Johnny - samlaren...

Idag är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jo då, det funkar att läsa ”gamla” böcker också…  som t ex Egon Kjerrmans ”Hellre än bra” från 1996…  Bokens titel lär varit Tage Danielssons beskrivning av Kjerrmans sångkonst. Och ändå, eller på grund av, kom Danielsson att anställa Kjerrman på radion!

För mig är Kjerrman förknippad med allsång på Skansen, där han från mitten av 50-talet ledde de radiosända sångkvällarna i tio års tid. Men karriären startade i Svea Livgardes Musikkår efter musikdirektörsexamen 1943. Tre år senare blev han kapellmästare på Stora Teatern i Göteborg, varifrån han 1948 lockades till Hippodromen i Malmö.

Från 1952 blev det radio och Underhållningsorkestern och sedermera även TV, som han dock lämnade 1976 för en tjänst som dirigent vid Regionmusiken i Karlskrona och I17, Uddevalla. Den här tiden och fram till en god bit efter tänkt pensionering ägnade han sina krafter åt musiken inom regionmusiken/Försvaret. En hård kamp i nedläggnings- och omstruktureringstider, samtidigt som han inte drog ner på sitt komponerande, bl a filmmusik, och arrangerande! Kjerrman avled 2007, 86½ år gammal.

En intressant bok med flera ”Jaså, det också”-upplevelser för mig. Visst blir det lite uppräkning emellanåt, men boken är koncentrerad och lättläst med god stil och gott berättande. Kan faktiskt rekommenderas!

Kjerrman var en tid på Bohusläns regemente och vid en högvakt lyckades han få tillåtelse att framföra ”Bohus Bataljon”, dvs I17’s ”egen” melodi, sjungande! Dock med förbehållet, att när man närmade sig slottet, så skulle instrumenten ta över! Tyvärr hittar jag inget sjungande framförande av Sten Frykbergs bataljonsmarsch. Vid framförandet 1982 (?) ingick i själva högvakten en viss 0509 Andersson, med förnamnet Frank…

Och så vill jag inte missa Kjerrmans inlägg i äktenskapets väl och ve… ”Bla-bla-bla” är skriven av Sven Paddock och Nils Perne (ca 1960) och här lånar jag den från ett bröllop 2006…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och med tanke på textlängden borde det vara Långfredag…

Historikern och författaren Bengt Liljegren, som bl a skrivit en läsvärd bok om Pink Floyd, har nu tagit sig an en annan engelsk gigant: Winston Churchill. Det blev två böcker  -  en om tiden före andra världskriget och en om kriget och därefter.

Givetvis får vi följa Churchill ”från begynnelsen” och konstaterar snabbt att det var ett lite märkligt liv! Han förväntades av sina föräldrar att studera med framgång, men det funkade inte speciellt bra. Och inget större stöd fick han från dem  -  besöken var få, knappt ens ett om året!

Till slut blev det dock officersutbildning, men, till faderns stora besvikelse, på kavalleriet! Churchills självförtroende var oerhört stort och han skaffade sig snabbt ett antal vanor, som kom att följa honom genom livet   -   whiskey och cigarrer…  Därtill kom en oerhört stor förmåga att tala och övertyga!

Och just det här med alkoholen, som rent ut förvånar! Hur kunde en man, som premiärminister, med sådana alkoholvanor/-problem (?) tillåtas leda ett land i krig? Hans uppträdande var inte speciellt juste mot sin omgivning, varken privat eller i politiken. Hans idéer var spretiga och inte alltid särskilt genomtänkta, men energin och drivet var enormt.

Böckerna innehåller så mycket, så jag nöjer mig med att nämna några meningar ur boken:

…Churchill var ingen anhängare av kvinnlig rösträtt (!), däremot var han för ”progressiv beskattning och sociala reformer som skulle gynna de mindre bemedlade”.

…han menade redan i början på 1900-talet ”…att all religion var en form av vidskepelse som stod i motsatsförhållande till förnuft och utveckling.”

 …Churchill finansierade mycket av familjens leverne med sitt författande. Han fick f ö Nobelpriset i litteratur 1953, men var besviken för att det inte var Fredspriset…

…45 år gammal utsågs han till krigsminister 1919 och ett par år senare blev han kolonialminister och kom bl a få hand om stora områden i Mellanöstern  -  Frankrike hade resten av områdena. Churchills agerande där har efterverkan även i dessa dagar…

…förutom politiker och författare, var Churchill en flitig amatörmålare!

…vi får inte glömma, att Storbritannien i början av andra världskriget var allena mot Hitlers krigsmaskin. USA gick inte med förrän långt senare.

…Churchill var 66 år gammal när han blev premiärminister 1940. En post han innehade till 1945, men återkom för en fyraårsperiod 1951.

…1945, i slutfasen av kriget, ville Churchill, att de allierade trupperna skulle rycka fram så långt som möjligt österut för att möta de ryska trupperna. Gärna nå Berlin och Prag före dem för att ”rädda undan” så många östeuropeiska länder som möjligt ur Sovjetiskt inflytande. Detta ville dock inte amerikanerna och Jaltakonferensen med en sjuklig Roosevelt och en trött och utsliten Churchill blev till ett ”lättfångat byte” för Stalin… Det kalla kriget med alla dess följder var uppstartat…

…i november 1945 talade Churchill i det belgiska parlamentet om sina tre grundbultar i efterkrigspolitiken:

   1. ”De demokratiska länderna måste samarbeta i FN och agera resolut och i tid…”

   2. ”Storbritannien och USA måste samverka för att uppväga Sovjets maktambitioner.”

