Livet är (inte alltid) en schlager...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Så här i efterdyningarna av årets Melodifestival kom jag att tänka på boken av/om Jessica Andersson, en av deltagarna i årets tävling. ”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var” kom 2009 och är berättelsen om Jessicas uppväxt och musikdrömmar.
Jessica Andersson föddes 1973 i Spånga, Stockholm. Hennes föräldrar var båda missbrukare och hon har flera syskon, som dock inte alla har samma pappa som Jessica. Barndomstiden var tuff för Jessica och hennes syskon, och innehöll både fängelsevistelser för mamman och ingripanden från socialen.
Många bostadsbyten hörde också till det som barnen fick uppleva. Avsaknad av pengar och ibland även mat, gjorde att barnen periodvis blev fosterhemsplacerade. Men så kunde mamman dyka upp och vilja ”ställa allt i ordning” och få hem barnen… Men snart var det hela igång igen och mamman hade fått ny sambo… och fylleriet fortsatte… och misshandeln de vuxna emellan, men även barnen kunde hamna i detta. Och som barn till missbrukande föräldrar ville Jessica ge sin mamma den ena chansen efter den andra - ”den här gången kommer det att gå bra”, men så skedde aldrig.
Jessica hamnade till slut hos en familj, som hon fick förtroende för, hon började sjunga, gifte sig, men det sprack. Deltog i Fame Factory, fick en son, vann svenska Melodifestivalen etc etc. Karusellen rullade vidare, hon skapade sig ett namn i musiken och lyckades samtidigt få ordning på sitt liv! Imponerande, efter den starten!
Boken är skriven tillsammans med Lena Katarina Swanberg och kan först uppfattas som lite rörigt och förvirrande hopsatt med små, små korta kapitel. Men efterhand växer det hela och man fängslas av det elände och den misär Jessica och hennes syskon levde och växte upp i. Man förvånas och imponeras över hur man kan ta sig ur det hela och drar paralleller till Alakoskis berättelse från hennes liknande uppväxt i Ystad. Jessicas beskrivning känns dock naknare och mer öppen och berör mig mer. Boken är både lättläst och läsvärd!
”Can’t hurt me now” hette Jessicas bidrag i årets Melodifestival och har skrivits av Aleena Gibson och Fredrik Thomander. I finalomröstningen hamnade låten näst sist…
Då gick det bättre tillsammans med Magnus Bäcklund i ”Mellon” 2003 med låten ”Give me your love”. De kallade sig för Fame och vann den svenska uttagningen! I ESC-finalen i Riga, Lettland, hamnade låten på 5:e plats.
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
In a Mello tid...
Nu är det fredagen den 13:e igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Så här i upplösningen av årets Melodifestival, så blir det väl bra att skriva om en ”Mello-drottning” och hennes bok, eller hur? Det är inget enkelt och självspelande liv och karriär Kikki Danielsson berättar om i sin bok ”Ett schlagerliv” (2011). Kikki och hennes båda syskon lämnas/adopteras bort på olika håll och även om hon hamnar hos en kärleksfull familj, så drabbas hon av mobbning i skolan.
Kikki tog tidigt sin tillflykt till musiken, visserligen en blyg flicka, men glad för att sjunga. Hon började spela dragspel och kunde då kompa sig själv och fick spela bl a på bingoaftnar. Gensvaret var väl inte det bästa - de flesta hade inte tid att bry sig på underhållningen. Vid ett tillfälle, mitt i en låt, blev det rejält med applåder, men, visade det sig, det berodde på att bingoutroparen kom tillbaka efter kaffepausen…
Älmhults Lucia blev hon framröstad till och så kom det första dansbandet, Nickies, och de behövde en sångerska - karriären hade startat. Förälskelse i en av musikerna… Värvad till Wizex, där det stora genombrottet kom. Skivor som sålde bra, massor av dansbandsjobb efter hand. Den första skivan finansierades ”på egen hand”, men sedan kom Bert Karlsson…
Första soloskivan blev en framgång, men innebar att hon fick lämna Wizex, men först efter medverkan i Melodifestivalen. Tillsammans med Lasse Holm, Elisabeth Andreasson m fl blev det framgångar i Melodifestivalen, men även soloframträdanden och ett eget kompband, Roosarna. Där mötte hon Kjell Roos, som blev hennes make och pappa till deras 2 barn.
Under alla dessa år fanns det en osäkerhet och, trots de musikaliska framgångarna, en oro över att inte räcka till, samtidigt som hon drabbades av sjukdom. Bekymmer började bedövas med vin… Stödet från maken sviktade, äktenskapet sprack och det blev en väldigt svajig tid. Utom för kvällspressen, som hade en lysande rubrikskapare i Kikki!
Kanske inte världens mest schlagfärdiga artist eller bok, men en läsvärd bok om en strävsam och framgångsrik artist. Med en blandning av entusiasm, värme och trots en gnutta blåögdhet har hon slagit sig fram i en tuff bransch. Starkt gjort!
Det blev ju lite schlagerfestivaltema idag och då är ju musiken given! ”In a mellow tone”! Skriven av Duke Ellington 1939 med text av Milt Gabler. Här hör vi Sarah Vaughan briljera med scat-song live från Satin Doll i Tokyo, gissningsvis inspelat runt 1980 - hittade inga uppgifter på nätet.
Och så har vi ju kompositören själv, Duke Ellington och hans orkester, i “In a mellow tone”. Inspelningen gjordes 1959 till albumet ”Blues in orbit” och orkestern är nästan på toppen i karriären med framför allt saxofonisterna Johnny Hodges, Paul Gonsalves och Harry Carney. Hi-hat-orgien av Jimmy Johnson är ju obetalbar! Nu går Mellotåget!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Send me a postcard darling...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
På biblioteket såg jag boken ”Sonny Boy” (2004) av Annejet van der Zijl och insåg att jag knappt läst/visste något om vad som hände i Nederländerna under andra världskriget. Boken har undertiteln ”Kärleksbarn i krigets skugga” och handlar om en välsituerad familj med delar av ”rötterna” i Surinam, fram till 1975 en holländsk koloni och granne till bl a Brasilien.
