Johnny - samlaren...

Den flitige journalisten, TV-reportern och Lundapågen Olof Lundh granskar fotbollen rejält i sin nya bok: ”Allsvenskan enligt Lundh”. Samtidigt är han tydlig med sina favoritlag Leeds United och Landskrona BoIS.

Via pappans barndomsvän, som var ordförande i BoIS, blev Lundh tidigt iklädd lagets randiga ställ… och det blev en oskiljaktig kombination! Men det innebär inte att klubben klarar sig utan granskning i denna bok.

Redan i kapitelöversikten syns det ”vartåt det barkar”… Alltifrån spelberoende till mygel och fiffel på olika nivåer i den (all)svenska fotbollsvärlden utsätts för granskning. Även det misstänkta matchfixningsförsöket, som är i domstol just nu, skriver Lundh om (IFK Göteborg - AIK i maj 2017).

En del märkliga händelser på högsta nivå avslöjas, men ingen vill stå till svars…  och ingen kommer med en trovärdig förklaring. Men även svårförklarat agerande av några agenter finns med i boken, men även där saknas svaren.

Dominanta klubbledare uppmärksammas, liksom någras hårda nypor och tveksamma agerande, men även här uteblir svaren på frågorna. En del spelarövergångar försöker Lundh reda ut pengagången i, även här utan att frågorna besvaras.

Till detta kommer det utsatta jobbet som domare. Därutöver skriver Lundh om äganderollen i föreningarna och om matchfixning. Som sagt, det är många kapitel i boken…

Och det är kanske lite det som är bekymret med boken  -  OCH fram för allt för fotbollsrörelsen. Märkliga ageranden om allt från spelar- till TV-avtal döljs och tyder på att det finns de som tjänar en förskräcklig massa pengar i det dolda…

Detta en bok om intriger och märkliga händelser nästan i deckarklass… Intressant läsning för idrottsivraren.

”Games people play” skrevs av Alan Parsons och Eric Woolfson och kom 1980 på Alan Parsons Projects femte album, ”The turn of a friendly card”. Bandet drevs av Parsons och Woolfson, som plockade in olika musiker genom åren för att spela in och turnera.

Och så tar vi den mer kända ”Games people play”! Skriven av Joe South och med på hans debutalbum ”Introspect” 1968. Låten blev en stor framgång och hans signaturmelodi, men även andra hits kom från hans penna, som t ex ”Rose garden” (Lynn Andersson) och ”Hush” (Deep Purple). South var även framgångsrik studiomusiker och spelade bl a med Bob Dylan och Aretha Franklin och var den som blev ”influgen” för att ”elektrifiera” Simon & Garfunkels ”The sound of silence”. Det blev deras första listetta! Joe South:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Den tyska flickan” rusade direkt in på min 20-bästa-lista över lästa böcker!!! Detta är Armando Lucas Correas debutroman (2016). Författaren bor i New York, men föddes 1959 i Guantanamo, Kuba.

Boken är baserad på verkliga händelser och startar i 1930-talets Tyskland. Berlin 1939 och New York 2014 är kapitelrubriker och handlar om Hannah och Anna… med flera!

Jag vill absolut inte störa din egen upplevelse av boken, men kan inte låta bli några enstaka ord ur den…

”Makt togs från de rika och gavs till de fattiga, som sedan blev rika, tog över hus och affärsverksamheter och trodde de var oövervinnliga.”  -  apropå Tyskland på 30-talet, Sovjet från 1917 och framåt, Kuba på 50-talet och… ja, listan är lång och ”aktiv”…

”Är människan Guds misstag eller är Gud människans misstag?”  -  apropå religioner…

”Blommor vissnar… Stenar varar”  -  apropå besöket på en kyrkogård på Kuba.

”… i den här familjen dör vi inte, utan tillåter oss själva att släppa taget.”  -  apropå kyrkogården.

”Den tyska flickan” fick mig att tappa andan! Den är enastående bra, oerhört välskriven med en noggrannhet i ordvalen, som gör att man känner både olust, krampaktig nervositet och doften av viol och vanilj.

Lärorik bok, som både Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt & co hade mått bra av att läsa och att sätta sig in i händelserna. Men även alla vi andra kan behöva påminnas. V g Läs!

Det blir ingen musik idag  -  tongångarna i boken får räcka med tillägget: Man måste ha kunskap om historian för att förstå samtiden. Men varför tar man inte lärdom av kunskapen???

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Operation Norrsken” med underrubriken ”Om Stasi och Sverige under kalla kriget” är journalisten Christoph Anderssons bok från 2013. Stasi var DDR:s/Östtysklands hemliga polis, ”Ministerium für Staatssicherheit”.

Men DDR var ju ingen supermakt under de dryga 40 år landet existerade? Och vad hade deras hemliga polis med och i Sverige och Norden att göra? Boken visar på aktiviteter, som jag inte trodde var möjliga från ett land med ungefär dubbelt så många invånare som Sverige!

Idag pratar man om ”desinformation” som ett möjligt hot, inte minst efter senaste presidentvalet i USA. Desinformation utsattes bl a Sverige för redan för femtio år sedan. Stasi var aktiva i vårt land!