   3. ”Länderna i Västeuropa borde bilda en union.”

        Detta sista är ju väldigt intressant, inte minst med tanke på, att när ”Kol- och stålunionen” senare bildades, så ställde sig Storbritannien utanför…

Givetvis kretsar mycket i boken kring andra världskriget. Chamberlain hade träffat Hitler och fått lugnande ord på att det inte skulle bli krig…  och så gick Hitler in i Polen och en hel del andra områden och eftergiftspolitiken hade misslyckats! Churchill hade tidigt insett faran med Hitler och fick sina farhågor besannade . Chamberlain tvingades avgå strax efter tyskarna ockuperat Danmark och Norge i maj 1940. Churchill blev premiärminister.

Jag kan inte säga annat än, att detta är mycket intressant läsning. Churchills roll i politiken är obestridlig, men hans gloria har, för mig, fått sig en liten törn efter att ha läst de här innehålls- och lärorika böckerna.

Vera Lynn och hennes sånger ingöt mod och förströstan hos britterna under kriget. Hennes inspelning av ”We’ll meet again” var en av de populära låtarna. Dame Vera Lynn, som fyllde 98 i våras, blev 2009 den äldsta artisten att toppa albumlistan i England med ”We’ll meet again. The very best of Vera Lynn”! Britterna har inte glömt henne!

Den 9 oktober 1940 föddes i Liverpool en pojke, som fick namnet Winston. Han kom att bli ännu populärare än sin gamle namne. Pojkens namn var John Winston Lennon, men han kom dock senare att byta ut mellannamnet till Ono, men det är ju en annan historia. John Lennon skulle fyllt 75 år idag!!!  

Dagens överskrift gör melodivalet enkelt: ”Give peace a chance” från 1969 inspelad med inhyrd 4-spårsbandspelare under lätt kaotiska förhållanden på ett hotell i Montreal, Canada. Lennon har till sång-&klapphjälp bl a Petula Clark, Timothy Leary, Allen Ginsburg, Murray the K, Derek Taylor och på gitarr, Tommy Smothers.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Kompositören, producenten, musikern m m Lasse Holm har tillsammans med Claes-Allan Lundin knåpat ihop sina musikaliska minnen i boken ”En hel massa Lasse” (2015). Melodifestivalframgångar blandas här med Diggiloo-turnéer, men utan djupare grävande i uppväxten eller skoltiden.

Pianolärarinnan var inte riktigt inne på samma melodier som Lasse, så det fick bli andra instrument och det ledde till bl a bandet ”Larry Moon & Moonlighters”. I början på 60-talet kortades namnet till Moonlighters. Lasse lämnade bandet 1976 efter att mer och mer ha inriktat sig på att skriva låtar, som oftast fick text av andra. Melodierna spelades in av alla från dansband till Mats Rådberg & Rankarna och hamnade titt som tätt på Svensktoppen.

Torgny Söderberg var och är en långvarig vän och vapendragare, men även en viss Bert Karlsson fanns med i kretsen. Carola, Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson, Monika Törnell, Arja Saijonmaa, Lotta Engberg och Arvingarna är några av dem som nått framgångar med Lasse Holm-melodier. Ingela ”Pling” Forsman var flitig textskrivare, men även Gert Lengstrand bidrog med texter.

Och så blev Lasse programledare i TV för t ex ”Sikta mot stjärnorna”. Sommarturnéerna, döpta till ”Diggiloo”, blev också framgångsrika. Dock valde Lasse att fr o m 2013 inte delta på scenen i denna show, utan nöjde sig med arbete med och bakom föreställningarna.

Ja, detta är en synnerligen lättläst och lättsmält bok om schlager- och dansbandsbranschen i Sverige. Helt OK läsning!

Melodin Lasse Holm hade skrivit var han nöjd med, men den hade en engelsk text. Den borde bli en hit med svensk text och somliga tyckte, att melodin hade något italienskt över sig. Lasse gick ner till lokala pizzerian och fick en meny  -  och så fick han fram texten till ”Canneloni macaroni”. Och det blev en hit 1986! Så här lät den i TV-programmet ”Razzel”:

Och så kommer en hel kvart med Melodifestival! Inkl Lasse Holm och flera av hans melodier! Mellanakten i Mellon 2000 var ett riktigt snyggt och välgjort paket med hjärta, smärta och fullt ös  -  och välsjungande artister! Var så goda!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

En önskebok 2014, som jag läste direkt, men inte blivit färdig att berätta om förrän nu. Det låter ju nästan som att jag tyckte boken var tråkig…  Helt fel! Jag uppskattade ”Historien om Nisse Hellberg & Wilmer X”! Hellberg har tagit skrivarhjälp av journalisten Micke Sjöblom.

Våren 1959 kommer Limhamnsbon Nisse Hellberg till världen. Mamma Brita, tandsköterska, och pappa Knut, civilingenjör, hade fått sitt fjärde barn, sladdbarnet Nisse. I boken får vi följa uppväxten, skolorna och musiken. Den första gitarren, musikkompisarna och spelningarna.

19 år gammal gör han på Pildammsskolan i Malmö den första spelningen med sitt band, Wilmer Pitt, och 2 år senare kommer deras första singel. Bandnamnet är då justerat till Wilmer X…  Kanske lite större chans till radiospelningar efter namnbytet…   Skivan var en bilaga till fanzinet Larm, som skapades av Lennart Persson, skribent och skivaffärsägare, ”Musik & Konst”, Malmö.