Det är en ganska lång inledningshistoria som berättas i boken, men den landar i att efter en skilsmässa blir frun, Rika, i familjen gravid och Waldy, även kallad Sonny Boy, föds. Tyskarna invaderar Holland och mer eller mindre, i invasionsförebyggande syfte, cementerar den stad där Rika och maken Waldemar driver sitt Badhotell.
Det omtyckta badhotellet används även gömställe för judar på flykt, men till slut avslöjas det och Rika och Waldemar grips. De hamnar i fängelse och sedermera i tyska läger.
Förstår inte varför jag inte läst tidigare om Hollands roll i kriget, men detta är en sann och gripande berättelse, väl värd att läsa. Möjligen kan jag tycka att inledningen med alla dessa personer och personbeskrivningar, nästan som i en Dostojevskij-bok, kunde varit lite kortare.
Mina bristande kunskaper om andra världskriget och Nederländerna ”kompenseras” av ett enklare vetande om landets musik… vilken usel jämförelse! Hur som helst, så härjade Shocking Blue på topplistorna runt 1970, bl a med ”Venus”. Bandets sångerskas, Mariska Veres, lätt igenkännbara röst, påminnande om Grace Slicks i Jefferson Airplane, och det inledande gitarriffet gjorde låten till en hit. Vem av oss har inte sjungit med i den?
Thijs van Leer (sång/keyboards) och Jan Akkerman (gitarr) var med och startade det progressiva bandet Focus 1969. Deras första, och kanske största hit, var ”Hocus Pocus” något år senare. Den är instrumental, men bjuder även på joddling/jojk, eller vad det nu kan kallas… Här framförs den live i NBC TV 1973:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Yes I’m gonna be a star...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Idag spolar vi Tesla för en världsmästare i manipulation? Ja, den titeln aspirerar definitivt ”Saabs cirkusdirektör” Victor Muller på efter att jag läst boken ”Saabs sista strid – Den osannolika historien om Sveriges största konkurs”. Boken är skriven av ekonomireportern på TV4 Jens B Nordström och kom 2014.
Victor Muller och hans sportbilsföretag Spyker dök upp som räddare av Saab, när ett GM i stor kris ville avsluta sitt ägande. Målet för GM var att lägga ner biltillverkaren Saab, för att rädda bl a Opel. Misstänker, efter att ha läst boken, att de ångrar att de inte följde den tanken…
Men så kom holländaren Victor Muller inflygande med högtflygande planer och massor av idéer, men, visade det sig, inte fullt så mycket pengar. Med en svada och entusiasm, som kunde förvandla, åtminstone tillfälligtvis, det mesta. Han och hans Spyker skulle köpa Saab!
Hans id smittade, han fick bilfolket i Trollhättan med sig och han lyckades låna pengar på diverse olika håll. Men snart nog ville underleverantörer och transportörer ha sina fakturor betalda… Och så kom de anställda och ville ha löner… Nya lån från fler länder i både öst och väst!
Snart nog visar det sig, att en del inlånade pengar bara kunde användas till bilar av samma färg, dvs de svarta… Ryssen Vladimir Antonov lånade ut, men var de pengarna kom ifrån… ja, det undrade m
yndigheterna i Baltikum också… liksom invånarna där, när banken gick i konkurs…
Till sist var det bara en, som fick sina fakturor betalda av Saab: Victor Muller… Den romerske komediförfattaren Titus Macchius Plautus, född ca 254 f Kr, skrev: ”Jag är en rik man, så länge jag inte betalar mina fordringsägare” och så agerade Victor Muller!
Ett försök till rekonstruktion av företaget slutar i kaos, så till sist har allt nått vägs ände och konkursen är oundviklig. Den 19 december 2011 lämnar Muller och Saabs chefsjurist in ansökan om konkurs - och den beviljas. Det visar sig vara Sveriges största konkurs!
Detta är en riktigt spännande bok med intriger, kamp och bedrägligt beteende. Så gott som alla inblandade är förlorare, från de Saab-anställda till Plastal-jobbarna (Simrishamn), liksom vi skattebetalare. Hur blev det så då? Ja, det kan det vara värt att läsa om.
Och se vad jag hittade på nätet: En mer än 50 år gammal engelsk reklamsnutt för SAAB 96!
Visst är det flimrande dålig kvalitet på dessa bilder, men ändå kul att se reportaget från SvT’s Trafikmagasinet om Erik Carlsson ”På taket”. Han lyckades ju med konststycket att vinna bl a Monte Carlo rallyt (1962 och 1963) med sin lilla ”djungeltrumma”, SAAB 96.
Men tro nu inte att du “kommer undan” musiken… Hörde alldeles nyss på radion att Sir Paul McCartney kommer till Stockholm för konsert i sommar! Och varför då inte se & höra honom i Beatles-låten ”Drive my car” nu på en gång? Live på scenen med full energi!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Vi är laddade, vi är tända...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Boktiteln ”Mina uppfinningar” lockade mig. Författarens namn, Nikola Tesla, klingade inte alldeles obekant. Ett av bokens kapitel handlade om teslaspolen och där var igenkännandet! Dock utan att exakt veta vad det handlade om…
Nikola Tesla föddes 1856 i nuvarande Kroatien och kom efter studier i bl a Ungern få Europa och USA som arbetsområde för sina uppfinningar och visioner. Hans uppfinningar är många och flera har fortfarande användning, inte minst sättet att transformera upp nätspänningen, så att el kan transporteras över långa sträckor, t ex från Sveriges vattenkraftverk.
Under 1880-talet var kampen hård i USA om strömmen, skulle det vara likström, som Thomas Edison försvarade, eller växelström, som Tesla och George Westinghouse förordade. Växelströmmen vann!
Så gott som all el i världen genereras, distribueras och används till mekaniskt arbete med Teslas metoder, framtagna för över 100 år sedan! Och vid samma tid lade han fram sitt förslag på ett globalt informationsnät för trådlös överföring av ljud och bilder… men tiden var inte mogen…
I boken läser jag ”…att mekanismer kan produceras som agerar som om de i viss utsträckning ägde förnuft…”. Det låter som en enkel beskrivning av en robot, eller hur?