Aktiviteterna, som även innehöll rent spioneri och angiveri, skedde inte bara i Stockholm, utan även i Skåne, bl a Lund. Och innefattade inte bara att hålla ett öga på det militära, utan även det politiska livet kollades och rapporterades till DDR. Det visade sig vid DDR:s fall, att det fanns många fler svenska namn i Stasis arkiv än man kunde föreställa sig.

Stasi lyckades nästla sig högt upp i socialdemokraternas (SAP) hierarki och kunde rapportera till sitt högkvarter om taktik och tankar i partiet. Men även på den kyrkliga sidan lyckades man knyta kontakter för att lyssna av svenska kyrkans agerande och stöd till kyrkan i DDR. Kyrkan där var inte någon större anhängare till diktaturen i landet.

SAP, även med Olof Palme som ledare, var inte speciellt aktiva i att försöka få in DDR på ett humanare spår. Tvärtom så sade man ja till både vapenexport och export av maskinutrustning för möjlig tillverkning av delar till kärnvapen! Till glädje för Bofors och ASEA… En del av vapnen exporterades dock vidare till krigförande länder i t ex Mellanöstern… Tage G Petersson, Birgitta Dahl, men även borgerliga regeringar, skrev på pappren…

Den kände filmaren Roy Anderssons agerande har fått ett eget kapitel i boken. Ämnet är desinformation…

Mycket, mycket intressant bok! Rekommenderas å det varmaste! Överraskningskvoten fylldes på ordentligt!

Efter en så engagerande bok, så är det lika bra att gå tillbaka till ”de gamla mästarna”, som Yngwie Johann Malmsteen! Och två sammanvävda stycken från hans egenskrivna och gitarrspelade ”Concerto Suite for electric guitar and ordcestra in E flat minor op. 1” från 1998. Jag har valt ”Prelude to April” och ”Toccata” i en liveinspelning med ”New Japan Philharmonic” inkl kör. Har dock inte lyckats hitta när just det här gjordes.

Med Malmsteen får man definitivt många toner för pengarna…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Åsa Larsson skriver ”spänningsromaner” står det på framsidan på ”Till dess din vrede upphör” (2008). ”Detta är ingen deckare”, sa’ hustrun och menade, att jag skulle kunna läsa den här boken…

Vad skillnaden mellan deckare och spänning är, fick jag ingen riktig förklaring på, men började läsa. Och fastnade snabbt!

Boken inleds med några strofer ur Jobs bok… och se’n… ja, se’n är det igång… med parallella berättelser… om hur bokens Wilma och Simon dyker efter ett störtat plan i Vittangijärvi (samtidigt går mina tankar till Henkel 111:an, som nödlandade den 4 juni 1940 vid/i Grövelsjön, nära Ryvang/Sylen i Norge).

Dykandet leder till händelser, som ger arbete år polis och åklagare i Kiruna. Fortsättningen hittar du i boken…

Detta blev en bra och spännande läsning! Åsa Larsson har skrivit fler böcker… dags för ännu ett biblioteksbesök?

På tal om vrede, så kom jag osökt att tänka på bröderna Gallagher i Oasis… De verkar/verkade inte alltid vara så väldigt mycket överens… även om det ryktas att de blivit vänner igen… åtminstone så pass, att de skulle börja spela tillsammans igen. År 1996 släppte de sin fjärde singel, ”Don’t look back in anger” och fick sin andra listetta i England. Noel Gallagher skrev låten och stod för sången, som annars brukade skötas av brodern Liam.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jerry Williams fanns där, liksom Peps och Körberg och… ja, de var många vars skivor kom på Sonet, det svenska skivbolaget, som fanns… Håkan Lahger och Lasse Ermalm berättar om Sonet i boken ”Hög standard”, som är en bra beskrivning av bolaget, men även titeln på en Peps-låt. Boken kom 2018.

Sverige har haft 3 större oberoende skivbolag genom åren  -  Metronome (med Anders Burman som pådrivare), Polar (där Stikkan Andersson styrde och ställde) och Sonet (skapat av Gunnar Bergström, Sven Lindholm och Dag Häggqvist). Inget av dem finns kvar… Alla är uppköpta!

Sonets historia berättas i den här boken och den är intressant, inte minst med tanke på vilka artister som fanns där. Utgivningen byggde väldigt mycket på vad ägarna gillade, vilket inte alltid betydde att musiken sålde… Men Ola Håkansson, f d Ola & Janglers, kom in i bolaget. Och han hade ”hit-känslan”  -  inte minst med starten av egna bandet Secret Service. Deras musik sålde bra lite överallt.

Sonet var duktiga på att snappa upp och skriva kontrakt med utländska bolag för distribution i Norden, t ex Island (Chris Blackwells bolag hade bl a Bob Marley, Traffic, U2), Virgin (med storsäljaren ”Tubular Bells” av Mike Oldfield) och Stiff Records (inkl Elvis Costello). Detta gav en bra ekonomisk grund att stå på. Man lyckades också få rätten till Count Basies ”The atomic Mr Basie”, ett av de bäst säljande jazzalbumen.