Wilmer X och senare Hellbergs soloskivor och turnéer följs i boken, liksom samarbetena med Peps Persson, Per Gessle etc. I boken finns även också intressanta samtal mellan Hellberg och Gessle, f d MFF:aren Anders Andersson och journalisten Per T Ohlsson, som bl a säger att ”mitt musikintresse började med Beatles, sedan Led Zeppelin och därefter Ten Years After”.

Ibland känns boken lite väl ”präktig”, men jag ”fångades” i alla fall! Klart läsvärd skånsk och svensk musikhistoria!

Karin Hjulström var ledare i TV för ”Gig”, ett musikprogram där Wilmer X kom att medverka med ”Bulldog”, en låt från deras album ”Teknikens under” 1988. Här ser vi Nisse Hellbergs vapendragare, Jalle Lorentsson, i högform med sitt munspel. Nisse och Jalle var kärnan i bandet och var med från begynnelsen 1977.

Jag är väldigt förtjust I “soundtrack”-albumet till Lonely Boys med Per Gessle, men idag får det skånska regera. Och då blir det Hellberg i kollaboration med Peps Persson. ”Perssons gård” skrev Hellberg efter bekymmerna med att hitta hem till Peps ”ude pou lanned”. Låten kom med på Wilmer X albumet ”Mambo feber” 1991. Här kommer den live inkl Persson!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

”Fem meter upp i luften” är titeln på en låt av bob hund med text av bandets sångare, Thomas Öberg, som f ö fick en Grammis 1997 som bästa svenska textförfattare. Låttiteln fick även bli den här bokens titel och innehåller bidrag från 16 olika personer, bl a Öbergs bandkamrat Conny Nimmersjö.

Flera av bidragen beskriver resp författares första egna musikupplevelser. Föräldrars, syskons eller kanske lekkamraters musik lyssnas på varvid lyssnaren påverkas mer eller mindre.

Sara Kadefors, Mats Olsson och Håkan Lahger är 3 av de kändare författarna i boken och har, som vanligt, bra driv i sina berättelser, kanske t o m lite ”overdrive”. Olssons utflykt till New York 1976 är lite åt det hållet, men ändå roande.

Alla kapitlen var väl inte så underhållande direkt, men flera var riktigt bra och jag log igenkännande vid flera tillfällen under min läsning. Låt mig citera ”Vad är det första man gör när man… hamnar tillsammans i trivsam hemmiljö? Går igenom skivsamlingen, sätter på favoritlåtar, pratar musik…”. Detta kände jag verkligen igen! Detta lilla avsnitt var ”belöningen” för att jag läste boken!

Nu vore det ju enkelt att ta boktitellåten med bob hund, men i stället väljer jag deras nya ”Rocka billigt” i en stimmig inspelning från Garageprojektet i Hammenhög den 15 augusti i år! Energin i spelningen går inte att ta miste på!

Och när jag ändå är inne på spelenergi, så kommer här Kinks med ”All day and all of the night” live från 1965! En av deras många livfulla och odödliga hits komponerade av Ray Davies.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

”Egenmäktigt förfarande * en roman om kärlek” är Lena Anderssons bok från 2013, men först nu har jag läst den. Och fångats av den!

Poeten och skribenten Ester får en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo. Ester lyckas få en intervju med Hugo och charmeras av honom! Det utvecklas till ett bra föredrag och dessutom blir hon kär i honom. Ömsesidigheten sviktar dock…

Jag ska inte avslöja mer av händelserna, men boken är väldigt läsvärd! Språket är oerhört detaljerat beskrivande, så ett sätt som, i varje fall jag, inte stött på på många långa år. Jag fångades i beskrivningarna!

Det är ju fredag, så jag tänkte bli lite ”filosofisk” och låna/citera ett par rader ur boken:

”Fysikernas bryderi:   Att vi inte minns det som ännu ej har inträffat.

Filosofernas bryderi:   Att vi minns något bara för att det inträffat.

Psykologernas bryderi:   Att vi minns som det passar oss.

Politikernas bryderi:   Att folk har minne.

Medicinarnas bryderi:   Att minnet sviktar.

De olyckliga älskandes bryderi:   Att minnet av det som hänt förändrar oss.”

Och så skivsamlarens bryderi:   Att inte minnas hur originalutgåvan såg ut…  Jaja, men jag minns i alla fall, att det i morgon (26 september) är 46 år sedan det sist inspelade, men näst sist utgivna albumet, av Beatles kom: ”Abbey Road”! Titeln är namnet på gatan i St. John’s Wood, London, där EMI hade sin inspelningsstudio och där Beatles spelade in det mesta av sin musik. Deras producent George Martin satte ihop ett eget ”In my life”-album 1998 och då gjorde Phil Collins Abbey Road-låtarna ”Golden slumbers/Carry that weight/The end” på sitt sätt med ett förlängt trumsolo:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Baksidestexten lockade mig till köp av ”Hopplös och hatad av alla” skriven av Toby Young 2001. Författaren, en ung och lovande engelsk journalist, skulle ”ta steget över pölen” och göra karriär i New York.

Men vad hjälper det att ha språket gemensamt, när ”maneret” inte är det! För ”An Englishman in New York”, inte minst i tidningsbranschen, är livet och arbetet inte en dans på rosor.

Starten med anställning på Vanity Fair går inte av för hackor, rätt in i den ”upphöjda skvallersvängen”! Det underlättar dock om man har förstått ”spelreglerna” och, åtminstone till att börja med, undviker att köra den lite brutalare engelska varianten.