Tesla beskriver även en trådlös info-överföring, som skulle kunna hanteras i ”…en billig mottagare, inte större än ett armbandsur…”, som skulle möjliggöra att lyssna på tal eller musik oavsett plats eller avstånd… Låter som att han beskriver det vi gör nu, drygt hundra år senare.
I januari 1943 hittas Tesla död på sitt hotellrum i New York, där han bott i tio år. Tilläggas kan, att senare samma år kom USA’s högsta domstol fram till, att det var Tesla, och inte Marconi, som uppfann radion! Teslas aska fördes f ö till Belgrad 1957.
Boken är intressant, även för mig, men erkännas ska, att jag begriper ju inte så mycket av ritningar, formler och förklaringar av de tekniska lösningarna. Ska nog hålla mig till mina T-konton och Excelfyrkanter… Men jag fångades av beskrivningarna av vad uppfinningarna kunde användas till och visionerna om framtiden. Detta är säkert en höjdarbok för teknikerna!
Och titta vad jag hittade på Youtube: ”Gangnam style” genom teslaspolar! Kanske inte så vackert, men klart udda!
Nikola Teslas upptäckt och vidareutveckling av växelströmmen (AC på engelska) ”regerar” fortfarande och kombineras den med likström (DC), då hamnar man som av en händelse i musikbranschen hos AC/DC! Och vem minns inte ”Thunderstruck” från body-pumpen på gymmet??? Här har vi AC/DC i deras egen video med Angus Young med skoluniform och duckwalk. Låten är hämtad från deras album ”The razors edge” (1990):
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Up, up and away...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Prologens nio första sidor i boken ”Flykten över järnridån – En sann historia” är en alldeles briljant sammanfattning av ”efter-krigs-Europa”. Det är nästan så att man önskar att de även fanns i läroböcker etc.
Samtidigt är de inledningen till Hans Christian Cars dramatiskt osannolika flykthjälp för flickvännen Isolde från Östberlin i Östtyskland. Paret hade träffats på en tågresa i Europa i april 1965 - slumpen gjorde, att han var i Östberlin på väg till Prag med en grupp studenter från Utrikespolitiska föreningen, och det råkade finnas en ledig plats i den kupé där Isolde satt. Hon, läkarstuderande från Östberlin, på väg till vänner i Budapest, hade dessutom en platsbiljett över… Vilket passade Hans Christian perfekt eftersom han inte hade någon…
Mötet på tåget varade inte så länge, men blev ändå starten till ”resten av livet”. Kontakterna blev inte så täta, men dock… och resulterade i att ”kärlek uppstod”. Sextiotalets Östberlin var inringat av muren och övervakat av allt och alla, inte minst av Stasi. Internet var inte särskilt utbyggt… däremot grannövervakningen…
Paret beslutade sig för att försöka få ut Isolde ur DDR, men hur? Köra igenom gränsbommar, simma över gränsfloden, gräva tunnel, ta sig över minfält etc hade redan krävt ett antal offer vid andras flyktförsök. Muren byggdes 1961 för att förhindra att befolkningen flydde, vid en tid då mer än 2000 personer varje dag tog sig över gränsen till väst!
Hans Christian och Isolde kom fram till en oprövad flyktmetod - flyga! Och att göra det själv utan inblandning! Sagt & gjort! Cars började med att försöka ta flygcertifikat. En utmaning, både arbetsmässigt och ekonomiskt. Samtidigt var man väldigt noggrann med att inte involvera andra personer i det hela. I augusti 1966 var certifikatet för flygning i dagsljus avklarat!
Fortsättningen följer i boken, som är väldigt lättläst och dessutom spännande. Tänk att ett totalitärt statsskick som Östtysklands kunde finnas kvar så pass länge i Europa (muren revs november 1989). Och tänk att det inte var längre bort från oss än några timmar på en färja… Mycket läsvärd bok!
”Flygmusik” är inte svårhittad… Just här passar onekligen ”Learning to fly”, skriven och producerad av Tom Petty och Jeff Lynne. Det blev Tom Pettys första singel från albumet ”Into the great wide open” från 1991 och fick en del listframgångar.
John Paul Young föddes I Skottland, men flyttade som tolvåring med familjen till Australien. Han fick sin stora hit, ”Love is in the air”, 1978, men är fortfarande aktiv inom musiken.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Varför är det ingen is till punschen...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Ytterligare en loppisbok/-fynd (?) är Stig Wallgrens bok från 1991 med den långa titeln ”Det är ingen skam att vara pajas - bara man vet om det” med tillägget ”Knäppuppslagsbok” och ”Biografbiografi”. Där har vi i några enkla meningar grundbulten i Stig Wallgrens arbetsliv!
Wallgrens töjande och böjande av ord skapade reklamidéerna och schlagertexterna, som kom att bli hans framgångsrecept. Han blev reklamchef och premiärfixare på Svensk Filmindustri (SF) och senare för AB Svenska Ord, men kom också att jobba med Povel Ramels Knäppupprevyer, även tältversionerna. Förutom schlagertexter skrev Wallgren även revytexter.
Ständigt i flygande fläng blev det lite si och så med ”familj och sådant”. Sedermera blev träreliefer en väg att lugna ner tempot och koppla av. Även relieferna blev till framgång och t ex ett par altartavlor, som han skapade, kom att pryda kyrkor i Stockholmstrakten.
Boken är en intressant inblick i Sveriges tidiga nöjesliv med alla dess vinklar och vrår, men alla dessa ordvitsigheter… Boken fullkomligt kryllar av dessa och, även om jag principiellt är anhängare till dem, så måste ju inte varenda stycke och mening översållas med dessa vitsigheter… Här blir det för bra med ”mycke’ vill ha mer”… Visst, är det något visst med vitsighet, men…
När vi nu ändå är inne på ”ordbajseri”, så varför inte lyssna på en av Wallgrens arbetsgivare - Povel Ramel! Här i ett medley från TV-programmet ”All Star Festival” (1963) med Lennart Hyland som programledare. Ramel berättar, att den första melodin i detta potpurri skrev han som 17-åring 1939! Vi får också höra en snutt av ”Gräsänklingblues” med min favoritalliterationstextrad: ”…såsom cissusen ser ut…”! Varsågoda:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Till alla flickor vi har försakat...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
När Sir Alex Ferguson sommaren 2013 lämnade jobbet som tränare för Manchester United var det efter en extremt lång och framgångsrik tid med laget. När klubben sparkade Ron Atkinson 1986 värvades Ferguson, som fick och stannade kvar år efter år…
Ferguson, vars bok ”My autobiography” kom 2013, föddes i Glasgow och kom faktiskt att representera skotska landslaget några gånger i slutet på 60-talet. Han avslutade sin spelarkarriär halvvägs in på 70-talet, efter bl a 2 år i Glasgow Rangers, och fick sitt första tränarjobb i skotska East Stirlingshire, som han snart lämnade för St.Mirren, som visserligen låg ett snäpp ner i seriesystemet, men var en större klubb. Där stannade han fram till 1978, då han tog över Aberdeen.