Andra Sonet-artister: Hasse Andersson, Skäggmanslaget, Nordman, Sylvia Vrethammar (”Eviva Espana” sålde bra världen över!), Lars Ekborg (”Bunta ihop dom”)  -  och en hel bunt andra bekanta!

Boken bygger på samtal med många ”inblandade” artister och kollegor med ett kapitel per person/intervju  -  däri skapas en icke obetydlig repetering. Denna upprepning är lite störande, men pratet med och om t ex Chris Blackwell, Peps Persson, Alexander Bard och Tomas Johansson (EMA Telstar => Live Nation) är mycket givande!

Tidsschemat i slutet av boken är en bra överblick över svensk musikhistoria, sedd genom Sonet-ögon. Och artistförteckningen är inte dålig, den heller! Skivnörden gillar mycket i denna bok, men även den allmänt musikintresserade har gott utbyte med många igenkännande nickar!

Sonet flög högt med sina framgångar, men ”glömde” parera när man ”tappade” de utländska bolagen och då... ”I begynnelsen” fick man, som nämnts, rättigheterna till Count Basies storsäljande album från 1957, ”E=MC²” även kallat ”The atomic Mr. Basie”. På albumet finns bl a ”Splanky”, men jag fastnade idag för ”The kid from Red Bank”, skriven av Basie och Neal Hefti:

Och då följer givetvis den här signaturen från 1961:

Det är ju Count Basie! I en ”omklippt” ”The kid from Red Bank”! Just det! Klassiskt!

Till sist: Ola Håkansson jobbade ju på Sonet och tillsammans 2 andra Sonet-artister, Alexander Bard (Army of Lovers/BWO/m fl) och Tim Norell (Secret Service), skrev han massor av hits! Jerry Williams sjöng ”It started with a love affair” 1989:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

En gammal Nick Hornby-bok, kan de’ va’ nå’t? Bokens titel är ”31 låtar” (2003) och musikintresserad, så är det ju lätt att lista (!) ut att jag inhandlade… Boken har några år på nacken, men innehållet kan vara läsvärt ändå.

Hornby skriver om 31 favoritlåtar och han gör det med inlevelse och kunnande. Det är en bred samling med musik från Röyksopp till Rolling Stones. Jag nästan önskar att det fanns ett bifogat soundtrack med alla 31 spåren.

Jag uppskattar att ”Rain” med Beatles finns med, en av mina favoritlåtar med dem! Ska dock erkänna, att ett par av låtarna och banden är helt obekanta för mig, men de kan vara bra trots det…

Visst är jag lite av listbitare, så detta är ett kul sätt att samla ihop musik man gillar. Förresten  -  vem har inte spelat in ”bilkassettband” inför semesterturen…? Hornbys variant som bok är helt ok, tycker jag.

Bob Dylan finns givetvis representerad på Hornbys lista, både som kompositör och artist. En av låtarna, ”Mama you’ve been on my mind”, skrev han redan 1964 under en resa i Europa. Han spelade in låten, men gav inte ut den förrän 1991! Hornby har plockat in Rod Stewarts version från 1972 på sin lista, medan jag bryter listmönstret och tar en inspelning av George Harrison! Hans vackra och lågmälda demoinspelning gavs ut 2011, 10 år efter hans bortgång, och låter så här:

Beatles-bidraget på Hornbys lista är alltså ”Rain”, en bra titel att ha med på ett bilband… En av mina favoriter och jag förstår inte riktigt varför låten bara fick vara en singelbaksida…  A-sidan var ”Paperback writer”, som jag också gillar, men ändå. Singeln kom 1966. ”Rain” är väl mest känd för inspelningens sista takter, där ljudet kördes baklänges! Första gången den tekniken användes! Min vurm för låten ligger främst i det suveränt fantasifulla basspelet av Paul och det kreativt drivande trummandet av Ringo, men sjungandet är inte så tokigt det heller…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Konsertens merchandise-tält innehöll, förutom tröjor etc, även en liten bok…  Berättelsen om Glenmark, Eriksson, Strömstedt fanns i ”GES – Den nakna sanningen” (2018).

Jag såg boken, kollade som hastigast och uppfattade det hela som en bilderbok med konsertfoton. Efter den trevliga föreställningen på Mölleplatsen i Malmö tittade jag en gång till i boken och insåg, att det fanns en hel del text i boken, så det blev ett köp!

Boken visade sig innehålla en del av konsertens mellansnack, men även lite mer om artisterna. Även de övriga medverkande musikerna presenterades, liksom själva historien om GES.

Låtskrivandet, inte minst ”När vi gräver guld i USA”, finns med i boken. Så ock ”fotbollslåten” och händelserna kring Sveriges insats i VM 1994. Tycker mig kunna uppfatta en gnutta stolthet över att fått vara med laget, sett matcher och att ha varit lite delaktig i framgångarna. Och det kan man väl bjuda på…

Detta är ingen märkvärdig bok, utan en skaplig och väl illustrerad bok om ”pojkbandet” GES på turné… Påminner starkt om en liknande Roxette-bok, har dock inte kollat om det är samma bolag som ligger bakom. Snabb, men kul läsning.