Young insåg att ”The American way” borde respekteras, men efterlevde inte detta och snart var han utan jobb.  Han fortsatte dock som frilansare, främst inom kändisbranschen, men framgångarna uteblev, varken i yrket eller privat. Efter drygt 5 år i New York återvände han till London 2000.

Detta är i och för sig en ganska öppenhjärtig bok av Young. Han gömmer inte missödena och misslyckandena under sin tid i New York, men jag fastnar inte i mötena eller icke-mötena med kändisarna. Blir för mycket, på något vis, så jag nöjer mig med att glädjas åt, att jag inte betalade fullt pris för den här boken…

Mer passande musik än ”Englishman in New York” med Sting får man väl leta efter…  Och det gör jag inte! Sting live i Berlin med stor symfoniorkester och Branford Marsalis på sopransaxofon är ”hur grant som helst”, tycker jag. Låten är ursprungligen från Stings andra soloalbum ”…Nothing like the sun” (1987).

Men det blir inte så tokigt med ”Theme from New York, New York” av John Kander och Fred Ebb heller. De skrev f ö även musiken till ”Cabaret” och ”Chicago”. Liza Minnelli sjöng låten i filmen 1977, men jag håller mig till storsångaren Frank Sinatra, som sjöng in den 1979. Här är det dock en liveversion:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Mats Werner har skrivit en bok om sin nio år äldre broder. Titeln är ”Lasse Werner * En lycklig skit” (2014), men har också underrubriken ”Den svenska jazzens gossen Ruda”.

De båda pojkarna fick två systrar också och familjen bodde och arbetade i Stockholm. Musiken fanns i familjen, framför allt hos mamma, som spelade piano ända upp i mycket hög ålder, hon avled 10 dagar före sin hundraårsdag!

Scouter och musik blev viktiga delar för Lasse efter skoldagens slut, med bl a Olle Adolphson och Maj Sjöwall som klasskamrater. Pappan spelade både blås- och stränginstrument och Lasse fastnade snart för saxofonen. Charlie Parker och Dexter Gordon blev favoriter och julklappsönskelistan fylldes…

Somrarna 1951 och 1952 tillbringades hos vänner i London med många jazzkonserter och -influenser och efterhand blev det mer och mer piano. Efter att, 20 år gammal, ha tagit studenten 1954 pluggade han i Paris, där han möter Thelonious Monk och Gerry Mulligan  -  kompositörer, arrangörer, pianister etc.

Lasse startade band med kompisarna. Christer Boustedt, Jan Carlsson, Kurt Lindgren m fl ingick i banden, som inte bara ägnade sig åt musiken. Att agera på scenen blev en viktig del i det som kom att kallas happenings, dvs publiken kunde inte alltid veta vad som väntade.

Bebopen var Lasses musikbas, men snart hittade han sin egen genre, både i kompositioner och spel. Det blev flera framgångsrika utlandsturneer, bl a till Tyskland och Frankrike, men även medverkan i teateruppsättningar hemma i Sverige.

Mer om Lasses liv och musicerande finns att läsa i lillebror Mats bok, som är omfattande, men klart läsvärd. Med boken följer en CD och en DVD för att kunna följa Lasses framfart i svenskt musikliv. Och även om jag inte är anhängare av alla upptågen, utan föredrar den mer ”Domneruska/Jan Johanssonska” jazzen, så var det en underhållande resa i Lasses värld!

I december 1973 spelades ”Sergel + Ryska snuvan” in med Lasse Werner på piano, Christer Boustedt, altsax, Gösta Wälivaara, bas och Jan Carlsson, trummor. Bra driv i spelandet och jag noterar, att ”den där” Carlsson inte bara sysslar med att hålla takten  -  han musicerar på trummorna! Det gillade bl a Jimi Hendrix, som kom att jamma med Carlsson och Bo Hansson, men även Werner hyllades av Hendrix! Håll i hatten! Nu kör vi!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Så lätt jag lurades av bokens titel: ”Svärfar Piraten”. Jag lånade boken och först senare läste jag fortsättningen på rubriken: ”& andra märkliga människor jag mött” (2014). Detta borde jag ha uppmärksammat.

Professorn och tandläkaren Sigvard Palmqvist är gift med Piratens dotter i första äktenskapet, Eva. I boken avslöjas att Piraten i tonåren blev pappa till en dotter, som kom att adopteras bort. Här får vi veta vem mamman var och att Piraten i vuxen ålder tog på sig faderskapet.

Kapitlet ”I Piratens värld” utgör knappt 40 av bokens 220 sidor  -  dvs mer än 80% handlar om annat än Svärfar! Och då får vi mer eller mindre lockande berättelser om andra människor Palmqvist mött. Givetvis är mycket koncentrerat kring ”tandläkeriet”.

Förvisso har jag tillbringat en hel del tid hos tandläkare  -  det gör ont i både mun och börs, men det innebär inte att jag är så insatt i ”odonto-grejorna”. Boken är, trots ett antal stavfel och korrekturmissar, lättläst, men fångar mig inte speciellt. Besvikelsen över det tunna Piraten-avsnittet stör för mycket. 

Den lilla Pirat-delen tänker jag nu kompensera! ”Shakin’ all over” var en hit 1960 med Johnny Kidd & Pirates. Fyramannabandet hade en sångare, som inte trakterade något instrument  -   vilket sägs ha påverkat bl a Who och Led Zeppelin till att gruppera sig på samma sätt!