I Aberdeen började framgångarna på allvar och landade bl a i vinst i Cupvinnarcupen 1983. Strax därefter blev det en dubbelroll i och med att han även blev tränare för Skottlands landslag.
Redan 1985 var Ferguson föreslagen som ny tränare för Liverpool FC, men Kenny Dalglish ”hann före”. I stället blev det Manchester United som lockade Ferguson att lämna Skottland 1986. I United kom han att bli en institution och fick vid sitt 25-årsjubileum en ”egen” läktare på Old Trafford: Sir Alex Ferguson Stand! Engelska drottningen adlade honom redan 1999 och 2012 fick han en staty utanför stadion - tydliga tecken på framgångar.
Den här boken är en enda lång uppräkning av intressanta och inte intressanta matcher och spelare sedda genom Fergusons ögon… Egna misstag i laghanteringen erkänns… Och spelare sågas i höjd med fotbollsdobbarna! Henrik Larsson ingav däremot stor respekt - Sir Alex gillade både hans inställning och prestation!
Boken är värd att lägga tid på, men den ger mer ju mer man vet om engelsk och europeisk fotboll under de senaste 30 åren!
Fotboll är ju som musik - väldigt engagerande! Och fotboll i musiken finns det många exempel på, alltifrån ”Nackas” sånginsatser till GES’ ”guldgrävande i USA och däremellan massor, dock inte Zlatan! Glenn Hoddle, med en mer än 20-årig karriär som spelare och därefter tränare inkl Englands landslag, gjorde ett inhopp i musikbranschen 1987! Tillsammans med en annan ”fotbollare”, Chris Waddle, gjorde de singeln ”Diamond lights”. Vid den tiden var de lagkamrater i Tottenham och landslaget och lyckades få framgång även med musiken:
Ett annat hurtfriskt engelsk inslag är ”Head over heels in love” skriven av Chris Norman, sångaren i Smokie, och Pete Spencer. Låten blev debutsingeln 1979 för en annan engelsk landslagsman, Kevin Keegan, dock med begränsad framgång. Att ha 63 landskamper på sitt CV hjälper inte alltid på tio-i-topp-listan…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Smile, though your heart is aching...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Luffaren försöker underhålla Döden i en ”rolighetsmatch” varje julafton i en strävan att roa så mycket, att han ”lyckas utverka ett år till”… och får på så sätt deras gemensamma färd förflyttad i flera år. Men föreställningen misslyckas 1977 och Luffaren lämnar jordelivet på Juldagen det året.
Fabio Stassi har lyckats få ihop en intressant historia i ”Luffarens sista dans”, som kom på svenska 2014. Luffaren är Charlie Chaplin!
Romanen är, förutom tävlingen mot Döden, upplagd som flera brev till Chaplins yngsta barn, Christopher, född 1962. I dessa brev berättas om hur karriären startade i England. Om alla vedermödorna för att finna sina ”egna figurer” och skapa sin plats i teatervärlden. Detta ledde efterhand till möjligheten att få göra film i USA och där kom de stora framgångarna.
Detta är intressant läsning om Charlie Chaplin, även om en riktig biografi säkert varit mer innehållsrik. Jag tycker att boken ger en förenklad, men ändå skaplig, bild av Luffaren, som skådespelare, komiker och regissör. Underhållande och ganska lättläst!
Dagens överskrift är inledningen på ”Smile”, en melodi komponerad av Charlie Chaplin till filmen ”Moderna tider” (1936). Texten skrevs av John Turner och Geoffrey Parsons och blev en hit för Nat King Cole 1954. Michael Jackson spelade in låten 1995 för sitt ”HIStory”-album och så här låter den:
Charlie Chaplin deltog I Melodifestivalen 1977! Ja, Eva Rydberg sjöng Tomas Ledins låt om Chaplin, förstås… Tio år tidigare fick Chaplin en Englandsetta med ”This is my song” framförd av Petula Clark. Låten var tänkt som instrumental filmmelodi, men Chaplin skrev en text och ”nästan-grannen” Clark spelade in:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Every raindrop means a lot...
Idag är det fredagen den Trettonde! Men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Äntligen en bok om en av de ”stora” svenska 60-talsgrupperna! Göran Brandels och Lennart Wrigholm kom 2012 med ”Boken om Tages * Från Avenyn till Abbey Road”. Tages var bandet som korades till Västkustens Beatles och turnerade flitigt i konkurrens med framför allt Hep Stars, Shanes, Ola & Janglers och Mascots.
Man var tidigt inne på att skriva sin egen musik, vilket inte var alldeles vanligt i Sverige ”på den tiden”. På så vis skapade man sin egen musikaliska identitet. Detta ledde faktiskt till att man till slut fick chansen att spela in i EMI’s inte helt obekanta studio på Abbey Road, St Johns Wood i London! Inte illa!
Det svenska förlaget ”Premium Publishing” har gjort ännu en innehållsrik och snygg bok - imponerande! Dessutom medföljer en vinyl-EP med 4 låtar, varav 2 som ej givits ut tidigare. Onekligen en bok man vill bläddra och hålla i. Tages-diskografin uppskattas, men ärligt talat, boken består mest av klipp från Bildjournalen m fl magasin, visserligen kompletterade med intervjuer, men det räcker inte. Jag saknar djup och tycker det blir lite torftigt med tidningsurklippen!
Allting har en baksida, så även Tages-singeln ”Miss Mac Baren” från 1966! ”Get up and get going” heter låten och här hör vi den i en enastående playback från något svart/vitt TV-program. Entusiastiskt och kul!