Ungefär så här lät det och såg ut på Mölleplatsen den 26 juli på GES konsert när de körde sin egen låt ”Hon är min”:

Från samma Allsång på Skansen hämtar jag deras ”När vi gräver guld i USA”. Välgjort/-spelat/-sjunget!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Festivalkommittén för ”Ystad Sweden JazzFestival” var riktigt snabba med att komma med boken om de första 5 åren, 2010-14. Den kom 2015.

Detta är en stor och vacker bok med några få berättelser. Men boken är mer som en gedigen dagbok med bilder och namn på de deltagande musikerna.

En stilig bok, men mest för de som var på plats och det var jag bara söndagen den 5 augusti 2012 för att kolla besöket av Quincy Jones, Bengt-Arne Wallin m fl. Glad jag var där då!

Eller varför inte besöka årets festival? 1 – 5 augusti rullar jazztonerna i Ystad!!! Några smakprov från tidigare festivaler:

Sofia II med saxofonisten Nicole Johänntgen lät så här förra året:

2015 spelade Robert Glasper Trio på Festivalen:

Toots Thielemanns, född 1922, gästade med sitt munspel Festivalen 2011 och spelade bl a ”Bluesette”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Fotbolls-VM är över för den här gången och jag har läst Stefan Lövgrens bok ”Fotbollsspelarpojken” (2018). Underrubriken, ”En biografi om Tord Grip”, ger VM94-vibbar, men innehåller så mycket mer än så!

Tord Grip föddes för drygt 80 år sedan i Ytterhogdal, byn i Hälsingland med kyrkan så vackert belägen på en udde i Kyrksjön. Pappan hade ett litet åkeri och körde timmer, medan mamman, trots sviktande hälsa, bl a drev frisersalong. Tords syster, Maine, har f ö nyss återvänt till byn och tagit över värdshuset Knoppergården, som jag gästade 1980…  men det är en helt annan historia.

Pappan tyckte att Tord snabbt skulle klara av skolan, för att börja jobba i skogen. Tords intresse för fotbollen var, ansåg pappan, inget att bygga livet på! Men precis så blev det!

Den lågmälde Tord visade snart sin talang för fotbollen, värvades till Degerfors och fick jobb på ett bageri. Fotbollen gick/fick inte gå att leva på. Amatörbestämmelserna avskaffades inte förrän i slutet på 60-talet…

Tords resa i livet och fotbollen är omfångsrik. Familjen betyder mycket för honom och frun och dottern följer honom till de olika orter dit spelar-/tränarjobb tar honom, men det får du läsa om i boken!

Visst hade jag lite koll på vad Tord gjort genom åren, men boken visar tydligt hur lite jag kände till! Massor av jobb på olika ställen och ibland samtidigt, som t ex att han var den första ledaren för damlandslaget, samtidigt som han hade ett pojklandslag och var ”bisittare” till A-landslagscoachen… Snacka om dubbelarbete!

Boken är inte kronologisk, utan i en annan ordning  -  vilken hittade jag inte… Men det har ingen betydelse, boken är oerhört läsvärd oavsett! Vilken berättelse! Vilket liv! Familj, fotboll och dragspel!

Till slut avslöjas varifrån bokens titel kommer! Lillebror Gunvall skrev en del, bl a novellsamlingen ”Yxa”. Där fanns ”Fotbollsspelarpojken” Eja, fotbollstalangen, som blev uppringd av den allsvenska klubben… Men pappan sade tvärt nej till den onyttigheten och då tog Eja sig… Norrländskt svårmod i kubik!

Jag gillar skarpt den här boken om Tord Grip  -  en ödmjuk, flitig, klurig och eftertänksam man, som kommit att göra rejält avtryck i svensk fotboll!

Inför ”lanseringen” av boken var Tord med i ett antal TV-program. Så här lät det om hans dragspel i ”Drömmen om Elin” i TV4 i apriöl 2018:

Från en fotbollsekvillibrist till ett orddito: Povel Ramel! Hittade ett liveframträdande, utan bild, av en 65-årings ordordning på engelska av en gammal klassiker: ”Johanssons boogie woogie vals” inför amerikansk publik 1987:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

I år är det 100 år sedan ”bonnatösen” Birgit Nilsson föddes och då har bl a Elisabeth Meyer-Topsøe markerat detta med en bok om henne: ”Birgit – Från Västra Karup till Metropolitan” (2018). Elisabeth föddes i Danmark 1953 och kom att lockas till den klassiska musiken. Hon läste musikvetenskap på Köpenhamns Universitet och ville gå vidare med sången, så hon skrev ett brev till Birgit om råd och tips. Hon fångades av brevet och engagerade sig i Elisabeth.

Birgit Nilsson, redan då uppburen världssopran med mycket resande, brukade inte ha elever. Det var dock något ”som klickade” med Elisabeth och det resulterade i, att de blev väldigt nära vänner! Vid Birgits 60-årsdag 1978 besökte Elisabeth Birgit och maken Bertil första gången.

