Swing it ända in I kaklet...
Artistnamn/pseudonymer var klart gångbara även för hundra år sedan! Gurli Maria Bergström föddes 1905 i Sundsvall. När hon 25 år senare skulle skivdebutera fick det bli med ett ”schlagkraftigare” namn: Förnamnen slogs ihop till Gullmar och till nytt förnamn valde hon Kai. Därmed hade den tidens största schlagermakare fått sitt namn: Kai
Gullmar! Ingela Hofsten har skrivit om henne i boken ”Swing it, Kai!” (2023).
Redan som knapp tonåring framträdde hon på Oscar Knausts hotell i hemstaden. Efter hand lärde hon sig spela piano och kunde då kompa sig själv. Snart började hon komponera med egna texter.
Gurli ville gärna syssla med underhållning, men pappa, som hade företag i kolbranschen, och mamma, som drev café, ville få hennes kontorshjälp. Knaust ordnade då med en kontorsutbildning för henne i London och där fanns det ju gott om musik i både teater- och dansform…
Efter en tid tillbaka i Sundsvall blev det Stockholm och jag ska inte falla ner i detaljerna, utan nöjer mig med att musiken och scenen kom att bli hennes liv. Karl Gerhard (Karl Johnson) och Ernst Rolf (Ernst Johansson) gjorde många revyer och Kai Gullmar medverkade ibland på scenen, men, fram för allt, komponerade hon mycket till deras texter.
Gus Morris (Gustaf Wahlenius) blev ”huvudtextförfattaren” till de flesta schlagermelodierna hon skrev. Men även filmmusik fick hon fram, i flera fall till Hasse Ekman-filmer och med hans texter. En period var hon i Malmö och i revyer av Gustav Wally (Gustaf Wallenberg!!!).
Hon lyckades nå framgångar i en klart manlig bransch, men så var hon ganska härdad själv i sin manliga stil. Kortklippt och oftast klädd i skjorta, slips och kavaj och med förnamnet Kai, körde hon ”sitt eget race”. Och så ovanpå det, så drogs hon till kvinnor… homosexualitet var olagligt fram till 1944 och medicinskt en psykisk störning fram till 1979! Inget enkelt liv i den tidens Sverige.
Tänkte runda av med lite musikaliska upplysningar:
Hennes första inspelning skedde efter att Nils Grevillius hört henne - det var han som ledde orkestern i många av Jussi Björlings inspelningar!
Gullmars melodier har sjungits in av bl a Edvard Persson, Sven-Olof Sandberg, Brita Borg, Sickan Carlsson, Inga Gill, Bertil Boo, Max Hansen, Adolf Jahr, Harry Brandelius, Marguerite Viby, Elof Ahrle, Nils Poppe och Karin juel.
Alice Babs stora genombrott kom 1940 med Gullmar-låten ”Swing it, magistern!” ur Hasse Ekman-filmen med samma namn!
Andra kända låtar är: ”Säg det med blommor”, ”Med dej i mina armar”, ”Med käckhet, fräckhet och täckhet”, ”En natt på Ancora bar”, ”Jag har en liten melodi” och ”Ungmön på Kärringön”.
Inte helt enkelt att skriva om en person man aldrig mött och vars vänner och arbetskamrater till stor del är avlidna. Tycker dock att Hofsten lyckats ganska bra. Gillar också den välordnade kompositionsförteckningen på knappt 40 sidor i slutet av boken. Inser också att de flesta läsarna av den här boken antagligen har fyllt år ett flertal gånger…
Har inte lyckats hitta rörliga och sångliga bilder med Kai Gullmar, så det får bli låtar av henne men med andra artister. Givetvis startar jag med en favoritsångerska, Alice Babs, och titellåten till filmen ”Swing it, magistern!”. Tidigt i en kommande och enastående sångarkarriär!
Femtielva år senare (1999) sjöng hon den glada truddelutten med Charlie Norman på piano och stor orkester. Härligt att se folk som har kul på jobbet…
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Allt blir bra till slut...