Hösten 1968 lämnade Tommy Blom Tages, men de övriga ville fortsätta och bytte namn till Blond. Albumet ”Lilac years” spelades in i England för att lanseras i Europa och USA. Framgångarna uteblev dock och sommaren 1970 var det hela över. ”Caroline” är en av låtarna på albumet och här hör vi den live i svensk TV december 1969.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
You should have the luck of the Irish...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Så jag föreslår dagens ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Roddy Doyle skrev boken om ”The Commitments”, som handlade om arbetargänget i Dublin som börjar ägna sig åt musiken. Det blev till en omtalad film 1991 med bra musik. År 1999 kom Doyle med en annan bok med handlingen förlagd till Irland, ”En stjärna kallad Henry”. Titeln syftar på en pojke, som dog i tidig ålder i början på 1900-talet i det fattiga Dublin. Lillebror får också namnet Henry, men hans mamma pratar hellre om storebror, som är en av stjärnorna på himlavalvet…
Lillebror Henry Smart får en tuff start i livet. Och fortsätter på den vägen, blir i tidig ålder en mycket aktiv IRA-man och kämpar för ett befriat Irland. Egentligen är det inte förrän han blir pappa, som han lämnar våldet. På vägen dit hinner dock mycket hända…
Detta är en stökig och våldsam bok, men samtidigt känns det lite som en beskrivning av ett lands frigörelse från förtryck. Irland försöker bli av med oket från Storbritannien och man får en liten vink om religionsproblematiken på köpet. Och så kan man fundera på vad som rapporteras om i dagens nyheter… förtryck, förföljelser, mord… Längre än så har mänskligheten alltså inte kommit…
Först år 1949 blev Irland en egen republik och boken är en aggressiv historielektion om en tidig del av vägen dit.
På albumet ”Some time in New York City” (1972) finns “Luck of the Irish”, skriven av John Lennon och Yoko Ono. Här hör vi den i en akustisk liveversion från ett engelskt tv-program.
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Money makes the world going ‘round...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Gunnar Wetterberg kom 2013 med en riktig släktkrönika - berättelsen om familjen Wallenberg. Vi får följa familjen i ord och bild från 1800-talet fram till idag och det är inte utan att man har nytta av de två ”släktträden”, som finns avbildade i boken.
Det är inte helt enkelt att följa med i turerna från 1800-talets André Oscar Wallenberg, som fick 21 barn med 3 olika kvinnor, av vilka han var gift med 2, till dagens medlemmar av familjen. Det har varit både med- och motgångar genom åren, men även ganska vidlyftiga och påpassliga affärer till gagn för imperiet.
I bokens intressanta kapitelindelning avverkas familjen och företagen, liksom deras politiska påverkan. Men även successionen, företagsstyrningen, de internationella affärerna och institutionerna avhandlas. Och så får veta en del om stiftelserna, inte minst Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, grundad 1917, och som blev en oerhört viktig pusselbit i skapandet av familjeimperiet. Stiftelsen fick f ö alldeles nyss ny ledare efter Peter Wallenbergs bortgång för ett par veckor sedan.
Wetterbergs bok är en sammanfattning av vad många tidigare skrivit om familjen Wallenberg under årens lopp. Bokens litteraturförteckning, som f ö är hela 8 sidor lång, visar på att författaren gjort en omfattande research. Boken är en läsvärd resa genom svensk företags- och ägandehistoria inom- och utomlands, men visar också på dagsläget för familjen.
Wallenbergarna verkar ju gärna i det tysta, sägs det. Detta fick mina tankar att vandra iväg till titeln på en gammal låt med Traffic: ”No face, no name, no number” från bandets första album ”Mr Fantasy” (1967). En av grundarna av Traffic, Steve Winwood, var då 19 år och hade redan en framgångsrik karriär i Spencer Davies Group bakom sig! Just den här vackra eftertänksamma låten skrev han tillsammans med Jim Capaldi.
Ett annat passande musikaliskt inlägg kan väl vara “Money Money” ur musikalen ”Cabaret”. I filmen (1972) är det Liza Minnelli och Joel Grey som framför sången.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
You are the dancing Queen...
Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Så jag föreslår dagens ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!
Baksidestexten till boken ”Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten” (2014) av Anna Hedlin lockade mig att låna och läsa den. Tyckte det lät spännande med ”hårdför politik i en berättelse om makt och utsatthet” om ”det engelska hovet under Tudor-renässansen”… Men tji, vad jag bedrog mig!
Jag fångades inte alls av kungens jakt på en kvinna/drottning, som kunde ge honom en son och prins. Det är kvinnor och intriger hit och dit, liksom lorder, baroner och grevar till höger och vänster. Och ett och annat huvud rullar, men vadå?
Många fängslas i boken, men jag fängslas då rakt inte av den och lämnar den och tackar biblioteket för lånet, helt utan saknad.
Och på tal om kungligheter… ”King of rock’n’roll”-titeln är det flera som aspirerar på, men jag väljer helt på eget bevåg: Elvis Presley! Men för att inte ”rocka” till det alldeles för mycket denna veckans första dag, så väljer jag en låt ur filmen ”Girls! Girls! Girls!” från 1962: ”Return to sender”:
Aretha Franklin ges ofta epitetet ”Queen of soul”, så jag tycker vi lyssnar på henne i ”I never loved a man (the way I love you)” skriven av Ronnie Shannon. Låten blev en stor hit 1967, men här hör vi den ”hemma hos Obama” 2014. Aretha fyller f ö snart 73 år…
Go’ månda’!!!
Haj å Goodbaj!
When the music is over...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Sven Lindström har ”grävt” i den skånska musikhistorien igen! Och upp kom boken om ”Olympen” (2014). Betongbyggnaden, som ”blev till” som en del av den stora ökningen av studenter i Lund på 60-talet.
Studentantalet tredubblades från 1960 -> 1970 och det saknades boende. Ett nytt studentcentrum, ritat av ”betongfantasten” och arkitekten Bengt Edman, skapades i Lund. Statsminister Erlander tog första spadtaget till Sparta våren 1968.
