäckning och krig i förhållande till privatlivet för Signe, Iris och Elisabeth. Signe har lämnat kodlösandet och fått jobb på ett förlag, flyttat och tar hand om systersonen Erik. Så kommer en order undertecknad av Per Albin…
Professor Bremer och Iris får mer än jobbet och hennes 2 pojkar att tänka på…
Professor Svartström har försvunnit in i dimmorna, får hjälp mot det, men behövs även på Karlaplan 4…
Det händer saker med några svenska direktörer, Warszawasvenskarna, i Polen sommaren 1942 och det leder till förvecklingar…
Elisabeth skickas till Polen för att rädda sin make Dinty och material han har lyckats komma över…
”Vår sjätte attaché” kom in på mitt bibl den 12 juni och då hämtade jag den! Två dagar senare hade jag läst den! Svårt att släppa den. ”Den sjunde divisionen” är del sju i serien och är planerad till juni 2026. Kanske lite tidigt att reservera den redan nu…
År 1942 kom filmen ”Vårat gäng” med regi av Gunnar Skoglund. Filmen var fylld med musik av bl a Sven Paddock och Nils Perne, men även av Kai Gullmar och Thore Ehrling. I rollistan finns Gösta Cederlund, Fritiof Billquist (Malmöpågen, som i några år var gift med Ulla), John Botvid och Åke Grönberg. En 18-årig Alice Babs sjöng så det stod härliga till. Här följer en av låtarna med härligt 78-varvsrasp - ”Alice i Tyrolen”!
Go’ tisda’!!! Gla’ midsommar!!!
Haj å Goodbaj!
Bilder från ett köksbord...
”Från mitt köksbord” låter som en lagom lågmäld boktitel, samtidigt som man blir nyfiken. Handlar den om matlagning, dukning, naturiakttagelser eller? Detta är Siw Malmkvists bok, utgiven 2025.
Ack va kul med akvarell, säger Siwan, som började måla 1993, 57 år gammal! Tristessen på ett hotellrum i Helsingborg, fick henne att gå till en bokhandel. Bokinköp blev det” ”Börja måla akvarell” och inköpet ”kompletterades” med färg, penslar etc. Och så var hon igång! Med det också!
Boken är en samling av hennes akvareller och textsatt av barnen Tove, vars pappa är Lasse Mårtensson, och Henrik, med pappa Fredrik Olsson. Den senare avled 2023. Lite av boktexten är Siws, som t ex: ”Jag är inte rädd för att vara själv men jag vill inte vara ensam”. Onekligen tänkvärt.
Hur är då hennes konst? Mitt amatörjag är imponerad. Det är lite Gunnar Brusewitz, lite Harald Wiberg och mycket en lågmäld iakttagande Siw. Flera av bilderna tycker jag mycket om. Det är blommor, det är stugor (med blommor), men även naturbilder med vatten och vikar. Hon är ju född i Borstahusen…
Boken avslutas med ett par sidor tidsaxel och utgiven på nystartade förlaget ExkluSiw! Fyndigt, eller hur? Jag gillade den här boken!
Hittade ett bra klipp, som visar energin hos Siw Malmkvist. Tllsammans med Lars Brandeby får vi se och höra hennes gamla hit från 1959: ”Jazzbacillen”! Horace Silver skrev musiken och Eva Nordström den svenska texten. Men vem var denna Eva? Jo, det var Peter Himmelstrand!
Siwan och Lasse live i TV 2002:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Den gåtfulla...
Lena Einhorn nu igen?! Ja, nu har jag läst hennes ”Blekingegatan 32”, som kom 2014.
Boken är en roman om Greta Gustafsson, född 1905 i Stockholm, dit föräldrarna flyttat från Småland 5 år tidigare. Sven och Alva var Gretas äldre syskon. Alva kom f ö att betyda väldigt mycket för Greta, inte minst när Greta som 14-åring började arbeta på PUB’s hattavdelning och senare började ägna sig åt skådespeleri. Detta gillades inte hemma…
Och inte blev det bättre när hon 2 år senare sökte och kom in på Dramatens elevskola. Hon var yngst i klassen och ”höll sig på sin kant”. Bland klasskamraterna kan nämnas Mimi Pollak och Alf Sjöberg. Mimi kom att bli en kär vän.
Greta debuterade på Dramaten i april 1923. Snart bytte hon efternamn till Garbo.
Hon mötte regissören Mauritz ”Moje” Stiller, som gav henne en roll i filmen ”Gösta Berlings saga” 1924. Han brukar kallas Greta Garbos upptäckare och kom att ta henne med sig till USA för fler filmer. Stora framgångar följde, inte minst med stöd av Moje, men hon förblev den skygga och lite hemlighetsfulla Greta.
Den här romanen med verklighetsanknytning, inte minst i form av den efterlämnade brevväxlingen med Mimi Pollak, slutar redan 1928 i och med Stillers död. Garbo var då i Hollywood, medan Stiller befann sig i Stockholm.
Välskriven bok om Sveriges andra stora filmstjärna - den första var ju Anna Q Nilsson! Tycker att Einhorn skildrar Garbos skådespelartvivel och osäkerhet i kombination med spelförmåga och bildskönhet på ett nästan förtrollande sätt. Jag läste med stor behållning och tyckte mig komma lite närmare ikonen Garbo.
Mer passande låt än ”Moviestar” får man leta efter… Harpo, dvs Jan Svensson, slog igenom 1973 med ”Honolulu” och 2 år senare fick han en världshit med ”Moviestar”, som han själv skrivit. Bengt Palmers producerade och i kören återfinns Annifrid Lyngstad, som vid den tiden var, liksom Harpo, knuten till EMI. Så här lät det i tysk TV 1976 med ”läpparna synkade till skivan” eller hur nu ska beskriva det…
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