Med denna vänskap som bakgrund berättar Elisabeth om Birgit, vars föräldrar ville att hon, som enda barnet, skulle gifta sig och ta över gården! Men blyga Birgit sjöng ändå allt vad hon kunde. Det blev kyrkokör, där kyrkomusikern Albert Runbäck insåg, att hon hade en bra röst. Han lyckades få Ragnar Blennow, kyrkomusiker i Lund och engagerad i körförbundet, som gästlärare till kören. Detta lyckades och Blennow kom att betraktas som Birgits upptäckare.

Men kor skulle mjölkas, betor gallras och hö tas in… Pappa Nils var fortfarande negativ till ”sjungandet”, men mamma Stina hade lite ärvda pengar, som hon ”sponsrade” dotterns vidare öden med för studier i Stockholm. Hon kom in på Musikhögskolan 1941  -  av 47 sökande antogs 2!

Allt detta och mycket, mycket mer finns att läsa om i boken  -  och det är den verkligen värd!!! Jag har läst andra böcker om Birgit, bl a hennes egen ”La Nilsson”, men detta slår allt! Birgits humor, drivkraft, envishet, generositet och den stora värmen från publiken finns väl beskrivet i boken.

Elisabeth har haft tillgång till massor av material, bl a Stinas dagböcker, och det ger boken ett stort omfång. Jag saknar bara det fina fotot, som togs av fotografen i Ystad, Gunnar Harnesk! Det stod i butiken på St Östergatan…

Birgit gjorde förresten 3 Sommarprogram i radion. Det sista, 13 juli 2003, gav hon rubriken ”Från bethögen till Beethoven”!  Nog hade hon humor!  

Sopranen Birgit Nilsson var ju stor Wagner-tolkare, men det finns mycken annan go’ sång med henne, som här: ”Vissi d’arte” från akt 2 av ”Tosca”, opera av Puccini. Gissar att detta är hämtat från italiensk TV i slutet på 60-talet

Men ok, lite Wagner här då… Slutscenen ur ”Ragnarök”/”Götterdämmerung”, Wagners fjärde och sista opera i ”Nibelungens ring”-sviten. Visserligen är det en konsertinspelning och inte scenversion, men ändå…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Tambourine Studios grundades i Malmö 1992 av bl a Per Sunding, basist och sångare i Eggstone, och blev snart en inspelningsplats känd för sitt unika sound. Tyvärr kom studion senare, att få utgöra namnet på en ekonomisk härva i ”den högre musikaliska skolan”. Journalisten på Sydsvenskan, Eskil Fagerström, skrev om det då och har nu samlat ihop det hela i boken ”Sanningen om Tambourine-härvan” (2014).

Fler och fler artister drogs till Tambourine efter Eggstones framgångar. Cardigans, Ark och Timbuktu och senare även Hives skapade storsäljande musik i Malmöstudion. På Tambourine fanns även en ekonom, som skötte bokföringen för artisterna och deras olika bolag. Hon var dessutom specialist på hanteringen av utländska skatter vid turnéer, skivförsäljning osv, vilket ju inte minst Cardigans drog nytta av.

Det kom även Hives att haka på. Och där har vi ”ingången till” problemen. De fem medlemmarna i Hives blir överväldigade av alla inkommande pengar efter sina framgångar i t ex USA. En gigantisk köphunger på samlargitarrer etc etc startar. Miljonerna rullar.

Ekonomen protesterar, men ingen lyssnar. Då börjar bokföringsmässiga ”lån” från de övriga ”Tambourine-banden” och det rullar vidare. Hives struntar i att lämna in kvitton, så bokföraren har svårt att reda ut vad som är privata eller bandets inköp. Som gammal ekonom blir jag ju knottrig på ryggen när jag läser detta. Kvittona är ju grunden i bokföringen! Grunden för korrekta skatter! Etc!

Ett litet hopp i historien/boken tar mig fram till, att pengarna håller på att ta slut! Och det kan inte Hives acceptera! Och de andra artisterna blir förvånade! Det hela slutar i rätten i Lund resp Malmö som den största och mest omfattande ekonomiska tvisten någonsin!

Och när boken kommer ut 2014 är de flesta tvisterna i Lund och Malmö avslutade, med Hives som ”förlorare” att betala till övriga artister samt rättegångskostnaderna.

Hives har dock överklagat! Så jag kollade på nätet och hittar, att det blev samma resultat i Hovrätten. Även detta överklagas, men HD tar inte upp ärendet! The Hives är förlorare och har att betala ett antal miljoner! Mycket intressant bok, både om musiken och konsten att ha ”noll koll” på det där med pengarna!

”When the music’s over” passar väl utmärkt som ”ledmotiv” till dagens bok? Det är dessutom en gammal dänga med Doors. Den kom på deras andra album, ”Strange days”, 1967, men sångaren Jim Morrison hade skrivit den året före och dessutom framfört den på scen! Låten är lång och har en suggestivt gungig ”tangentbordsbas”, spelad av Ray Manzarek. Bandet höll sig inte med basgitarrist! ”When the music’s over” för Tambourine Studios, men med The Doors live at Hollywood Bowl, den 5 juli 1968, dvs nästan på dagen för 50 år sedan!!!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nyhetsankaret och TV-journalisten Anna Hedenmo har kommit med en bok: ”Uppdrag sanning - Möten och tankar” (2018). Titeln låter som korsningen av SvT-programmen ”Min sanning” och ”Uppdrag granskning”, båda med en stark undersökande inriktning.