Två år senare invigdes området av Olof Palme. Det innehöll många studentbostäder, men byggnaden för sport hade blivit fel dimensionerad… Hallen var för liten! Kan det vara samma måttfel, som Sporthallen i Köpingebro, öster om Ystad, drabbades av…? Olympen på Sparta blev ingen hjälp för handbollsstaden Lund!
En svåranvänd betonghall… till vad? Lösningen hade en 22-årig skånepåg, Stefan Malmström, sedermera mest känd som ”Julius”! Varför inte satsa på konserter? Sagt och gjort! Det blev en lång musikalisk historia i Olympen.
I slutet av boken finns en sammanställning över alla besökande artister och grupper från första konserten 6 september 1971 med ”The Incredible String Band” med danska ”Burnin’ Red Ivanhoe” som förband till avslutningen i oktober 2009 med ”Porcupine Tree”.
Olympen har gästats av alla från ABBA och Paul McCartney’s Wings till Victor Borge och Sven-Bertil Taube. Visserligen kan jag reta mig på att jag inte tog chansen och körde de få milen till Lund oftare, men det blev i alla fall konserter med Elvis Costello, Kinks och Roxette. Men varför såg jag inte Roxy Music, Ekseption, Jethro Tull, Ten Years After, Procol Harum, Rod Stewart & Faces, Queen, Sparks, Manfred Mann’s Earth Band, Eric Clapton, Chuck Berry…? Ja, den listan kan jag göra lång…
Ett femtontal arrangemang per år blev det fram till 90-talet, då produktionerna blev så pass stora och dyra, att Olympen och dess scen helt enkelt inte räckte till. Därefter blev det ett par tillställningar per år fram till 2009. Och numera har Olympen förvandlats till ett gym!
Denna bok är inget litterärt mästerverk, men ett alldeles strålande dokument över alla artister Julius lyckades boka trots konkurrensen från t ex Köpenhamn och Malmö. Dessutom god läsning för kalenderbitare! Och mitt ex är dessutom autograferat av Lindström och Julius… Tackar för det!!!
Efter 3 album splittrades den grekiska trion Aphrodites Child 1972 och en av medlemmarna, Vangelis, kom att, tillsammans med Kraftwerk och J M Jarre, bli en av de tongivande i den elektroniska musiken. Sångaren i trion, Demis Roussos, fick stora soloframgångar med sånger som ”Forever and ever” och ”Goodbye my love, goodbye”. Han framträdde på Olympen både 1974 och 1975. Letade på nätet efter bilder på Roussos besök i ”Loffe” Carlssons TV-program, men hittade i stället det här: Live/playback i ”Forever and ever”.
Demis Roussos avled i veckan, 68 år gammal. RIP.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Chest to chest, nose to nose...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Med ett behov av bokintäkter, men samtidigt lite som terapi, har Camilla Henemark med hjälp av Carina Nunstedt skrivit en bok om den förras ”Adjö det ljuva livet” (2012). Förmodar att en annan bok, ”Den motvillige monarken” och dess kapitel om ett förhållande mellan Carl XVI Gustaf och Henemark, påskyndade skrivandet…
I boken får jag veta mycket om Camillas barndom, uppväxt och skolgång. Hon tillbringar mycket tid hos sin mormor efter föräldrarnas skilsmässa. Hos mormodern är det mycket lekar och stoj och stim, men en glad tid. Camilla är ett mycket aktivt barn och hon får utlopp för energin med bl a utklädning, nästan som på teater.
Visste du f ö att Camilla var en riktigt duktig friidrottare i sin ungdom? Hon var bäst i höjdhopp - 1.63 som 13-åring! Hon deltog i flera landslagsläger och noterade, utan djupare tankar just då, att Patrik Sjöberg aldrig bodde med de övriga ungdomarna. Han och hans tränare fick alltid bo ”för sig själva”… Nu, i efterhand, vet vi varför.
Energin och aktiviteterna flödar i boken. Snart blir det modellande och musiken kommer in i livet. Detta landar snart i Army of Lovers, med världen som arbetsplats, men det är inte helt enkelt, för i bandet finns Alexander Bard… och han tar plats… och båda verkar ha bekymmer med bokstavskombinationer…
Camilla får sparken ur bandet, men fortsätter med musik och modellande. Men har under tiden med bandet skaffat sig en del ovanor, som inte är bra varken för hälsa eller ekonomi… Det är kaos i både liv och ekonomi, men hon är i svängen och träffar Chefen, dvs Carl XVI Gustaf… flera gånger, dessutom… ofta i mindre sällskap… väldigt små, rentav…
Hennes äktenskap med regissören Anders Skog varar inte så länge, medan förhållandet med Johan Renck (även känd som Stakka Bo) varar lite längre innan det också är över. Johan och hans bror Martin var till slut två av de som räddade Camilla när hennes liv rasade utför i raketfart. Drogerna ledde till hennes försök att ta livet av sig och stort behov psykvård.
Intressant bok om artist- och modellivet, som ju handlar mycket om att ”sälja sig”… på olika sätt och vis… utan att sälja sig och sin kropp hur som helst. Och var går gränsen för LaCamilla??? Boken är inte utan ett visst läsvärde!
”Give my life” från 1995 blev en hit, framför allt i Frankrike, för Army of Lovers, vid den tiden utökad till en kvartett. Låten skrevs av ett vant ”hit-gäng”: Alexander Bard, Tim Norell och Ola Håkansson. De skrev också till t ex Secret Service, Jerry Williams, Boppers, Lili & Sussie. Jag gillar låten, men videon…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
…skynda på, nu ska karusellen gå...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Varför flyttades Thomas Qvarsebos byst av Lennart Hyland, som 1995 avtäcktes av Prinsessan Lilian, från sin öppna plats vid Radiohuset till en stängd park 2006? Lars Ragnar Forsberg, journalist och författare, försöker i sin bok ”Hyland * Legenden och hans tid” (2013) reda ut detta och mer därtill. Det visar sig dock inte helt enkelt - han får egentligen inget svar på frågan, men läsaren får ”livet som Hyland” på kuppen!
Forsberg har intervjuat så många som möjligt av familjen, vännerna, ovännerna och arbetskamraterna till radio- och TV-legenden Lennart Hyland (1919-1993). I flera fall kom pratstunderna i ”sista stund”, men tyvärr, i några fall hann intervjuoffren lämna jordelivet.