Molly Gray är tillbaka! Nita Prose fortsätter att berätta om städerskan på Regency Grand Hotel i boken ”Den hemliga gästen” (2024).
Som jag skrev efter att ha läst debuten, så är Molly ytterst flitig och plikttrogen, men nu befordrad till städchef. Diskret och noggrann som få, dock fortfarande både godtrogen och naiv, men alla hotellytor glänser!
Den sociala biten är inte hennes starka sida, men hon är duktig på att notera vad som händer runt omkring och kopplar ihop det med de sentenser och visdomsord hennes mormor lärt henne som t ex:
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Mormor har avlidit. Molly bor kvar i den lilla synnerligen välstädade lägenheten. Kärleken spirar dock och en kär kollega flyttar in. De ordnade rutinerna består med matlagning, disk, tvätt och städning efter detaljerade planer, som mår bäst av att inte rubbas.
Molly är den omständliga berättaren i boken. Irriterande och lockande på samma gång. Berättandet sker parallellt i nu- och dåtid - stilen kan ibland kräva läsarens tålamod… ”Allt blir bra till slut. Och blir det inte bra, så är det inte slutet” - en av mormors sentenser.
Precis som i förra boken, så skruvar saker och ting till sig på ett dramatiskt och förbryllande sätt. Mollys städlärling Lily hamnar i knipa. De hämtar kraft i mormors ”Går du bara in för det klarar du det”… Och spänningen stiger… Och kommissarie Stark anländer…
Kan till sist inte låta bli att citera bokens förtjusande beskrivning: ”Hennes mun är så hårt snörpt att den påminner om en katts stramt åtdragna öppning baktill”!
Även denna bok om Molly Gray läste jag med behållning, även om den inte överraskade riktigt så som förra. Noteras ska att avslutningen är som gjord för en tredje bok om städerskan…
Molly Gray ger inte upp! Elton John och Bernie Taupin uttryckte det 1983 som ”I’m still standing”. När de 2024 fick George Gershwin-priset steg Joni Mitchell, nyss fyllda 80, in på scenen och framförde låten på sitt sätt. Annie Lennox och Brandi Carlile körade och med suveräna musiker därtill blev ju helhäftigt! Ser ut som att Elton och Bernie på första raden också gillar det de ser och hör. Vilket sug & sväng!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Tre dygn I Ukraina...
Serhij Zjadan är en Ukraina-född (1974) författare vars bok ”Internatet” kom 2018. Den svenska översättningen gavs ut först 2023.
I boken står det, att Zjadan är bosatt och verksam i Charkiv. Det är Ukrainas näst största stad och ett tidigt och tydligt mål för Rysslands invasion 2014.
Boken beskriver 3 dagar i en krigshärjad Ukrainsk stad. Den ensamma mamman har sin son på ett internat i en stad, som drabbas av kriget. Hon tycker sig inte kunna hämta hem honom, så hennes bror Pasja, som f ö är lärare, tar sig an uppgiften.
Uppdraget visar sig ta 3 dagar eller kanske snarare 3 dygn med många invecklade turer. Allt och alla han ser och möter är detaljerat beskrivet i boken. Hans tankar och det han ser under sin strapatsrika väg till internatet visar krigets grymhet och meningslöshet. Sprängda hus och demolerade vägar blandas med människors kamp för mat och värme.
Exempel på författarens ordrikedom om fasorna ber jag att få citera:
”Pasja står vid vägrenen, som manglats av larvfötter och lastbilsdäck…”
”…en mager blek arm med gles hårväxt som ser så onaturlig ut mot golvet som målades i somras…”
”…de långa svarta fingrarna, sönderrispade och mörbultade med blåskimrande bensinrester…”
”…denna vintriga försmak av döden, dessa skräckens och icke-varats isiga andetag…”
Så sent som våren 2022 var striderna vid Charkiv intensiva, men då var denna bok redan utgiven. Så mycket elände i en och samma bok blir givetvis ingen nöjesläsning. Jag ”kom igenom” den och imponerades av de starka bildskapande beskrivningarna.