Stellan Skarsgård, som ju spelade i Piratens ”Bombi Bitt” gjorde en singel med samma titel en gång i tiden, men den kunde inte Youtube leverera. Så då kom jag att tänka på Jarl Kulle, som regisserade och spelade i Piratens ”Bokhandlaren som slutade bada”. Kulle gjorde två (?) album med ”Badrumssånger”, som jag tänkte spela något från. Youtube hade inget att bjuda på i det fallet heller, så jag instämmer, dvs det blir inte mer musik idag!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Journalisten Maxim Leo, född 1970 i Östberlin, ger oss en mycket intressant lektion i tysk 1900-talshistoria i boken ”Röd kärlek * En östtysk familjehistoria” (2014).

Leo ger oss inte bara den tyska delningen och återföreningen, utan även sin familjs historia ända från första världskriget. Det kriget och tjugotalets Tyskland är ju grunden till vad som kommer under trettiotalet med nazismens maktövertagande.

Hur drabbade allt detta Leos föräldrar och mor- och farföräldrar? En upphittad ”livsanteckningsbok” ger en hel del förklaringar, men föder också, som vanligt, följdfrågor. Dessa får dock inte några svar.

Andra världskriget får följder för familjen och efter kriget är det flera tillfälligheter, som gör att man hamnar på den av Sovjetunionen styrda sidan, dvs Östtyskland, DDR. Familjemedlemmarna är aktiva bl a inom journalistiken, men har det jobbigt med att allt skrivet inte blir publicerat i tidningarna.

Men under 1988 börjar en förändring märkas. Staten verkar ibland vilsen över vad som är förbjudet eller tillåtet. I november 1989 faller så muren och strax efter blir Tyskland ett land och då kom många i öst känna att de ”saknade den trygghet som förut … varit så begränsande”. Lite omvända världen.

Några år senare, när Stasi-arkiven öppnades, så visade det sig att både grannar och t o m  familjemedlemmar varit Stasi-rapportörer…

En mycket intressant bok, inte minst genom att den spänner över flera generationer i familjen och tidens händelser! En av familjemedlemmarna hittar f ö i den första utgåvan av tidskriften ”Gegen den Strom” (1928) dess devis: ”Den som vill tillbaka till källorna måste simma mot strömmen”! Den devisen tål att funderas på!

Flykt och flyktingar, världen förändrades då som nu  -  mottagandet syns dock nästan sämre idag… Ett och ett halvt år innan John F Kennedy sa de bevingade orden ”Ich bin ein Berliner” i Schöneberg, Berlin, kämpade The Beatles, efter alla Hamburgspelningarna, med att få skivkontrakt. Vid ett besök hos Decca i London spelade de in ”Take good care of my baby” skriven av paret Carole King och Gerry Goffin. Det blev inget kontrakt med Decca:  -  ”gitarrgrupper var ute”…

Jönköpingsbandet Caretakers fick engelsk sångare 1965 när Mike Wallace lämnade Retreads från Bristol. Detta blev ett lyft för Caretakers, inte minst med hiten från 1966 ”The end of the world”. Samma år gav de även ut singeln ”Lost someone”. Här kommer den i en liveinspelning:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Flitens lampa verkar ständigt lysa hos Herman Lindqvist…  Hans lista över utgivna böcker är lång och alldeles nyss kom ”Våra kolonier” med underrubriken ”De vi hade och De som aldrig blev av”. Just inkommen till stadens bibliotek bar jag ut den därifrån…

Historierna om olika Östersjöområden, öar i Västindien och ofunna områden utanför Afrika lockade mig. Intressant att läsa om svenskt ägande i Nordamerika, där man på 1600-talet skapade Nya Sverige i Delaware! Förhandlingar och köpslag med indianerna gav utrymme för svenska bosättningar drygt 250 år före den stora utvandringen tog vid! Svenskarna uppfattade det som att man köpt mark, medan indianerna menade sig bara ha sålt nyttjanderätten…  Intressanta tolkningar!

Svenskar, engelsmän och holländare var de mest aktiva i kampen om områdena i Amerika och kampen drog vidare norrut till New Amsterdam, som senare blev New York. Smålänningen Brunk tog sig an Manhattan, Kullarnas ö, steg i land och gick indianstigen, som holländarna kallade Breede Wegh, sedermera Broadway! Brunks namn finns f ö kvar där än i dag  -  Bronx!

Boken innehåller fler sådana historiska och språkliga kopplingar i och kring New York. Tillhör absolut avdelningen ”Kul Vetande”! Och därmed var jag fångad av boken!

För några veckor sedan njöt jag av en Apfelstrudel med glass och vaniljsås på Alter Schwede i Wismar, en vacker gammal tegelbyggnad med gedigen inredning och bilder av svenska kungaparet med familj! Wismar hade ju varit svenskt en period, men det var inte förrän jag läste den här boken som jag insåg omfattningen. Wismar var svenskt 1632 – 1803 och därefter en sorts pant till 1903!

Pommern med Rügen, Stralsund, Sassnitz, Greifswald och Stettin var svenskt 1630 – 1814, bara för att ta ett annat exempel. Detta är ju kända områden där jag varit ett antal gånger genom åren. Även alla de övriga områden, som periodvis varit svenska, är noggrant beskrivna i boken.

Jag föll snabbt för denna innehållsrika och lättlästa bok! Språket och anekdoterna bara flyter på och jag ”lajkar”, som det heter nu för tiden!?