Hyland var född och uppvuxen i Tranås och redan 13 år gammal sjöng han ”Uti vår hage” i en annan legends, Sven Jerring, radioprogram ”Barnens brevlåda”. Efter realexamen i Tranås började han jobba på Tranås-Posten, varifrån han drog vidare till Karlskoga och därefter Barometern i Kalmar, där han även börjar göra sportreferat i radion. På fredsdagen, 7 maj 1945, direktsänder han tillsammans med Gunnar Helén från gator och torg i Stockholm.
Reportage och rapporter övergår sedermera i egna program, som t ex Karusellen och Hylands hörna i radio och/eller TV. Samtidigt är han ivrig, idog, engagerad och nyskapande sportreporter, dock kanske inte alltid den bästa arbetskamrat man kan tänka sig…
Det finns hur mycket som helst att berätta om denna bok, inte minst kopplingen till mitt eget radiosportslyssnande genom åren. Hyland och alla dessa andra härliga referenter, som, ofta med Hyland som lärare, med stor inlevelse berättade om med-/motgångar i olika tävlingar. Boken friskar upp minnena!
Tage Erlander och Lennart Hyland lyckades var och en på sitt sätt förändra och modernisera ”efterkrigs-Sverige” fram till slutet av 60-talet, se’n blåste det lite andra vindar… Och Hylands spritproblem blev dessutom allt tydligare… Boken är mycket läsvärd!!!
Listan är lång på artister, som fick sitt genombrott i Hylands program, men först: Han tackade nej till ett besök av The Beatles… och det ger ju inga pluspoäng! Däremot lyckades han med konststycket att få Siw Malmkvist att sjunga ”Slit och släng” ackompanjerad av Hep Stars! Onekligen en underhållande kombination år 1966…
Och titta vad jag hittade! Rap på svenska! ”Orientexpressen” ur Svea Hund på Göta Lejon (1976) med Hasse å Tage, Monica Z, Lena Nyman, Gösta Ekman m fl. En imponerande samling, som med rytm och orytm får tåget att rulla… Hasse å Tage var f ö gäster i Hylands Hörna 1962 där de bl a pratade om sitt nystartade bolag, AB Svenska Ord.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Time to worry, cry wolf...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Ulf Mårtensson har grävt djupt i arkiven på Ystads Allehanda m fl ställen och intervjuat en del personer med inblandning i eller anknytning till Hasse & Tages arbete i sydöstra Skåne. Boken, ”Hasse & Tage * Från äppelkrig till vargatid”, kom redan 2008.
Tomelilla sattes på kartan av de här herrarna, först med sommarhusköpet och senare med Ambumsgården. Denna gård i Sälshög, strax norr om Tomelilla, kom att bli platsen för repetitionerna av ”88-öresrevyn”, men också för boende och filminspelningar. De berömda ”gumpavgjutningarna” finns f ö fortfarande kvar där.
”Äppelkriget” var första filmen de spelade in i dessa trakter, men fler följde, bl a ”Ägget är löst” och ”Picassos äventyr”. I boken får vi bl a veta att delar av ”Ägget är löst” spelades in på Skånemejerier i Lunnarp med tagningar både ute i mejeriet och i matsalen - jag vet, för jag jobbade där då och fixade autografer av några av skådespelarna…
Men det fattas i boken en liten upplysning om ”Falsk som vatten”. Det togs scener till den även på Ystads Teater - jag vet, för jag var statist och insatsen blev inte bortklippt, även om den var försvinnande kort…
Detta är boken om Hasse & Tage på Österlen och lite till - det här är sammanfattningen. Och den är kanske inte märkvärdig i sig, men deras filmer från den tiden är långt ifrån bortglömda och gagnade utan tvekan även trakten. Boken är en trevlig påminnelse om både filmerna och filmningen!
Vargatider anknyter till förvisso till filmskapande på Österlen, men veckans händelser i Paris ger ordet ytterligare en dimension. Passande musik till det eländet kan kanske vara denna lätt stillsamma vackra melodi? Jag tänkte mig ”The only living boy in New York” från Simon & Garfunkels gigantiska hitalbum 1970 ”Bridge over troubled water”, som f ö blev duons femte och sista studioalbum.
På tal om vargar, så flyger tankarna direkt till Steppenwolf, som John Kay bildade 1967 i Los Angeles. De är väl mest kända för ”Born to be wild”, som blev ledmotivet till filmen ”Easy rider” 1969. Men idag fastnar jag för ”Magic carpet ride” från deras andra album, döpt på bästa dansbandsvis till ”Steppenwolf the second” (1968). Här i en orgelflödande liveversion av lite senare datum.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Happy New Year, Happy New Year...
Tänk att det blir fredagar i år också… det är ju då det blir “Litterära Hörnan”!!!
Blaine Hardens bok om ”Flykten från Läger 14” (2012) är ingen bok man sträckläser, inte jag i varje fall. Inte för att boken är ointressant eller tråkig, utan för att den är så obehaglig!
Boken handlar om Shin Dong-huyk, som föddes 1982 och växte upp i ett arbetsläger i Nordkorea. Till sist lyckades han, som en av få, fly från lägret och ta sig till Kina och ut i frihet.
Den 2 januari 2005 rymde Shin och en medfånge, Park. Det blev dock trubbel redan vid elstängslet, som omringade lägret. Park fick kraftiga elstötar och dog hängande på kabeln, detta bidrog dock till att eltråden tyngdes ner så pass mycket att Shin kunde komma igenom och ut.