Hedenmo var under många år journalist på Aktuellt och Rapport, bl a när Estonia-katastrofen inträffade. Hon hade även en lång sändning när terrordådet vid Drottninggatan i Stockholm inträffat.

Tillsammans med Mats Knutsson har hon skött partiledardebatterna i TV under att antal år. På senare år har hon haft sitt eget intervjuprogram ”Min sanning”, där ”känt folk” utfrågas och får berätta under 1 timmes tid.

Hennes bok är lite av en ”programförklaring” till varför hon gör som hon gör i sina program. Hon berättar om en del episoder ur TV-livet, men väldigt lite om sitt eget liv utanför journalistiken.

Boken är ett starkt argumenterande för den fria och undersökande journalistiken! Bra, det verkar behövas i dessa ”nyhetsflödande” tider. Hoppas det finns utrymme för och läsare/lyssnare/tittare av det också och att de okontrollerade slabb-/snabbnotiserna inte tar över!

Lättläst och, till en hel del, tankeväckande bok!

För nästan på dagen 25 år sedan, 9 juni 1993, avled Arthur Alexander, 53 år gammal. Han var en amerikansk sångare och kompositör, vars melodier ofta förekom i de engelska 60-talsbandens repertoar. Beatles, Rolling Stones, Hollies m fl spelade in t ex ”You better move on” och ”Anna (go to him)”. Den senare fanns med på Beatles debutalbum, ”Please please me” (1963). ”Anna” var Arthur Alexanders 4:e singel i USA och kom hösten 1962. Jag lyckades inte hitta någon tidig liveutgåva, men väl en version från 1991 (?) med stillbild och liveljud med ”tårfyllt ömtålig” orgel, som inte alltid träffas rätt…!

Men först lite från ”The Ronnie Wood show”, där Ronnie och Paul McCartney pratar om ”Anna”…

Och så Arthur Alexander:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Författaren Herman Lindqvist är väldigt produktiv, men boken ”Christofer Columbus  -  Var han riktigt klok?” kom redan 1992. Tack vare en loppis hittade/läste jag dock boken först nu.

Colombo/Colon/Columbus föddes hösten (exakt datum ej känd!) 1451 i Genua, Italien, och namnet förändrade han allt eftersom han bytte boendeland… Son till en ullhandlare, men med en vilja att leva ett annat ”större/rikare” liv än sin far.

Detta är berättelsen om mannen som seglade till Indien, trodde han. Han seglade dit flera gånger dessutom! Men hans karta stämde inte med verkligheten, så han kom till det som kom att kallas ”Västindien”!

Ja, så enkelt kan man sammanfatta hans liv och leverne, men dramatiken var större än så. Betydligt större!

Och dessa resor berättar Lindqvist om på ett dramatiskt och sammanhängande sätt. För mig är dock den stora frågan  -  vad vet man? Och vad vet Lindqvist? Det finns inte så mycket dokumentation och en del av vad som skrivits visar sig i verkligheten vara skrivet flera år efter själva händelserna. Ungefär som Bibelns berättelser, som först var en ”muntlig berättarkonst” innan de skrevs ner.

Lindqvist är en god berättare, så ur den synvinkeln är boken underhållande och läsvärd. Och då kanske sanningshalten kan ha mindre betydelse…

Men jag är inte ute och seglar, när jag påstår att brittiska bandet Sailor leddes av en norrman! Georg Kajanus skrev 1971 en låt, som Cliff Richard inte fick någon större framgång med. Något år senare slog Kajanus till med nya sånger och bandet Sailor! Gruppens 4:e singel, ”A glass of champagne”, tog sig till andra plats på Englandslistan 1975. Kanske passar inte drycken till midsommarsillen, men låten lyfter stämningen ett snäpp till!

Go sill-y!   -   Gla’ Midsommar!!!

Haj å Goodbaj!

Kung Bosse i Malmö FF har fått en bok om sig! Staffan Tapper, Micke Sjöblom och Anders Roos har skrivit ihop ”Bosse – En hyllning” (2018), en stor bok om en stor fotbollsspelare!

Malmöpågen Bo Larsson upptäcktes tidigt på en skolturnering på Limhamnsfältet och lockades av ”hövdingen” Eric Persson över till Malmö FF. Sedan gick det snabbt framåt med matcher i pojk- och juniorlag, ja t o m juniorlandslaget!

Reservlaget i Malmö FF ”hoppades över”, det blev debut i A-laget direkt. Premiär 1962 i en träningsmatch mot brasilianska Flamengo och mål efter 20 sekunder! Matchen slutade dock med förlust.

Med 17 gjorda mål i allsvenskan blev Bosse, 19 år gammal, skyttekung 1963. MFF blev fyra i allsvenskan och fick brons, men året därpå blev det silver och debut för Bosse i A-landslaget.