Det är visserligen inte det rätta århundradet, men visst har Die Vikinger haft stora framgångar i Tyskland! Väl hanterat med både sång och uttal har populariteten varit stor för Christer Sjögren och hans kamrater. Här har jag valt ”Wir Zwei” från 2001, låten spelades in på svenska året innan med titeln ”Vi två”:

Med tanke på alla svenskar som ”dragit till Amerika” kan det kanske vara på sin plats med ”Breakfast in America”, Supertramps stora hit från 1979. Här hör vi den live med en av kompositörerna och bandgrundarna, Roger Hodgson:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Varför har jag inte tänkt på det här tidigare? Jag har ju läst en hel del om Tyskland och Europa på 30-talet och framåt, men aldrig funderat på att det skrivna nästan alltid handlat om männen! Männen var politikerna, soldaterna, uppfinnarna, strategerna, vakterna osv, men var fanns kvinnorna? Kvinnorna jobbade i hemmen, sjukhusen, fabrikerna, butikerna, kontoren etc, utan att det blev några längre meningar i böckerna…

Nu har jag läst boken ”Hitlers furier  -  Tyska kvinnor i förintelsens tjänst” av Wendy Lower (2014). Det var ett viktigt uppvaknande! Givetvis fanns kvinnorna med i det tyska övertagandet av andra länder och folkutrotningen enligt ledarnas krav. När Tyskland intog t ex Polen och Ukraina flyttades tyska kvinnor dit för bl a ”tyskifiering”. De kunde vara lärare eller sjuksköterskor, men även administratörer/kontorister, listor för deportationer behövde ju skrivas…

Och så hade de ju en viktig roll i att vårda den ariska rasen…  att föda ”rätt sorts” barn…  En del kvinnor såg möjliga karriärer i att gifta sig med de rätta militärerna…  försörja sig på beslagtaget gods, där ägarna skickats till gaskamrarna…  Men det fanns också exempel på kvinnor, som misshandlade och mördade barn och vuxna fångar…  Männens usla agerande kopierades… 

I efterkrigets rättegångar fanns en del kvinnor bland de åtalade, men ytterst få kom att dömas. Detta trots att mångas handlingar var straffbara. Undrar hur det kändes att leva vidare med dessa minnen, de flesta var ju ganska unga, kanske 25-35 år, när brotten begicks. Å andra sidan blev säkert inte alla tyska, ryska m fl soldater straffade för massvåldtäkterna, som följde i ”krigsframgångarnas” spår…

Detta är en mycket noggrann bok med mycket letande och utredande bakom. Den är väl inte så lättläst med sitt lätt pretentiösa upplägg och språk, men oerhört upplysande och lärorik, som t ex på sid 30: ”Hitler var inte demokratiskt vald  -  snarare utnämndes han till rikskansler av en klick bestående av äldre män ur överklassen, vilka hoppades kunna utnyttja den unge uppkomlingen för att krossa vänstern och återupprätta konservatismen.”

Låttexten skrevs redan 1915, men blev tonsatt först 1938 och efter hand flitigt spelad under andra världskriget. Båda sidor tog den till sig. Goebbels, tyske propagandaministern förbjöd den och delar av texten fick göras om och nyinspelning skedde för den tyska sidan. Vad handlar detta om? Jo, ”Lili Marleen” insjungen av Lale Andersen:

I Sverige var “Min soldat” oerhört populär. Ulla Billqvist sjöng in den till Sven Arefeldts orkester i maj 1940 och det var hennes debut på Sonora-etiketten. Text och musik skrevs av signaturen Jokern, dvs Nils Perne, till revyn ”Det kommer en vår” och kom, med engelsk text, att sjungas in av bl a Andrew Sisters. Var så god, Ulla Billqvist:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Handbollmålvakten, -kommentatorn och -tränaren Claes Hellgren och journalisten Åsa Josefsson har knåpat ihop boken ”Handbollens tidsepoker och legender” (2014).

Boken är, enkelt uttryckt, en ”utökad statistikbok”. Den innehåller statistik om och beskrivning av ett antal spelare och ledare, som är och har varit tongivande och stilskapande inom handbollen. Finns även några sidor om svenska handbollsstäder och dess klubbar.

Många av de medverkande personerna fanns kvar i mitt minne efter alla sedda matcher, lästa reportage etc genom åren, men några hade jag glömt bort. Statistiken i boken visar t ex klubbtillhörighet och mästerskap, men minst lika intressant är beskrivningen över ”vad hände därefter”.

Detta är en bok väl värd att läsa och studera, men det underlättar om man ett intresse för kolumner och uppräkningar…

Jumping Jack i Stones-låten är väl inte om en målgörare i handbollsvärlden, även om Mick Jagger ständigt skuttar runt på scenen… Men det är en himla go’ gammal hit! Låten, som vanligt skriven av Jagger och Keith Richards, kom 1968 och blev en list- och konsertframgång, som bandet fortfarande kör. Här spelar de den på den gigantiska konserten på Copacabana i Rio de Janeiro 2006:

Mer musik med “hopp” i? Jo, Van Halen och deras ”Jump”, en listetta från 1984! Låten har ”stark” sportanknytning! AC Milan och Olympique Marseilles saluterar sina gjorda hemmamål med den och Brøndby IF har den som spelaringångstruddelutt! Undrar om gjorda mål ger STIM-pengar?

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Vilket loppisfynd! Mikael Bergstrand kom 2011 med boken ”Delhis vackraste händer” och jag har nu njutit av den! Författaren, född i Malmö, bodde i Indien 2007-11, och återvänder fortfarande periodvis som reseledare.