Priset var dock högt. Endast Park hade upplevt ett liv utanför lägret och hade därmed lite kännedom om kartor, landsgränser etc. Shin hade ingen aning med sina få år i skolan, som egentligen inte givit mer kunnande än att det gäller att arbeta och hålla koll på kamraterna, dvs spionera och angiva, för att kanske kunna nå egna fördelar. Ibland kunde belöningen vara några majskorn extra…
Lägerlivet var fruktansvärt. Tortyr, pennalism, minimalt med mat, ibland ingen alls, olika former av straff för förseelser, allt styrt med yttersta godtyckligheter. Shin fick se sin mamma och storebror avrättas efter ett försök att rymma. Och för egen del fick han ett finger avhugget som straff efter att ha råkat snubbla under sitt arbete som symaskinsmekaniker…
Nordkorea är en kommunistisk diktatur med stark personkult kring ledaren. Det finns mycket att säga om allt det, men jag nöjer mig med att konstatera, att av landets drygt 24 milj invånare, så hålls kanske mer än 200 000 personer i arbets-/fångläger, resten svälter... Det stora antalet fångar beror bl a på att man anser att ett brott mot ”landets idé och ledning” medför straffskyldighet i tre generationer…
Boken om denna osannolika värld är absolut läsvärd!
Kan vi hoppas, att denna vår krigiska, förföljande, mördande värld kan bli bättre 2015? Låt oss alla få en god och fridsammare fortsättning på livet och omvärlden!
Låt oss lyssna på Paul McCartney och hans ”Ebony and ivory”. Tillsammans med Stevie Wonder spelade de in alla instrumenten och sjöng, singeln släpptes, och blev en stor framgång, 1982. Här hör vi dem live i Vita Huset 2010:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Walking my baby back home...
Nu är detta år på upphällningen…! Och dags för årets sista “Litterära Hörna”!!!
En boksvit har nått vägs ände - Svenska Turist Föreningen STF’s årsbok, ”Tidernas resa – En årsbok i tre sekler”, kom hösten 2013 med sin sista utgåva. Den första kom 1886, året efter att föreningen startade, och nu sammanfattas allt i denna 128:e årgången.
Första skriften var på 26 sidor, men efter hand växte omfånget. Från början var det i föreningen engagerade geologer som var skribenter, men efterhand blev det resande och vandrande personer som tog över. För att sedan ta hjälp av mer etablerade författare. Nämnas kan Sigfrid Siwertz, Erik Axel Karlfeldt, Björn-Erik Höjer, Selma Lagerlöf, Prins Carl, Ellen Key och Dag Hammarskjöld. Den sistnämnde var f ö vice ordförande i föreningen under 50-talet.
Foton togs väldigt tidigt in i böckerna, men man tog också hjälp av konstnärer som Albert Engström, Ossian Elgström, Roland Svensson, Sven X-et Erixson och Gunnar Brusewitz. Inte utan att boken tidvis kom att användas som undervisningsmaterial i Sveriges geografi i skolor.
Böckerna har genom åren sammanlagts tryckts upp i 18,2 miljoner exemplar. Som kuriosa kan nämnas, att 200 st av böckerna, som skulle till medlemmar i Amerika, gick till botten med ”Titanic” 1912…
Årsböckerna har kanske haft en viss övervikt åt fjällvärlden - både med tips om hur man kan nå dit, hitta boende, packa ryggsäcken etc. Men över tiden har varje landskap ”fått sin” årsbok och kunnat locka med sina företräden.
Allt detta i bokform är dock historia nu med ”Tidernas resa”, som avslutning. Böckerna kostar STF för mycket och då väljer man att lägga pengarna på ”Turist”, ett magasin som utkommer några gånger om året. Tidningen i kombination med hemsidan ger snabbare information, ett viktigt argument idag. Tror säkert det är ett bra val - själv är jag väldigt förtjust i ”Turist”, som verkligen lockar till resande i Sverige. Skulle misstänka att, förutom årsböckerna, så finns även ”Turist” på ditt bibliotek.
”Sakta vi gå genom stan” heter dagens titelmelodi på svenska, men jag tror den är i långsammaste laget som ett fjällvandringssällskap… Tror det blir bättre med ”Walking to New Orleans”, som skrevs av Bobby Charles för att bli en hit med Fats Domino 1960! Här framförs den live i showen ”Rockin with Ricky Nelson and Fats Domino” och jag njuter av att originalets stråkar bytts ut mot brölande saxofoner! Showen spelades in hösten 1985, bara ett par månader före Rickys död 31 december 1985.
En annan taktfast “vandrarlåt” är ”Walk of life”, skriven och här framförd av Mark Knopfler live i London 1996. Noteras bör att klaviaturen sköts av grundaren av bandet Squeeze, men sedermera programledaren, Jools Holland! Paul Franklin spelar steelgitarr med den äran, vilket ger den här låten lite extra klanger! Hej-å-hå, ut-å-gå!!!
Tack för i år!!! Och Gott Nytt År!!!
Haj å Goodbaj!
Oh dessa grönt granna granar...
Nu är det ju!!! Och dags för “Hörliga Julhörnan”!!!
Ja, nu har du väl öppnat dina julklappar (för det blev väl, som vanligt, ”god tilldelning”…) och emballaget är väl samlat och sorterat… Kanske dags för en lugn kopp kaffe? Det är ju lite tidigt att börja läsa julklappsböckerna - dessutom var det ju en, som du redan hade, eller hur?
Och så är det ju dags att slå ett öga på FB, kanske hög tid denna högtid, rent av? Och där finns då ”mina” julsånger redo att avlyssna och –njuta! Ta nu en knäck till och, varför inte, ännu en marsipantomte och spisa tillsammans med kaffet och musiken!
Idag bjuder jag på något lite nyare tongångar och börjar med Lisa Miskovsky och Kalle Moraeus, som har en 4-spårs julskiva ihop utgiven 2014. ”Klockor ring för mig” har Miskovsky skrivit tillsammans med Annika Norlin, som vanligtvis hörs som Hello Saferide eller Säkert!. Tycker att de fått till en ganska skaplig julstämning och –ton.
År 2010 kom Coldplay med den julklingande ”Christmas lights”, som f ö fått svensk text av Ulf Schagerström till Tommy Körbergs nyss utkomna julskiva. Coldplay är ju duktiga på klanger och stämningar i sina låter och lyckas väl med julerierna också. Här hör vi dem live från Liverpool i en spelning från den 19 december 2010 med lite extra hjälp av Gary Barlow från Take That. Jag är väldigt förtjust i den lite ”folkmusikhaltande” takten, som f ö accentueras än mer med trummor och bas drygt 2 min in i sången! Med pepparkaksburken på pianot - Hej å hå, jula på!!!
Goo’ juul !!!
Haj å Goodbaj!