Krigets fasor innefattar, vad jag förstår, även oljud från diverse ting i en vid skala med allt från flyglarm till bomber och granater - och däremellan en obegriplig tystnad. I musikens lite fredligare värld läggs också ljudmattor. En mästare på det är svenske Yngwie Malmsteen, som, för mig, är lite av en ”gitarronanist” med så många toner som möjligt på kortast tid… Men han har även gjort musik, som fångat mig!
”Allegro” är glättigt och hastigt, medan ”Adagio” är sakta… och slår man ihop det så... Malmsteen spelar här live sitt ”Allegro & Adagio” 2002 tillsammans med The New Japan Philharmonic”. På skivomslaget kallar han sig följdriktigt för Yngwie Johann Malmsteen…
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Luring I 90-talets Ryssland...
Lena Einhorn har skrivit boken ”Kameleont” och den är, som hon säger, ”En dokumentär berättelse” om Vladimir Vladimirovitj Putin. Boken, som kom 2024, behandlar tiden efter hans mindre framgångsrika tid som sovjetisk KGB-agent i Dresden, Östtyskland, fram till, att han av Boris Jeltsin, utses till president i Ryssland. Från 1990 till 2000, är det decennium som beskrivs.
Det var med största tvekan Putin fick tjänsten i Dresden. Tvivel på om han hade kvalifikationerna och dessutom var han ju ogift! Inte bra för en spion! Han, som ville ha en tjänst i åtminstone Västtyskland, fick dock jobbet, men kom aldrig göra något större intryck där.
Efter Sovjetunionens fall och det tyska enandet kom han tillbaka till favoritplatsen Sankt Petersburg, men fortfarande utan att ”visa framfötterna”. Men efter hand blev det ”flitens lampa”, som gjorde honom ”synlig”. Han var inte speciellt social, höll sig för sig själv och iakttog… Betraktades som en genomärlig demokrat, trofast utan några större åtbörder och ”upptäcktes” av fler och fler. Fick högre och högre befattningar i Sankt Petersburg. En kylig, tålmodig, beräknande, iakttagande, manipulativ Putins karriär hade startat…
Geologen och politikern Marina Salje, som under sin tid i Sankt Petersburgs domstol anklagade Putin för korruption, beskrev honom som en ”kombination av ultra-nationalist och korrumperad byråkrat-furste, av tidigt tsar-ryskt snitt.”
Det händer fruktansvärt mycket i Ryssland under dessa 10 år. Förskräckliga händelser - personer med s k icke passande åsikter skjuts eller förgiftas. Journalister, politiska konkurrenter och oliktänkande jagas och dödas även utanför landets gränser.
Korruptionen är utbredd och den som vill berätta och/eller bekämpa får inget långt liv. KGB, numera FSB, slipper ingen undan och Putin omger sig gärna med kamrater från den grupperingen…
Lättläst bok om hur en människa kan dupera och i det dolda ta för sig, göra karriär och nå de högsta befattningarna. Inga stora tal stående på en stridsvagn (á la Jeltsin), men väl mycket agerande i det tysta som leder till mer makt och då kan man ju lätt glömma det där med ”demokrati”…
För mig var boken väldigt läs- och minnesvärd! Ett flertal bekanta namn dök upp och dessutom vad som hände med dessa personer…
Nikolaj Rimskij-Korsakov föddes 1844 i Tichvin, strax öster om Sankt Petersburg. Han visade tidigt en musikalitet, som fick honom till pianolektioner och den första kända kompositionen, ”Sadko”, kom 1867. År 1888 kom ett hans populäraste verk: ”Schererazade”, som refererar till huvudkaraktären i ”Tusen och en natt”. Här får vi höra ett avsnitt spelat av Asiya Abdrakhmanova (fiol) och Margarita Sipatova (piano):
”Humlans flykt”/”The flight of the bumbelbee” är ett stycke ur Rimskij-Korsakovs opera ”Sagan om tsar Saltan” med premiär 1900. Ett vackert litet stycke där humlans surr och flygkamp fångar lyssnaren, även i denna version med gitarr i stället för fiol eller piano. Kee Marcello och Europe lät så här live i London 1987. Vilket hantverk!!!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