Bokens Göran Borg bor i Malmö, men hamnar i Indien, efter att en gammal kompis och dessutom reseledare lockat honom dit. Mötet med världens största demokrati får honom att nästan glömma ex-frun och se och uppleva nya saker, trots sin lite avoga inställning till förändringar.

Det händer mycket i denna härliga bok, men jag överlåter till dig att ta reda på mer! Jag föll pladask för denna bok och rekommenderar den å det varmaste! Välkommen in i Göran Borgs värld!!!

Beatles var tidiga med att få in indiska influenser i sin musik. Indiens musikguru och Polar Music pristagaren, Ravi Shankar, lärde George Harrison spela sitar och det var en läraktig elev! Till föreställningen ”Love” av Cirque Du Soleil mixade och ”blandade om” George Martin och hans son Giles Beatles musik, bl a förenades ”Within you without you” och ”Tomorrow never knows” och så här såg det ut på scenen 2006:

”The inner light”, var baksidan på Beatles singel ”Lady Madonna” 1968, skrevs av George Harrison och spelades in i Bombay/Mumbai. Vid hyllningskonserten till Harrison 2002, ett år efter hans bortgång, sjöngs låten av Jeff Lynne tillsammans med bl a Anoushka Shankar, dotter till Ravi! Jag är oerhört förtjust i klangerna och stämningen i denna låt!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Kanske lite sent att skriva om en bok, som kom redan 2002, men, som jag alltid brukar säga, ”olästa nyheter är nya nyheter”! Journalisterna Petter Karlsson och Jennifer Wegerup berättar om en av Sveriges två största fotbollsprofiler under de senaste 20-25 åren, Sven-Göran Eriksson, i ”Sfinxen från Torsby”. Zlatan Ibrahimovic är väl den andre profilen…

Drygt 10 år efter den här boken berättar Svennis själv i en bok sin historia, och då har han hunnit med att lämna England och landslaget. Den upprörande historien hinner bara inledas i denna bok. Författarna har intervjuat en hel del människor kring Svennis, men också studerat tidningar etc.

Boken följer tidsaxeln och inleder med Svennis barndom och skolgång. Och så blir det sommarjobb och fotbollen tar större tid, även om framgångarna på planen inte är så stora. Arbete på Försäkringskassan gör att det blir flytt till Karlstad. Spelarkarriären, som inleddes i Torsby IF, avslutas i 27-årsåldern i KB Karlskoga 1975.

Två år senare blir han assisterande tränare till Tord Grip i Degerfors IF, men när Grip strax därefter blir assisterande i landslaget, tar Eriksson över. Ytterligare två år senare blir IFK Göteborg hans arbetsgivare och karriären och framgångarna tar fart på allvar.

IFK Göteborg vinner allsvenskan och UEFA-cupen 1982! Klubbens dittills största framgång. Och så bär det iväg till Benfica i Portugal. Jag tänker inte dra hela tränarhistorien. Listan över klubbarna och landslagen är gedigen!

Och jag tänker inte ta fram någon lista över ”hans” kvinnor, även den också verkar vara av det längre slaget… 

Han var gift med Ann-Christine från Åmål och de har två barn. Nancy och Ulrika m fl tillbringade längre och kortare tid med Svennis, men det svåraste och besvärligaste förhållandet kom han att ha med den engelska pressen. Tabloiderna där jobbade med antingen svart eller vitt, helt utan nyanser och den ”förföljelsen” kom senare att bli slutet på Englandseran, men så långt sträcker sig inte den här boken.

Jo, jag gillade att läsa den här boken, dessutom slutar den ju nästan i dur i och med att den sträcker sig fram till 2002, sex år innan han lämnar England. Jag hittade boken på en loppis, men biblioteket bör kunna bidra…

Sångaren i Manfred Mann, Paul Jones, skrev den här låten till Keith Relf i Yardbirds, men denne kände sig inte bekväm med texten, så Paul och Manfred Mann spelade själva in den 1965. Och fick en hit! Titeln kan väl passa bra för Svennis också: ”The one in the middle”…

Och vad hittade jag på Youtube…? Jo, ännu en wunderschönes übersetzung av ett känt engelskt band! Manfred Mann, liksom Beatles m fl, gjorde en och annan singel på tyska. Här hör vi ”Come tomorrow” från 1964 och som blev ”Pretty baby weine nicht på tyska”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Boktiteln ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?” lockade mig på loppisen. Fredrik Lindström författade verket, som kom 2001. Detta är ett tjugotal korta berättelser om de superokända och hur de fördriver tiden.

Enkelt sammanfattat: Håll dig ”På spåret”, Fredrik! Det här var inte särskilt upplyftande!

Och inte fastnade jag för ”Vi ska inte låta oss raderas ut ur historien  *  Om arbete och kamratskap vid Draka Kabel i Ystad  (2014)” heller.

Första halvan är en historiebeskrivning över Bjurhagens fabrik i Malmö och dess utveckling och fortlevnad till att bli Draka Kabel i Ystad. Andra halvan av boken är kortare och längre berättelser, skrivna av tidigare anställda med bl a en lång utläggning av en tidigare fackföreningsordförande på arbetarsidan.

Historien var kul att läsa om, medan de anställdas egna berättelser, om vem som körde vilken produktionsmaskin, antagligen är mest intressanta för dem själva. Jag fångades tyvärr inte!

Ja, det var mycket om människor, så jag låter Barbra Streisand fortsätta i samma anda med ”People” ur filmen ”Fanny girl” från 1968. Motspelare i filmen är Omar Sharif, som avled i fredags 83 år gammal.