Karriären accelererade med allsvenska segrar, proffs 3 år i VfB Stuttgart, sedan tillbaka till MFF för att avsluta 1980 i Trelleborgs FF. Det blev också 3 VM-turneringar med skiftande framgångar. Jag tar inte alla framgångar, utmärkelser etc  -  de finns i boken.

Detta är en maffig bok om Malmös och Sveriges, tillsammans med Zlatan, kanske bästa fotbollsspelare genom tiderna. Inte alls så kaxig som Zlatan, men med samma vinnarinstïnkt/-skalle!

Boken är tung med stora bilder och liten text, väldigt liten t o m, på gränsen till svårläst text. Tycker att i detta avseende är boken obalanserad, faktiskt!

Det finns bättre böcker om Bosse Larsson, men det känns, att denna är gjord med stor kärlek och värme om en vinnande och lågmäld fotbollsspelare och Malmöpåg!

Jag gjorde ett fynd på Youtube! Om man ”slår ihop” Georg Riedels ”Världens bästa Karlsson” med Bosse Larssons fotbollslir, då får man ”Larsson” med Norra Läktaren feat Dice! Rulla in en boll och…

Go’ freda’!!!

Jag såg på SvT avsnitten av ”Uppdrag granskning” som handlade om uppgjorda fotbollsmatcher i bl a Sverige. Nu har Jens Littorins och Magnus Svenungssons uppdrag utvecklats till en bok, ”Matchfixarna – Hotet mot nationalsporten”, som kom 2018.

Och inte blev jag gladare av att läsa boken… men däremot lite mer insatt. Och ännu mer irriterad och orolig! Över att varken sporten, politikerna eller polisen tar det på allvar, förrän en hel del skada redan skett, om ens då…

Spelmarknaden har visat sig vara ett lättillgängligt område för den organiserade brottsligheten att göra svarta pengar vita. Det är ju alltid enklare att spela på matcherna, när man vet hur de ska sluta…

Spelbolag når man ju överallt i dessa nättider… Det finns tusentals bolag! Och många är legala…

Köpta domare i svensk basket avhandlas också i boken, men huvuddelen handlar om fotbollen och där hittar man allt från den stoppade matchen mellan IFK Göteborg och AIK, som skulle spelats 18 maj 2017. Men andra klubbar, som Kristianstads FF och BW90, finns också nämnda. Exemplen är fler än så.

Förresten, varför grävde vår lokalavisa, YA, aldrig ordentligt i BW90 och deras förehavanden  -  där finns/fanns saker att berätta om!!!

Usch, vad jag blir orolig/irriterad över, att fusket inom idrotten breder ut sig! Först dopningen och nu matchfixningen, som sker under kraftiga hot och lockelser mot aktiva och domare. ”Lyder” man inte, så kan man t ex få sin bil totaldemolerad. Hoten är många och tyvärr har inte myndigheterna riktigt fått upp ögonen och förstått ”helheten” i skeendet. Detta är ett område där man måste ”höja blicken” och se det större sammanhanget, dvs den organiserade brottsligheten! Hög tid att agera, hellre än som nu, reagera!

Läs och irriteras!!!

Nu är det nära! Snart startar fotbolls-VM! Några entusiaster har gjort den här ”heja-/kamplåten” och ”tillsatt” bilder från Yastads sandskog! ”Vi är Sverige” av Johan Nielsen och Marcus Hadriz:

Go’ sönda’!!!

Haj å Goodbaj!

Vilken tur att jag hittade Parisboende Britta Röstlunds debutroman på biblioteket! Boken ”Vid foten av Montmartre” kom 2016, men först nu blev jag varse den.

Redan i inledningen kommer första överraskningen! För egentligen ligger Mancebos lilla speceriaffär inte riktigt vid foten av Montmartre! Men ganska nära…

Och så fortsätter berättelsen om Mancebo och hans familj, släkt och affärer. Och så får han ett uppdrag av kvinnan, som knackade på porten efter stängningsdags…

Samtidigt sitter en annan kvinna på ett café och kämpar med sin journalistik och får ett jobbförslag…

Den ena hemligheten efter den andra kommer upp i ljuset efter hand som berättelsen går vidare… ”Things ain’t what they used to be”, som i den fina Ellington-dängan!

Hur lyckas man som författare ”följa upp” en sådan här suverän debutroman? Ja, det återstår väl att se, för den har inte kommit än. Läs och fångas av denna härliga berättelse!!!

Anita Lindblom hade redan 1961 spelat in en av Edith Piafs hits, ”Non je ne regrette rien”, innan hon 1973 gjorde ett helt album med Piaf-låtar. För mig var det ett riktigt bra album, där Lindblom lämnat schlagersjungandet för sång med djupare inlevelse. Tyvärr hittar jag inget på Youtube från ”…sjunger Edith Piaf”, så jag får nöja mig med ”Nej jag ångrar ingenting” från en EP 1961… Texten skrev Stikkan Andersson och Sven Olof Walldoffs orkester spelade till Anita Lindbloms ”Piafska” röst:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Adele, med den maffiga rösten, har väl ingen kunnat undvika! Jag har läst boken om ”Adele” skriven av Sean Smith, min pocketutgåva kom 2017.