I september 1967 kom Doors med sin förklaring om människor i hiten “People are strange”, som hämtades från deras andra album ”Strange days”.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Savage Rose gjorde musiken till baletten ”Dödens triumf” 1972 och det är inte utan att man känner dramatiken och travestin i ”Tystnadens triumf”, en bok av journalisten Gabriel Byström (2014). Detta är en ögonöppnande bok!

Just nu är Greklands ekonomi det stora EU-bekymret, men egentligen står inte problemen och händelserna i Ungern långt efter. Byström gör en riktig djupdykning i vad som hänt i Ungern under 2000-talet, med bakåtblickar i historien   -   som vanligt gäller, att har man kunskaper om historien, så är det lättare att förstå nutiden  -  dock utan att per automatik acceptera den.

Ungern har gått från att vara ett kommuniststyrt land till att bli en demokratisk EU-medlem, precis som andra länder i östeuropa. Det finns dock en jättestor skillnad. Landet har de senaste 10 åren snarare blivit en ”demokratisk en-parti-stat” där det nationalkonservativa partiet Fidezs med 52,3% av rösterna i senaste valet har 68,1% av mandaten i parlamentet! Denna matematiska ”kollaps” har lyckats tack vare, att man gjorde om valsystemet strax före valet…

Man har också gjort om domstolsväsendet, vilket medfört att det är nästintill omöjligt för den enskilde att föra talan mot regimen. Samtidigt har mediavärlden också stöpts om via nya lagar, med följd att, ungefär som i Ryssland, all kritik och granskning av regimen omöjliggörs och den samhällsinformation som ges är tydligt styrd.

Regimen förklarar att landets ekonomiska bekymmer beror på romerna och judarna i landet och att israeler köpt upp mycket mark i Ungern…  Meningarna låter bekanta…  Hitlers deportationer av ungerska judar under andra världskriget utfördes i själva verket till stor del av de ungerska pilkorsarna, liksom morden vid Donaus strand i Budapest. Skostatyer där påminner…

Viktor Orban och hans parti styr och ställer och har förändrat grundlagarna vid flera tillfällen för att passa deras ledarsätt och har kommit ”lite på kant” med vår tolkning av en demokrati. Och då återkommer mina funderingar över varför EU lämnar Ungerns förvanskade ”demokrati” utan åtgärd, medan man tar sig an Greklands problem med så stor iver…  Många unga intellektuella och studerande väljer att lämna landet eftersom de ogillar den riktning landet tagit.

Synnerligen läsvärd bok! Vart är demokratin på väg? Kan detta hända hos fler EU-medlemmar? Vi kan väl inte ha ett EU, där vissa länder inte ens är demokratier? Läs och fundera.

”Ingen kommer undan politiken”, live med Marie Bergman Band i Borgholms slottsruin 1982:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Med underrubriken ”Drottningen av skrattet och gråten” kom Astrid Hasselrots bok om Margaretha Krook 2014. Hasselrot har intervjuat personer, som jobbat med Krook, och läst artiklar etc om henne, men de har aldrig träffats. Boken koncentrerar sig framför allt på skådespelarkarriären, som jag saknar en sammanställning över.

Det tog lite tid innan Krooks karriär satte fart. Hennes kamrater från Dramatens elevskola, som t ex Max von Sydow, Jan-Olof Strandberg, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och Yvonne Lombard, var ”snabbare ur startblocken”.

Det dröjde också innan en utseendefixerad bransch insåg och förstod Krooks skådespelarkonst…  Men när väl alla ”gammal tant-rollerna” var avklarade, så kom de stora rollerna, som klarades med bravur! Och succéerna radades upp, både live och på TV. TV-teatern blev till en stor framgång.

Krook roade oss i TV som t ex i tärningsspelet ”Skattkammarön” ur Estrad  -  obetalbart! Margarinreklamen tillsammans med Ernst-Hugo Järegård gick heller inte obemärkt förbi, liksom insatserna i flera säsonger av radions ”På minuten”.

Allt detta är boken bra på  -  författarinnan har läst på ordentligt. Men var tog privatpersonen Margaretha Krook vägen? Nej, hon kom, eftersom hon vägrade medverka i veckopressens ”hemma-hos-reportage, liksom inte med i den här boken. Där fanns ju inget ”att läsa på”!

Därmed faller boken i mina ögon. Jag hade nästan klarat mig med att läsa om Krook på Wikipedia, där finns dessutom en sammanställning över hennes större filmroller…  Men teaterrollerna, då? Hennes rollgestaltningar på Dramaten finns på deras hemsida under rubriken ”Rollboken”.

Jag är besviken på boken och tröstar mig med lite margarinreklam! Margaretha Krook tillsammans med Ystadsonen Ernst-Hugo Järegård:

På YouTube finns ett brett spann av ”rörliga bilder” med Krook, allt från Bergmanfilmer till uppläsningen av ”Prostens barnbarn”. Och av allt detta väljer jag en snutt från Sveriges Radios ”På minuten”! Lennart Swahn försöker hålla ”ordning på” Margaretha Krook, Hans Alfredsson, Stig Järrel och Moltas Eriksson i deras iver att förklara rubrikerna, som t ex i ”När jag torskade i Östermalmshallen” från 1986:

Och så har vi ju ”Skattkammarön” ur SvT’s Estrad 1967. Margaretha Krook, Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg briljerar i sällskapsspelets ädla konst:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!