I maj 1988 fick nittonåriga Penny i Edmonton, Middlesex, en dotter och de fick bo på ett hem för ogifta mammor i Finsbury Park. Pappa Marc var fönsterputsare i en annan stad. Mormor rycker in och hjälper till.

Fyra år senare smugglas lilla Adele under mammans rock in på en konsert med The Beautiful South, det blev första konserten för den nyblivna Tottenham-bon. Året efter blir det en konsert med The Cure, som blir ett favoritband.

Jag tänker inte bidra med hela Adelestoryn, men det är mycket flyttande! Mamman är en central person, men även mor- och farföräldrar hjälper till att styra upp det hela.

År 2002 kommer hon in på Brit School i Croydon och musikvägen påbörjas. Och framgångar i skolan ger möjligheter och förhoppningar även utanför!

Jag läser med en blandning av ”jaså” och ”aha-igenkännande” efter hand som hennes liv och karriär går vidare. Blir ibland lite fundersam på författaren…  ibland känns det som att han verkar ha medlemskort Nr 1 i Adeles fanclub…

Boken är stundtals lite onyanserad och okritisk. Ändå läser jag vidare och konstaterar, att Adele jobbar hårt för att hitta en stil och en idé om vad som ska sjungas. Och hur. Så, även om jag hyvlar av lite av författarens rosor, så känns det som att hon håller på att skapa sig ett bra artistliv. Kanske t o m att bli en förebild!

”When we were young”, av Adele tillsammans med Tobias Jesso Jr, kom som singel 2016, men fanns redan på albumet ”25” (2015). En stark soulballad framförd med Adeles sedvanliga energi! Här hör/ser vi den i en s k ”live-in-studio”-spelning:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jag läste och jag läste… jag läste ”Vattenplöjaren” av Libanon-födda, men Paris-boende, Hoda Barakat. Boken kom 2001.

Och jag läste… men var villrådig vid bokens slut. För mig var detta en bok om tyghandlarens son i Beirut som berättar om tygets och garnets världshistoria för en tänkt flickvän! Aldrig läst något liknande  -  och inte fattade jag meningen med boken!

Visserligen en vackert beskrivande bok, men, ärligt talat och för att travestera Wilmer X: Jag var ”för dum för…” denna bok!

Ska genast kasta mig över en annan bok och hoppas på att jag begriper den!

Eftersom jag inte begrep boken, så kan jag lika bra välja musik utan bokkoppling… Med en   sånginsats i topp! Undrar om Celine Dion vågar sig på en duett med Tommy Körberg fler gånger… En kanoninsats i ”Beauty and the beast” live! Lyssna och njut:

Go’ rö torsda’!!!

Haj å Goodbaj!

Ojojoj, är nog det minsta man kan säga om historikern och ”Fråga Lund”-deltagaren Gunnar Wetterbergs bok ”Skånes historia del III” med den fyndiga undertiteln ”1720-2017”. Med sina nästan 700 sidor har författaren lyckats få med både flyktingvåg och nedlagda sockerbruk…

Låt mig plocka några bitar, som jag inte hade full koll på:

På 1700-talet var Ystads hamn större än Malmös! Djupare och lättare att lägga till gjorde att trafiken var större. Det var inte bara postbåten till/från Stralsund, utan även frakter av djur, salt etc.

Rutger Mackleans revolutionerande tankar om att ”spränga” byarna för att ge bönderna mer samlade odlingsytor var en stor förändring, som även påverkade dagsverkesskyldigheten gentemot godsen. Boken ger en bra beskrivning av det hela, liksom varför Hagestad, på Österlen, inte skiftades.

Wetterbergs beskrivning av de skånska järnvägarnas uppgång och nästan fall är givande, även om Lachmanns kupp på Söderslätt saknas.

Industrierna inom verkstad och livsmedel startas, men i många fall hinner de avslutas också. Här blir jag påmind om att Kockums var ett av världens största varv, att SAABs fabrik i Malmö producerade i mindre än två (!) år, att betsockerindustrin har reducerats till en fabrik, att gruvindustrin är borta, att…  ja, exemplen är många!

Macklean undervisade om växelbrukets fördelar, men grundade även 2 folkskolor!

Sveriges första affärsbank, Skånska Privatbanken, startades av 3 köpmän i Ystad 1831. Efter alla år och fusioner, så är det nu SEBanken!

Ja, det finns mycket att hämta i den här boken! Och den är inte svårläst, även om det fanns några avsnitt, som jag skummade/läste  -  allt är ju inte lika intressant. Dock en läsvärd bok, något för kommande långhelg?

Peps, Edvard, Perikles och Lasse Stefanz tillhör ju den skånska musikhistorian, liksom Birgit Nilsson, Sten Broman och Lars-Erik larsson. Och fler därtill, som Afzelius, Wiehe och Östen… Och så väljer jag Peps! I en liveinspelning av låten ”Bring it on home”, skriven av Willy Dixon, men även omarbetad/stulen av Led Zeppelin till deras andra album 1969. Peps har med sig sin gamle vapendragare Bosse Skoglund på trummor, några blåsare och ett eget munspelande, som bara är så bra! ”Bring it on home”:

Go’ freda’!!!

Haj å Good Maj!